onsdag 3 juni 2009

En alldeles väldigt vanlig onsdag



Dagen började med disk, långfrukost, hundpromenad och nya Bob Hund-skivan.
Dagen kommer att fortsätta på jobbet, om tie nie åtta sju sex fem fyra........
Det händer inte så mycket på hemslöjdsfronten nu, jag bara jobbar och håller andan och väntar på sommarlov.
Sorgligt är det också, mina fina barn som jag haft av och till sen trean, nu ska jag aldrig mer vara en fröken men kanske kanske vill de fortfarande ha en kram någong gång i framtiden...

4 kommentarer:

Maria sa...

Det tär på hjärtat att vara lärare. Sorg varje vår. Sorg varje gång de mår dåligt. Hjärtat går i tusen bitar när något allvarligt händer.

Men samtidigt det mest underbara yrke som finns! Att få följa alla unga och se deras utveckling är det häftigaste man kan vara med om.
Förstår dig så väl.

maja sa...

Visst är barn härliga, besvärliga och rent av för dj..liga. men det glömmer man bort i samma stund som man får den där spontana kramen, i korridoren eller ute på rasten. Ska också få sommarlov snart men till hösten har jag inga barn att tampas med. :( jag blir då övertalig i kommunen. hoppas på ett mirakel...

Maria sa...

I dagens skola är det sällan stökiga eller bråkiga barn som är problemet. Problemet är alla besparingar, de stora barngrupper, stressade lärare och alla högar med pappersarbete som inte gagnar eleverna särksilt mycket. Sorgligt...för skolan skulle kunna vara så bra!

kristina sa...

Du kan tänka att en del beror på dig själv också, hur det blir framöver. Ett extremt exempel är mina bröders lågstadielärare (de hade samma eftersom de hade åldersskillnad som passade in i mönstret med byte. Hon stod på skolgården och tog emot dem när de tog studenten!