Tvåändsstickning - Vad är det och vad ska det vara bra för?

Jag får många frågor om tvåändsstickning. Många undrar vad det är, andra förstår inte vitsen med det och många många suckar lite trånande om att det ser så svårt ut. Jag tänkte att jag skulle försöka svara på några av frågorna och avliva några myter kring tvåändsstickning.

Vad är tvåändsstickning? En mycket gammal stickteknik som varit utbredd i mellansverige (Dalarna, Värmland, Härjedalen och Jämtland) med sin höjdpunkt kring sent 1800-tal. Tekniken har så klart funnits i hela Sverige och våra grannländer (främst Norge) men nu känns det som att den är ganska hårt förknippad med Dalarna.

Speciellt för tekniken är att man stickar med två trådar (två ändar från samma nystan, en utifrån och en från mitten) och att man stickar varannan maska med varannan tråd. På så sätt bildas en snodd på avigsidan. (Se bilden här nedanför.) Man har garnet i höger hand och kastar det över stickan istället för att lägga det över vänstarhandens pekfinger och plocka upp det med stickan.

Nästan alla som stickar tvåändsstickning är överens om att det går långsammare än vanlig stickning även om man är en van stickare. Frågan som ofta kommer är den rätt naturliga Vad är så speciellt med tvåändsstickning att det är värt det?

Jag kan bara svara utifrån mig själv. Många tycker att man bevarar ett kulturarv genom att lära sig tvåändsstickning och föra kunskapen vidare. Det håller jag med om till viss del men jag stickar först och främst tvåändsstickning för att det är så grymt roligt och att det ger ett utseende som man inte kan få till med vanlig stickning. Ytan blir mindre elastisk och påminner mer om vävt tyg därför är det tex. lättare att brodera på ytan. Genom att man använder sig av två trådar kan man få till ytmönster (krus) som inte går att göra med någon annan teknik.

Vantar blir dessutom bra mycket mer slitstarka och varmare eftersom de blir både täta och "dubbla" av de två trådarna.

En annan anledning till att jag verkligen gillar den här tekniken är att det blir bra mycket snyggare att sticka flerfärgsstickning på det här viset eftersom det inte bildas några flotteringar på baksidan. (Vågvantarna är färdiga och ni ska snart få se dem i ett FO-inlägg.)

En fråga som brukar komma är; Är det inte väldigt svårt?

Jag brukar alltid svara Nej. Jag är redigt trött på alla "fintanter" som går omkring och sprider ut att allt är så svårt hela tiden. Alla kan lära sig tvåändssticka precis lika mycket som alla kan lära sig att sjunga eller steka pannkakor. Sen är det inte säkert att alla fastnar för tekniken men det är ju en helt annan femma.

Bästa sättet att lära sig är att lära sig av en annan person, antingen via någon kurs eller av en person som kan. Jag lärde mig av min underbara fröken när jag gick min textilutbildning för snart tio år sen och efter att jag lärde mig grunderna har jag fortsatt att lära mig själv med hjälp av böcker och att testa och prova.

Jag vill verkligen avliva en anan myt kring tvåändsstickningen som seglivat lever kvar. Jag vet inte hur många gånger som jag hört påståendet att man måste ha z-tvinnat garn när man tvåändsstickar.

Löjligt struntprat och enligt mig bara ett sätt för "fintanterna" att behålla den lite exklusiva mystiken kring tvåändsstickning. Det ska inte bara vara rysligt svåååååårt att sticka, nej det ska dessutom vara svårt och dyrt att få tag på material.

I tvåändsstickningsbibeln, Tvåändsstickat vackert slitstarkt varmt av Birgitta Dandanell, står det inget om att man måste ha z-tvinnat garn, det står att garnet ofta var z-tvinnat förr och att man kunde då beställa z-tvinnat garn från Dalarnas museum. Modellerna i boken är uppstickade i Bergås vanliga s-tvinnade garner.

Jag säger alltid på mina kurser att man ska välja garn som man tycker om i färger och kvallitéer som man gillar.
Jag stickar både i z-tvinnat garn och i vanligt s-tvinnat och ärligt talat har jag aldrig någonsin märkt någon skillnad.

Slutligen vill jag ger er lite inspiration i form av lästips och länkar.

Boken som gäller är just Tvåändsstickat av Birgitta Dandanell. Gå och låna den på biblioteket och uppfylls av inspiration och vördnad inför alla makalösa stickade plagg som formats av arbetande händer för mer än 100 år sen av människor som hade helt andra förutsättningar än vi har nu.

Tvåändsstickningen finns ju så klart också på nätet och ni ska få tre tips av mig.

Först ut är KAL-bloggen Vi två i sommar där samlas många tvååändsstickerskor och delar med sig av färdiga resultat och inspiration.

Sen måste jag länka till två utav mina stickidoler.

Först ut är Kristina som stickar de mest fantastiska traditionella vantar man överhuvudtaget kan fantisera om med tydliga drag av folkkonst och stort hantverkskunnande.

Min andra länk går till Mamma P som alltid får mig att le. Hennes frodiga yllebroderier och dalasvärmerier gör mig alltid imponerd och glad. Hon har dessutom publicerat en tvåändsstickningsskola på sin blogg.

Jag hoppas att ni blir sugna på att läsa och lära er mer om inte annat så hoppas jag att jag har svarat på några av alla era frågor.