torsdag 5 april 2012

Bloggtystnad råder. Det är alltid en balansgång, det där avgörandet om hur mycket man ska berätta, hur privat man ska vara i offentligheten. Eller vad det här bloggandet nu är. För inte känner jag mig särskillt offentlig, mer som en avbild av mig själv i något softare ljus. Det brukar vara självklart vad som passar sig att skriva och vad som inte passar. Fast ibland passar det bäst att vara tyst.

För det finns liksom ingenting att säga.

Min mormor är död. Min fina lilla trötta mormor som var så gammal så gammal. Någongång när jag inte längre vaknar och gråter på nätterna ska jag skriva någonting fint, någonting om trygghet och värme och hur veteskorpor doppade i hallonsaft smakar. Men tills vidare är jag nog mest tyst, stannar hemma från jobbet vissa dagar när jag bara inte orkar, virar in mig i täcken och plöjer ungdomsböcker, pratar i timtal med Lina i telefon och tänker de där livskristankarna jag alltid förknippar med avslut.

(Tyck inte synd om mig, gör något fint för någon ni tycker om istället för hur långt det här livet än blir är det alldels för kort för att slösas bort på dumheter.)

20 kommentarer:

teresa sa...

Fint skrivet. Kram.

fröken c sa...

Livets gång är kanske den tyngsta... För det spelar ingen roll hur gammal någon var, hur trött den var, det gör ont ändå. Kram.

disa sa...

Huvva så träligt när någon man älskar dör. Hoppas du får en fin påsk till slut ändock! Kram på dig

Rosas blog sa...

Skickar varma kramar till dig. Hoppas att solen kan lysa lite på dig under helgen.

Anonym sa...

Så fint att du haft en mormor som du älskat och säkert haft det fint med.....en rikedom att bära med sig i livet.....! önskar dej en fin påsk! vh Inger

mormor sa...

förstår sååå väl.
kram

Ulrika sa...

Nejdå, jag tycker inte synd om dig - jag vet att du är att lyckönska som haft en sådan fin människa i ditt liv.
Jag sörjer fortfarande min mormor och saknar henne och tänker på henne varje dag. Hon var min trygghet och jag förstår.
Vi är rika båda två som fått uppleva allt det vi hade med dem.
Sorgen försvinner aldrig, men med tiden blir den mindre raspig och vass.

Många många kramar till dig!

Charlotte sa...

Sorgen bleknar. Det tror du inte just nu. Minnena bär du alltid med dej. Var rädd om dom!

annas alster sa...

Stor stor kram!

Anonym sa...

Att sakna är det värsta och jobbigaste som finns, det kan riva och slita så hårt i hjärtat..

Men på tal om att göra någon glad, du är en sån fin människa och har i många stunder gett mig insperation. Håller just nu på att sticka en "spetsstickad sjal" som du gjort (den limegröna) som jag ska ge min svägerska. Den är dock grå som hon tycker om :)

Tack för du skriver och delar med dig! en varm påsk-kram också hoppas jag du får en bra påsk trots

Linda sa...

Ta hand om dig och de dina!

Maja sa...

Jag brukar säga att mina kära-avlidna finns- så länge som någon dom minns.
Jag minns dom. Min mormor finns jättemycket, för jag tänker på henne varje dag. Det gör ont i början, men en trött gammal mormor måste få lov att sluta sina ögon och bli fri!
Hon finns för mig ändå!
Ta hand om dig och du; det är okay att vara ledsen och ligga invirad i en filt och tänka! Det kanske till och med är bra!
Kram

Anonym sa...

Sorgen kan liknas vid ett hav. Ibland stormar det rejält och vågorna slår. Ibland är det en krusning på ytan. Ibland är det helt stilla och blankt som en spegel. Det är så som sorgen är.
Kram
Mrs Elving

myzpyz sa...

skickar värme, kärlek o många många kramar till dig!

Mikaela sa...

:( Förstår känslan, jag miste min mormor för 3 år sedan, det känns i hjärtat fortfarande... Kramar om dig <3

Manduzana stickar sa...

Att förlora någon man älskar är fruktansvärt.
Jag ska ta till mig av din uppmaning och göra något fint för någon jag tycker om idag!

amsol sa...

Takk for at du minner oss om å gjøre noe fint for noen! am

Paradiset Kaos sa...

Kram!!!

QueenOfNight sa...

Åh. Kram.

Dödergök sa...

Tack så mycket för alla fina kommentarer! Stor kram till er alla!