Galenskap

För några månader sen när jag borstade ur Alvas vinterpäls (hon råkade dessutom vara nybadad) så fick jag för mig att prova att spinna den. Pälsen var alldeles för mjuk för att spinna ensam men jag kardade ihop den med lite gotlandsull jag hade hemma och vips hade jag garn. Papillongarn liksom, det galnaste jag gjort. 

Garnet blev väldigt mjukt och fluffigt, nästan som angora med en tydlig gloria. 

Jag var liksom tvungen att provsticka lite. Provstickningen växte på egen hand till en tröja i enbart egenspunnet garn, det rosa är Shetlandsull jag spann för hundra år sen, resultatet blir pastelligt och 80-talsrosa men ändå fint på nåt vis. 

Fina presenter

 Den senaste tiden har jag blivit bortskämd med väldigt fin post i brevlådan. Det är sånt som gör mig väldigt glad. Till att börja med så var jag med i stickameras hemlisomgång som körts under våren. På bilden här ovan så har jag samlat nästan allt innehåll från paketen (minus godis och te och kanske något mer) och jag blev så rörd av att lägga samman allt så här och se all omtanke och kärlek samlad. För nämligen så var min fina Lisa min hemlisvän (jag misstänkte det efter andra paketet) och hon kan verkligen det där med att skämma bort någon.

 En annan grymt fin och peppande person i stickbloggsvärlden är Manduszana, eller Amanda som jag känner henne som, hon har sedan en tid tillbaka en egen Etsyshop (klicka på länken för att komma dit) där hon säljer sina handfärgade och handspunna garner och även handfärgade topsband. Hon var så himla generös och skänkte en vinst till ett lotteri i sockutmaningsbloggen och samtidigt med det garnet kom en present till mig. Jättefint supermjukt ekologiskt merino i DK weight i en lila färg som är så sjukt mycket jag. Jag vet inte än vad jag ska sticka av det men det är helt ljuvligt mjukt så det blir kanske en mössa.

Det händer mycket roligt på instagram, det är en positiv och peppande miljö där tycker jag och inspirationen flödar. Det är just via instagram som jag fick en förfrågan från Gro som färgar under namnet Moods of colors om jag ville prova hennes sockgarn och det ville jag så klart. Hon har också en Etsyshop och där kan man dregla ihjäl sig kan jag lova. Jag har inte nystat upp mitt garn och börjat provsticka än men förväntningarna är höga, färgerna är mina favoriter (påminner mycket om min favoritfärg av Lorna's laces Shepherd sock "Bittersweet" som kanske är det snyggaste garnet någonsin) och garnet är väldigt mjukt och stunsigt. Jag valde det tjockare sockgarnet i DK weight så vi får se om det räcker till ett par strumpor. Tack så mycket Gro, det ska bli spännande att testa ditt fina garn.

Grus och jord och en flaska med rom

Vi har haft fullt upp den senaste tiden, vi har äntligen tagit tag i att färdigställa gräsmattor och grusgångar efter dräneringen vi gjorde i höstas. 

Så här såg huset ut när vi köpte det för snart fyra år sen. Hurra! (Tyvärr ser den här bilden bättre ut än vad verkligheten var.) Vi har ju mest koncentrerat oss på insidan eftersom allt behövde renoveras från grunden men sakta men säkert har vi försökt göra någonting åt trädgården varje år. Tyvärr har det mesta varit tråkigt och uttröttande arbete som att ta ner tre meter höga häckar och samla mängder med div plastpåsar och skräp. Det har stundtals känts tätt tröstlöst. 

Men nu har vi äntligen börjat anlägga någonting nytt istället för att bara ta bort gammalt. 

I fredags kväll höll jag på och bryta ihop och det var nära att jag tog till flaskan (därav rommen i rubriken) men jag tog mig samman och min fina familj kom och hjälpte oss på lördagen och då blev allt mycket bättre.

Vi har anlagt en parkering och bättrat på grusgången. Sen är vi halvvägs klara med att kratta ut ny jord på de blivande gräsmattorna runt huset. 

Här mot väggen blev det genast väldigt mysigt att sitta, där ska jag äta frukost hela sommaren tänker jag.

Lite skillnad är det allt mot första bilden! 

Kvällens

Ikväll stickar jag på ärmarna till min gula kofta, dricker ett glas vin och hejar på Island och Österrike i Eurovision. 

Tredje paret ut!

 Mönster; Tredje paret ut i min sockutmaning blev ett par randiga restgarnsstrumpor stickade från tån och upp. Även denna gång la jag upp med Judy's magic cast on (toppen uppläggning verkligen) men sen stickade jag en short row heel för första gången och jag är jättenöjd med den. Rolig att sticka, fin och sitter bra på foten. Jag stickade riktigt långa skaft och därför ökande jag i resår mitt bak på benet för att få riktigt sköna långa skaft som inte sitter åt för mycket. Jag gillar de här strumporna massor och ser fram emot att börja använda dem i höst.

Garn; Ett par restgarnsstrumpor i ordet rätta bemärkelse, jag har använt alla små skvättar av gröna och blå rester jag hade som skramlade runt i garnskåpet och sen lite lila för att bryta av. Det här rä riktig favoritstickning för mig, kravlös och rolig och ändå lite utmanande för att få till snygga ränder.

Stickor; Jag la upp med 2,25 och stickade foten och början av benet med samma nummer sen gick jag över till att sticka benet med 2,5 mm.

Randiga rester (något slags mönster blev det nästan)

 Mönster; Ni har sett det förr och ni kommer att få se det igen för det här är ett sånt himla smidigt litet "mönster" till alla restgarner i fingering och lace vikt. Jag lägger upp ca 17 maskor, antingen lägger jag bara upp dem rätt och slätt eller så stickar jag en liten rätstickad remsa på tre maskor och så plockar jag upp ca 17 maskor från den sen när den blivit tillräckligt lång. (Så gjorde jag på den här sjalen.) Sen ökar jag innanför tre kantmaskor och på var sin sida om mittmaskan med omslag  på vart annat varv. Det är i stort sett hela sjalen. När den är så stor som jag vill ha den, eller när garnet tar slut, så stickar jag den lilla fina uddkanten enligt följande  Varv 1; *5 räta, lyft 2 räta tillsammans, sticka 1 rät, dra de lyfta maskorna över den du sist stickade, 5 räta, 1 omslag, 1 rät, 1 omslag*, Varv 2; alla aviga. Sen stickar man så många varv man vill av det, minst tio, och så maskar man av på valfritt vis. Där har du hela sjalen.

Garn; Alla möjliga rester som passade ihop i lite murriga toner.

Stickor; 4 mm är en bra stickstorlek till såna här sjalar tycker jag, luftigt men ändå med tydliga maskor.

Ja och så här löjligt glad kan en gök bli när solen skiner och vattnet är blått.

Att lära sig nytt

Det är lätt att vänja sig vid trygga vägar, att hålla sig till det man vet att man tycker om. Ni som följt bloggen ett längre tag vet att jag är en riktig sockstickerska, många par har det blivit genom åren, maskor har hittat sin plats och stannat där. Inget dåligt i sig men för att inte stagnera är det viktigt att lära sig nytt, låta hjärnan brottas lite och låta maskorna ta nya vägar. Det är det som sockutmaningen innebär för mig, att våga prova nytt, jag är inte bara ute efter att producera åtta par nya strumpor till mig utan jag vill passa på att prova nya saker.
Det här paret stickas som ni ser av restgarn från tån upp vilket är det ultimata för restgarner för då kan allt garn utnyttjas och skaften blir mysigt långa. Jag har inte stickat så många tå-upp sockor genom åren för jag har inte hittat någon häl som jag riktigt gillat, istsickshälen har varit den bästa hittills men den är inte ultimat alltid eftersom den görs i två olika moment, för att få flyt i stickningen vill jag gärna sticka på utan att klippa av garnet.
Nu har jag provat två nya hälar som passar tå-upp konstruktionen, sweet tomato heel på mina förra strumpor och nu en helt vanlig short row heel. Jag gillar verkligen utseendet på den här hälen och det ska bli spännande att se hur den sitter på foten efter lite användning.
Känner jag mig själv rätt så kommer jag inte sluta här utan leta ännu fler nya hälar och konstruktioner. har du någon favoritsocka eller favorithäl?