måndag 12 november 2012

Man tackar och bockar

Jag fick ett så himla roligt mail ikväll, ett tips om att eminenta Stickpodden nämnt mig i sin senaste sändning. Jisses vilka fina och smickrande saker de hade att säga om mig och jag vill verkligen tacka. Stickkändis vet jag inte om jag håller med om, håller nog alldels för låg profil för det men glad blev jag.

Ibland tänker jag att vad ska jag med den här gamla skruttbloggen till? Vem är intresserad av att läsa om mina släta strumpor, uttjatade höns och evighetslånga renovering? Ibland tänker jag att jag kräks om jag får se en till bild på mig själv i tokig clownklädsel tagen snett uppifrån med plutande mun och galen blick. (Och hur sjutton ska inte ni då känna??) Någonstans känner jag att Dödergök har blivit ett monster, ett tragikomiskt alterego som fått härja fritt på internet alldeles för länge. Fan klipp dig och skaffa dig ett jobb liksom! Du är 33 år nu och kommer inte undan med det här längre.

Men sen tänker jag: Vem bryr sig? Jag tycker att det här är alldeles för roligt och jag är alldeles för barnslig för att sluta fjanta mig och lägga ner verksamheten. Dödergök är en rätt skön typ att hänga med och utan henne hade jag aldrig fått uppleva en massa spännande saker och jag hade aldrig träffat några av de coolaste och finaste människor jag vet.

Någon frågade om jag läser mina kommentarer för ett tag sen. Självklart! Varenda en och oftast mer än en gång. Sen är jag inte alltid så bra på att svara, tycker kanske inte att blogger har ett klockrent "svara"-system men jag svarar så mycket jag hinner och kan. Likadant med mejlen, det kan ta tid men svar brukar komma. På Instagram är det lättare och där är jag ivrigare med svaren när jag dessutom vet att de når rätt adress.(Heter dodergok där om någon missat det.)

Sen får ni ha lite tålamod med mig, livet har varit lite upp och ner de senaste åren, allt är inte rosenrött ens i Braxlycka och allt kan man inte skriva om i det offentliga. I perioder har det varit tystare än jag velat och tråkigare än jag strävat efter men sånt är livet.
Någon gång kommer det här bli en stickblogg igen, när renoveringsdammet lagt sig och jag tröttnat på att dumstirra på mina höns (som att DET kommer att hända liksom). Någongång ska jag sluta ta korniga äppeltelefonsbilder med knasiga filter och börja ta riktiga bilder igen och vem vet jag kanske till och med lägger ut ett mönster eller två.  Jag har massor med projekt som snurrar i mitt huvud och jag har faktiskt en hel hög med saker som väntar på blockning och bloggning. (Sen var det bara den där avsaknaden av fotoljus i November som var problemet.)

Så till mina eventuella nytillkomna läsare vill jag bara säga Hej och Välkomna, trevligt att råkas och jag lovar att visa upp den där tatueringen snart! 

29 kommentarer:

designofluna sa...

Det är roligt när folk skriver bra saker om en. Du ska absolut ta åt dig och sträcka på dig!

Linda sa...

Vi här ute i cyberspace tycker om dig precis som du är! :) Jag har inte lyssnat på stickpodden ännu, men nu har jag ju ytterligare en anledning att börja. Haha, det är väldigt svårt att sluta dumstirra på sina höns, jag gör det fortfarande varje dag efter 1½ år. De är ju så charmiga små rackare de där fjäderfäna. :)

Evalinah sa...

Snälla sluta inte med "skruttbloggen" ;), den är en av mina absoluta favoritbloggar, jag gillar dina höns, blommor, frukostar och bilder på dej själv. Såklart gillar jag det du skriver om stickning också.

Jag tycker att en blogg ska vara ett nöje för den som bloggar, är det sen nån som vill läsa så är det liksom bonus.

Ha det så himla bra!

Evalinah

Anonym sa...

Hej!

Nej, du får absolut inte tro att vi som läser din blogg är trötta på något av det du lägger ut. Det är trevligt att läsa om renovering, stickning, höns och allt annat mellan himmel och jord.
Go on, Dödergök!

Löpmaskan sa...

Fortsätt fjanta dig, för allt i världen! :-)

annas alster sa...

Din blogg är ju så egen och det r ju det som är så bra! Gillar dig göken. Du är genuin.

Kram Anna

Anette L sa...

Så härligt att läsa ord från en busig gök igen! Livet är verkligen inte rosenrött alltigenom, det vet vi alla och jag tycker det går finfint att läsa om sockor och höns! :o)

Kram

Maritas Maskor sa...

Klart du ska fortsätta att blogga Göken!!
Du piggar upp med sneda galna bilder på dig själv och visst kommer det en och annan randig strumpa även nu :)

Anonym sa...

Du skulle bara våga sluta blogga. Tittar in hos dig vareviga kväll.Och det tänker jag minsann inte vara utan.Tycker att det är skönt att du är så där lite lagom tokig. jag stört diggar dig. Så det så // Jenny-Ann

P.S skulle heller inta ha något emot ett litet mönster inlägg, på din camden sjal.D.S

Anonym sa...

Tycker mycket om dig och din blogg precis som den och du är. Härlig är både du och bloggen din. KRAM

Maja sa...

För min del så är det skönt att läsa om "riktiga människor" med problem som de vågar erkänna och att "dummstirra" på höns är säkert bra för blodtrycket!!!
kram

Rosas blog sa...

Sluta inte blogga. Det är så härligt att läsa om allt som händer både vad gäller stickning, höns eller renovering. Man blir så inspirerad och känner igen sig själv när man var i din ålder. Blogga på vet jag och GRATTIS till omnämnandet.

Anonym sa...

Sluta inte blogga! Och du, att alltid vara en smula barn(-slig) det är att vara verkligt vuxen. Så fortsätt med dina tokerier du och skriv gärna om dem ;)

Mia Olsson sa...

Snälla "dödergök", sluta inte blogga. Jag är en "tant" på snart 60 år och jag har följt dig länge och har stor glädje av både ditt hantverkskunnande och dina livskommentarer. Tack för att du finns och Grattis till omnämnandet.

knitbyme sa...

Som alla föregående; fortsätt blogga!

Anonym sa...

det första jag gör varje morgon när jag startat datorn på jobbet är att kika in till dig på din blogg. En härlig start på dagen. SLUTA INTE du och dins söta hönor glädjer folk som mig.

Titti

Lapp-Lisa sa...

Självklart ska du fortsätta blogga. Jag läser allt du skriver och inspireras. Sockar el höns spelar ingen roll. Renoveringen får mig att fortsatt våga drömma. Så fortsätt skriva!

krakel sa...

Fortsätt bara, säger jag. Annars kommer jag verkligen att sakna dig här.

Manduzana stickar sa...

Det är ju just alla dom där saker som gör att jag läser din blogg. Jag älskar att du är du, att du är ärlig och öppen men ändå lyckas hålla det privata för dig själv. Jag älskar blandningen av stickning, höns, egobilder och husrenovering. Du har en sjukt bra blogg helt enkelt!

maria carlander sa...

Jag tycker om att läsa -alltihopa. Och du är fortfarande min idol, oavsett hur ofta eller sällan du bloggar, hur glad eller ledsen du verkar. det betyder ju bara att du är en riktig person och inte en fiktion.

Anonym sa...

Din blogg är en av mina favoritbloggar!
Följer dig på Instagram också.
Det är kul med blandningen av olika "saker".

Kikki (kikkialv)

Anonym sa...

Snälla Dödergök sluta inte med bloggen jag njutar av att läsa den. Så bara fortsätta vara den du är Kram Lucretia

Himmel och Plättar sa...

Jag hittade din blogg för ett tag sedan och gillar den väldigt. Brukar kolla in är och läsa bakåt lite ibland och få inspiration.

Det jag gillar med bloggen är att du är som du är, man blir trött på alla inredningsbloggar där allt är så ljust och fräääässsscht. Mycket roligare med en blogg där det andas humor och tokigheter och höns både mellan och på raderna.

Speciellt gillar jag hönsen eftersom jag inte får ha några egna ;)

Anonym sa...

Snälla sluta inte. Det är dig jag får nya ideer och energi ifrån. Och jag gillar att folk är lite tokiga. Kram Lena i Norr

Anonym sa...

Jag tycker så oerhört mycket om din blogg!Varför? Jo,för att den är precis som den ÄR!!
Tack/Agneta

MalinJohanna sa...

Åh, jag hann bli riktigt orolig i början av inlägget, inte säger väl göken att hon ska lägga av nu?! Men, puh, det gjorde du inte. Sticknätet skulle vara så mycket tristare utan dig, renoveringen och hönsen! Du, och Ilsefin, var de första stickbloggarna jag började följa för lääänge sen och här hänger jag troget kvar. Kram på dig!

Annika sa...

Alltid kul att läsa din blogg!

Unknown sa...

Snälla sluta inte!! Skriver ju själv sällan kommentarer men att få se dina projekt och dina underbara höns (saknar de som min mamma hade)underlättar i min egen vardag. Att få läsa om era underbara renoveringar där ni vågar använda färger i detta annars så helvita rike gör mig inspirerad och glad! Att få ta sig en snabb titt för att kolla hur du har det nu är ju lite av dagens höjdpunkt och har så varit under, ja hur länge vet jag inte.
Ta väl hand om dig och de dina!!

Lotta i S-vall sa...

Härligt o mysig Blogg , fortsätt fortsätt.
Den som inte vill läsa den kan bara låta bli.

Du förgyller min tillvaro FAST jag är skit dålig att kommentera.


Ha de gott o hälsa hönsen