Det här mönstret har funnit på min "att sticka"-lista sen det kom ut för ett par år sen. Jag tycker att koftan är så himla fin och jag tilltalas av att den verkligen bjuder in till att använda restgarner, nåt som jag ju alltid vill slå ett slag för.
Dessutom stickas koftan uppifrån och ner med klippmaskor mitt fram, en teknik som jag tycker så mycket om. Allt detta sammantaget borde leda fram till en riktig njutstickning, så var nu inte fallet och jag ska faktiskt för en gång skull förklara i detalj vad som inte funkade med mönstret.
Jag började som vanligt med att sticka ett prov, när jag ska sticka ett plagg runt så stickar jag alltid provet runt för att provet ska bli så likt det stora plagget som möjligt. Den här gången stickade jag ett stort prov, hela oket på höjden och fyra rapporter på bredden, på rekommenderade stickor 3 mm.
Jag fick 28 m/10 cm. Mönstret säger att det ska vara 24 m/ 10 cm.
Eftersom jag sett att flera fått lite stora ok vågade jag chansa ändå fast min stickfasthet var tightare.
Mitt bystmått är 135 på det största stället och 120 om jag mäter uppe i armhålan (vilket jag rekommenderar att man gör när man ska välja storlek på stickade plagg), den största storleken anger 120 som bystmått alltså valde jag att sticka xxl.
Fast mitt riktiga bystmått är 15 cm större.
Döm om min jäkla förvåning när det visade sig att oket blev jättestort, och då menar jag JÄTTESTORT inte bara lite flaxigt.
Allt som allt så repade jag upp oket fyra gånger, stickfastheten stämde med provet och är fortfarande 28 m/ 10 cm, jag stickade oket på stickor 3 mm och de aviga förkortade varven med 2,5 mm.
Hur kommer det sig då att det blev så stort och hur gjorde jag till slut för att få en bättre passform?
Loppan ökas enligt pi-principen, som introducerades av Elizabeth Zimmermann i hennes Pi-shawl (ravelrylänk). Lite kortfattat går det ut på att man stickar en cirkel inifrån och ut med många ökningar på vissa varv och sen ett antal varv utan ökningar och ju längre ut på cirkeln du kommer desto längre blir det mellan ökningsvarven.
Om man bara utgår från matten så ska det slutgiltiga maskantalet för oket stämma med 120 cm men i verkligheten blir det inte så. Någonting som inte mönstret tar hänsyn till är att en pi-konstruktion fortsätter att öka fast man inte lagt till fler maskor, det är ju därför man stickar många varv utan ökningar. Dessutom ser inte kroppar likadana ut på fram och baksidan, det blir inte rätt om man bara gör ett hål i mitten och stoppar in huvudet där och den här skillnaden på fram och baksida blir ofta större i större storlekar. Dessutom ökar inte större kroppar proportionsmässigt så att allt blir större bara för att man har en större storlek.
Jag skulle egentligen ha stickat xl för oket och sen ökat för xxl över bysten för att få en bättre passform (även fast oket ändå skulle ha blivit lite väl stort) men jag orkade helt enkelt inte repa hela oket en femte gång, istället gjorde jag så här;
Jag minskade ett visst antal (har glömt det exakta antalet) när det var dags att börja sticka lopporna på oket (så att mönstret skulle fortsätta att stämma). Sen fördelade jag om maskorna så att jag fick maskantalet för xl över ryggen och över ärmarna, alla överflödiga maskor hamnade då på framstycket.
Sen stickade jag kroppen helt efter eget huvud och ökade så att kroppen passade, jag la också till passforms-tricket att lägga in två förkortade varv på framsidan under bysten för att få lite mer tyg på framsidan så att koftan inte skulle bli längre bak än fram.
Ärmarna stickade jag också efter eget huvud för att få en bra passform.
När jag var klar klippte jag helt sonika bort 10 cm mitt fram på koftan. (Sen sydde jag på jättefina band på insidan för att dölja klippkanten.) Ändå är den i största laget över oket (som det syns på en utav bilderna). Den sitter säckigt och det bildas påsar i ärmhålen. Det blev inte den där nätta lite fina klänningskoftan utan en mer oöm "jobba i trädgården"-kofta.
Naturligtvis kommer jag att använda den här koftan ändå och den ÄR ju jättefin, jag är så nöjd med färgvalet, knapparna och se så fint den sitter över ryggen!
MEN jag vill skriva det här blogginlägget för det är himla tråkigt när ett mönster finns i större storlekar men inte funkar. Och om jag ska vara helt ärlig så har det här projektet slukat en stor del av min sticklust den här vintern. Det är helt enkelt inte kul att repa massor och det ändå inte blir bra.
Har ett mönster en viss passform förväntar jag mig att den passformen ska se likadan ut i alla storlekar.
Dessutom är det viktigt att visa att allt är inte bara fantastiskt och magiskt hela tiden, ibland är det till och med ganska trist att sticka.
Garn; Massor med Kampes 2-trådiga, det mesta hade jag i garnskåpet från början och sen köpte jag till lite för att komplettera. Det gick åt 3 härvor svart, sen mindre än en härva av alla andra färger. Jag har använt antracitgrå, mörkgrå, ljusgrå, naturvit, gammalt guld och en mörk gammelrosa. Jättefina färger tillsammans.
Stickor; 3 mm till oket, 2,5 mm till de aviga förkortade varven och resårkanterna och 3,25 till kroppen och ärmarna.
13 kommentarer:
Din kofta blevjättefin! Så tråkigt med alla problem... tur i oturen att du är så kreativ att du lyckades lösa dem! Jag stickade 102 cm och den sitter perfekt på mig som mäter 105 cm över bysten. Utan ändringar. Tror du att de här problemen uppstår främst på de större storlekarna?
Ja det tror jag absolut att den här pi-konstruktionen blir vanskligare ju större storlek man stickar.
Den är så fin! Men usch och fy för alla fel som gjorde att du har fått repa upp och sticka om så många gånger:(
Men slutresultatet säger mycket om hur duktig du är på att "få till" det du stickar så att det sitter bra på dig.
Med det sagt vill jag också säga att jag ser också problemen som är kvar, som du nämnde i din text.
Jeg strikket den i medium og fikk samme problem. Jeg endte opp med å droppe hele siste omgang med økninger. Den passet nokså greit foran men var ALTFOR stor bak. Men den ble jo fin til slutt da.
Loppan blev verkligen snygg! Jag stickade min förra året och hade en trevlig stickning men jag minns att jag valde en storlek mindre pga det jag läst om stora ok och det funkade direkt sen tror jag att jag gjorde nåt annorlunda med ökningar/minskningar på kropp och ärmar men då var min i storlek S eller M. Fick inget fladder vid ärmar heller. Så intressant när du beskriver konstruktionen och hur den fungerar. Tack för fint inlägg.
Härliga färger!
Tack för ärligt och mycket intressant beskrivning //tekniknörden som just nu bara stickar i teorin
Härliga färger!
Tack för ärligt och mycket intressant beskrivning //tekniknörden som just nu bara stickar i teorin
Jättefin kofta och härliga färger. Du inspirerar mig massor till att sticka och inte ge upp fastän :) Kerstin
Intressant läsning! Jag tycker att ett annat problem med plagg i större storlekar är att halsringningen ofta blir så himla vid. Jag stickade en kofta till mig själv där halsringningen är så vid att den åker ner över axlarna, det känns ju inte så kul. På mindre storlekar ser den ut att sitta fint.
En annan sak som stör mig är att när ett nytt mönster lanseras är det ofta bara teststickat/uppstickat i mindre storlekar, vilket gör att det inte går att se hur det sitter på någon större person. Jag skulle önska att designers tänkte mer på att visa uppstickade plagg i alla tillgängliga storlekar. Ditt mönster Galdhöpiggen är ju ett bra exempel som visas på människor som ser ut som vi människor gör (olika).
Kofta ble kjempefin! Nydelige farger! Synd det var så mye ekstra jobb å få den til å passe deg.
Skjønner godt din irritasjon over dårlig mønster - det føles som at de store størrelsene er slengt på kun utfra matematikk, uten teststrikking eller forståelse for anatomi. Har du sett Kofteboken 2 fra Sandvik&Samsøe? Jeg vet at Lene Holme Samsøe jobbet mye med passformen for de store størrelsene, så kanskje det hadde gått lettere å strikke fra den.
Mycket bra och pedagogiskt inlägg! Jag minns när jag stickade en pi-sjal för säkert nio år sedan att jag tänkte "att den här kommer ju aldrig att ha tillräckligt med ökningar i ytterkanterna", men se; konstruktionen fungerar på det sättet! Sjalen blev perfekt rund. Men, som du säger, man vill inte ha en perfekt cirkel som kofta. Grymt jobbat av dig att vara så enträgen i ditt stickande! Och färgkombon är bara magisk!
Hej. Håller med alla ovanstående; du är så grymt kunnig som kan få till det trots mönsterkrångel. Och vilket tålamod.
Tycker din kofta blev jättevacker trots allt.
Underbart med en massa teoretiska utläggningar kring stickning!
/Teresa
Tack! Jag har just repat upp halva mitt ok för andra gången, även om det bara är storlek medium och jag dessutom är höggravid så har det blivit enormt. Jag har nog fel stickfasthet också, och det gör det inte bättre.
Nu ska jag testa att göra som du, och minska efter oket och sedan fristajla lite.
Skicka en kommentar