Snart är det sommarlov. I år känns det både skönt och sorgligt. Skönt att vara hemma och jobba med huset och trädgården och att äntligen hinna få det så där fint som jag vill ha det men inte hinner/orkar när jag jobbar. Skönt att gå i skogen med hundarna, bada i sjöar inte allt för långt bort, skönt att kunna göra lite som jag vill.
Sorgligt för att jag kommer att sakna min barn något så fruktansvärt. Sorgligt för att jag verkligen hittat hem på jobbet och för att jag inte vet hur det blir till hösten. Jag skriver inte så ofta om mitt jobb här av många skäl men jag är lyckligt lottad som får jobba med det som jag är bra på och älskar. Den här vårterminen har jag jobbat i förberedelseklass med nyanlända (och ibland inte alls så nyanlända) elever och det har varit en otroligt jobbig men fantastiskt lärorik och rolig vår med mycket kramar och skratt och mycket respekt. Jag har lärt mig så mycket och mitt hjärta är fyllt till bredden. Gud vad jag kommer att gråta på fredag.
Men imorgon blir det förhoppningsvis inga tårar utan mest fniss. Mitt andra projekt för terminen ska nämligen ros i land, cabarén går av stapeln och undertecknad har blivit tvingad av sina cabarétjejer att spela Tomas DiLeva. Dödligt pinsamt men det bjuder jag på. (Brudbuketten spelar en annan utav rollerna och det var nästan lika pinsamt att köpa sidenblommor på loppis idag som det kommer bli att prata gävlemål imorgon.)
2 kommentarer:
Önskar jag kunde se din tolkning av Tomas....Gillar det ni gör med huset, fiiiint!!
Åh vad jag önskar att fick vara med och så DÖleva, finns det inge som kan filma?
Skicka en kommentar