söndag 25 september 2016

Den lilla 40-tals koftan

 Någon gång här i somras när jag tog en paus från fönstermålningen kände jag ett behov av att testa nåt nytt. Jag har aldrig stickat intarsia, eller i vart fall inte med något som helst resultat, och jag ville se om jag förstår hur man gör. Och istället för att bara göra en provlapp eller dra igång ett stort projekt till mig själv gjorde jag en liten babykofta som prov.
Jag är jättesugen på att sticka en kofta med lite 40-tals siluett till mig själv så jag passade på att testa det också.

Koftan är stickad nerifrån och upp, upp till ärmhålen stickade jag den runt med en steek mitt fram. Samtidigt stickade jag också ärmarna från mudden och upp till ärmhålen. Sen satte jag ihop alltihop och delade den mitt fram för att kunna sticka intarsia. (Jag har hört talas om att det finns människor med superkrafter som stickar intarsia runt men det är inget jag ens ville googla hur man gör.)
Sen fortsatte jag att sticka bålen fram och tillbaka, med flerfärgsmönster på framstyckena och på bakstycket och enfärgade ärmar. Allt som allt hade jag 14 små nystan att hålla reda på och flerfärgsstickning med aviga varv. Det här låter kanske som en mardröm men det var faktiskt roligare än vad jag trodde, kanske framför allt för att resultatet blev så bra.

När jag ändå var i farten och lärde mig nytt passade jag på att göra en steek sandwich efter att ha hört Heléne och Johanne prata om det i Nördic Knitting. Här finns en tutorial av Kate Davies men jag använde inte den utan hittade på själv. Det hela går ut på att man gömmer klippkanten inuti knappkanten efter att man klippt upp steeken. Snyggt och prydligt men lite väl tjockt i det här garnet och på ett så litet plagg så på andra sidan stickade jag ett norskt belägg istället för att dölja klippkanten.

Perfekta vintageknappar hittade jag i gömmorna och koftan blev verkligen en riktig liten karamell.

Jag använde restgarn från gömmorna, Dandelion yarns rosy sport i ljusgrått och rosa och vitt och Filcolana cinnia i gult och mörkgrått.
Det var ett tag sen jag stickade den här nu men jag gissar att jag använde 3 mm stickor.

Nu har jag påbörjat en kofta till mig själv som är tänkt att vara i samma stil men vi får se om jag kommer använda mig av intarsia, jag är hur som helst inte rädd för tekniken längre.
  
                                                            Steek sandwich.
                                                   Norskt belägg.
                                           Minskningar på ärmen och boxig axel.

                                          Intarsia från insidan, snyggt och prydligt.

2 kommentarer:

Heidi sa...

Som en karamellpåse med olika tekniker:) men fint blev det!

Kul att läsa vad du tycker om intarsia. Jag drar mig för att prova det. Inte så mycket för att jag tror att det kommer att bli jobbigt med alla små garnnystan, utan för alla trådar som måste fästas när det är klart. Att sticka intarsia som rundstickning har jag inte ens funderat över om det var möjligt:)

Tyg och otyg sa...

För mig är det tvärtom, jag har bara stickat intarsia runt och sitter nu här och försöker febrilt förstå hur det blir när man gör det fram och tillbaka. :) Även vid rundstickning blev det liksom vartannat varv rät- och vartannat varv avigstickning, så jag skulle tro att det blir ganska likt "fram- och tillbaka-stickning" ändå.
Om man är sugen på att testa intarsiarundstickning kan jag rekommendera den socka som jag gjorde. Den heter Villiviini och har en liten spetspanel i avvikande färg som går längs med benet och foten liksom. Finns som gratismönster på Ravelry.