Att lära sig nytt

Det är lätt att vänja sig vid trygga vägar, att hålla sig till det man vet att man tycker om. Ni som följt bloggen ett längre tag vet att jag är en riktig sockstickerska, många par har det blivit genom åren, maskor har hittat sin plats och stannat där. Inget dåligt i sig men för att inte stagnera är det viktigt att lära sig nytt, låta hjärnan brottas lite och låta maskorna ta nya vägar. Det är det som sockutmaningen innebär för mig, att våga prova nytt, jag är inte bara ute efter att producera åtta par nya strumpor till mig utan jag vill passa på att prova nya saker.
Det här paret stickas som ni ser av restgarn från tån upp vilket är det ultimata för restgarner för då kan allt garn utnyttjas och skaften blir mysigt långa. Jag har inte stickat så många tå-upp sockor genom åren för jag har inte hittat någon häl som jag riktigt gillat, istsickshälen har varit den bästa hittills men den är inte ultimat alltid eftersom den görs i två olika moment, för att få flyt i stickningen vill jag gärna sticka på utan att klippa av garnet.
Nu har jag provat två nya hälar som passar tå-upp konstruktionen, sweet tomato heel på mina förra strumpor och nu en helt vanlig short row heel. Jag gillar verkligen utseendet på den här hälen och det ska bli spännande att se hur den sitter på foten efter lite användning.
Känner jag mig själv rätt så kommer jag inte sluta här utan leta ännu fler nya hälar och konstruktioner. har du någon favoritsocka eller favorithäl?