Garn, sjal, semlor och hästpojkar

Jag kom på att jag inte visat mitt gröna alpacagarn som ligger och väntar på att bli en kofta, det är lite mörkare i verkligheten men bilden är tagen i lite skumma ljusförhållanden. Vilken dag som hellst nu ska jag börja. Jag hade nog gjort det redan om jag ägde en skrivare, nu är det så meckigt att antingen böna och be vänner med skrivare eller gå till biblioteket, men nu har jag skjutit upp det länge nog.

Min februari-tröja mäter nu imponerande 26 cm och första härvan garn är uppstickad. Jag har 3 kvar, spänningen är ooolidlig. Naturligtvis var 262 maskor alldeles för många så jag har repat upp hela härligheten en gång redan, 192 maskor känns bättre. Garnet räcker längre också.

Jag har beställt garn från Garnkorgen, Yes å Yes, någonting fantastiskt till min hemliga vän som inte kommer att nämnas förns den här hemlisomgången är slut och kauni lace till en sån här sjal från garnstudio. Jag känner mig rysligt vågad och lössläppt för jag beställde ett nystan var av fyra olika färger. Mörkoliv, ljusoliv, mörkgrå och ljusgrå, jag blev så inspirerad av KD och hennes fina isländska sjal. Om garnet blir så mjukt som jag hört ryktas om att det blir efter blockning ska det bli en födelsedagspresent till vännen L, annars behåller jag den själv. Tror att det kan bli fint med en stor och skir tonad sjal med de där hålmönstren.

Äntligen kommer mannen hem ikväll, jag firar med öldoftande köttgryta. Mina ensamma veckor äter jag inte kött alls, det gör vi inte så ofta mannen och jag heller men lite oftare iaf. Jag har kokat vegetarisk ärtsoppa och bakat franskt lantbröd också och igår bakade jag experiment-semlebullar med råsocker och dinkelmjöl. Kanonbra blev det, fick ju lov att smaka en bulle så man inte bjuder på någonting äckligt men någon riktig semla har jag inte ätit än. Premiär blir det på Onsdag då vi ska bjuda min mormor.

Jag älskar semlor.

Jag älskar Hästpojken också. Jag har lyssnat så mycket den senaste veckan att min granne borde kunna texterna utan problem...

När 30-årskrisen biter i kan det löna sig att gå upp en halvtimme tidigare bara för att lyssna på lite skrammel innan man går till jobbet.

Det har varit för lite "aaaaaaaaaahhhhh" och "ooooohhhhhhh" i svensk popmusik sen Broder Daniel somnade in så är det bara. "Börja leva någon gång" är favoritlåten just nu.

Ps. Mitt internet är toksegt för tillfället därför kommenterar jag inte lika friskt som vanligt där ute i bloggvärlden, mannen ska få prata förstånd med modemet när han kommer hem. Å så roligt för honom.... ;)

Till min hemligavän

Jag tycker att det är väldigt roligt det här med hemlis, men samtidigt är det lite svårt också, särskillt om man begåvats med en hemlisvän som inte berättar så mycket om sig själv. Just därför tänker jag härmed föregå med gott exempel och berätta lite fakta om mig själv som min hemliga vän kanske har någon nytta av.

1. Jag älskar naturen. Jag måste vara utomhus varje dag annars mår jag dåligt. Jag har varit en naturnörd sen jag var liten och det har utvecklats till att jag har blivit en vuxen miljönörd och trädgårdsnörd.
2. Jag drömmer om att bo på en riktig liten bondgård. Jag vill vara självförsörjande på grönsaker och frukt. Jag är utbildad trädgårdstekniker med ekologisk inriktning.
3. Jag är en blandning mellan en obstinat tonåring och en riktig kulturtant. (Egentligen är jag snart 30 och genomgår en sjukligt illavarslande 30-årskris.)
4. Jag tycker om att göra saker med händerna vad det än är. Jag älskar att laga mat och baka.
5. Jag är väldigt praktisk i mitt stickande. Jag vill kunna använda det jag gör vad det än är. Att sitta och sticka små skojsiga figurer och pynt är inte min grej.
6. Jag satsar hellre på kvallité än kvantitet. Därför har jag heller inget stort garnlager att prata om. Jag sparar inte på någonting som jag inte vill ha.
7. Jag är inte rädd för att prova på nya saker, särskilt inte när det handlar om stickning. Jag är envis och ger inte upp förns det blir som jag vill.
8. Jag har väldigt bestämda åsikter om allting och backar inte ur en disskusion. Men jag kan stolt säga att jag med åren har fått lättare att erkänna när jag har fel och jag kan ändra mig när jag kommer på bättre tankar.
9. Jag lutar mer åt den engelska än det amerikanska om det så handlar om popmusik, kultur, tv-deckare eller stickning.
10. Det är lätt att göra mig glad. Jag är inte så kinkig som jag verkar, omtanke uppskattas alltid.

På stickfronten en hel del nytt

Här händer det grejer i det tysta. Jag har stickat klart februarisockorna (ska bara fixa sidenband till dem) och systerns zig-zag basker är också klar. Av resterna stickar jag nu ett par matchande Mrs Beeton-muddar. Den vita koftan har också växt en bra bit och den ska få vara mitt soff-sälskap i helgen.
Bilder får vi vänta på ett tag. Jag har äntligen lämnat tillbaks systerns kamera och väntar på att köpa en egen i slutet av månaden. Kanske kan jag flirta till mig några bilder på systern iförd basker och muddar någon gång nästa vecka. Jag har skrivit klart mönstret också så det kommer!

Jag har hamnat i skidskyttekoma framför tv:n men nu måste jag skärpa till mig och duscha och äta lunch för sen ska jag iväg och dansa medeltidsdans, helt otippad lördagssysselsättning för en Dödergök eller hur? ;)

Galenskap

Jag har gjort någonting mycket galet. Istället för att avsluta mina små trevliga avkopplande stickprojekt har jag påbörjat någonting nytt stort och galet.
Jag skyller på sömnbrist och jobbångest.
Eller så är jag bara helt crazy.
Jag har ju nämnt tidigare att jag köpte "Knitter's almanac" av Elizabeth Zimmermann bara för att jag är kär i february baby sweater. (Här med länkar jag helt skamlöst till Yarnias fantastiska variant, hojta till om du inte tycker att det är okej så tar jag bort länken!)
Jag tänkte sticka den i orginalstorlek på orginal sättet för att jag sen skulle kunna förstå hur den är konstruerad och sticka en i vuxenstorlek till mig själv. Men sen kunde jag inte sova i måndags natt och allt eftersom timmarna gick började en annan konstruktionsidé ta sin form.
Jag bara måste prova. På en gång.
Jag stickar på vinst och förlust i det jag har kvar av det naturvita Morjärvsgarnet som jag fick i mitt första hemlisutbyte av ex-hemlisen Agata. Jag har 4 hekto kvar, jag har inga illusioner om att det ska räcka men naturvitt är ju naturvitt så det går ju att köpa till mer. Hellst skulle jag vilja ha en röd eller en grå men det kliade i fingrarna och idéen måste provas. Blir den bra kan jag sticka en likadan i annan färg, blir den mindre bra måste ju idéen omprövas och då finns ju också utrymme för andra färger.
Jag stickar nerefrån och upp, fram och tillbaks på rundsticka, tids nog ska ärmar också stickas nerefrån och upp och sen ska allt stickas ihop till ett rätstickat ok.
262 maskor är många maskor efter en lång arbetsdag, men det är nästan charmen med det hela.
Dessutom börjar ju skidskytte-VM snart! :)

Spännande promenad och muskat-frågor

Sakta men säkert så...

Mycket spännande saker hände på min eftermiddagspromenad för en stund sen.

Dels stötte jag på mottagaren till min bytesväska (Hej Agneta om du läser det här!) och det var ju superkul. Hon jobbar nämligen i min stad, 50 meter från där jag bor närmare bestämt, det kan man kalla för sammanträffande!

En kort stund efteråt halkade jag till (i min stad sandas det nämligen inte för det har vi inte råd med), tappade kontrollen över Mejas koppel och hon sprang fram till en bitchig borderterrier som bet henne i baken. Ingen större skada skedd (det kom inget blod eller så och Mejas drottninglika självförtroende är inget man rubbar så lätt) men det fick mig återigen att fundera över om det finns några papilloner och terriers som kommer överens. Känner/äger ni några?

När jag nästan var hemma igen träffade jag två söta elever som längtade efter mig och tyckte att jag skulle komma och jobba imorgon. Det var precis vad jag behövde, det har varit lite segt på jobbet på sista tiden. Vi får se om det blir något jobb imorgon (det kan jag ju aldrig riktigt veta) om det blir det ska jag vara världens bästa och gladaste fröken. (Eller nåt.)

Jag har funderat lite mer kring tröjan till systersonen, jag tror att jag vill sticka den i muskat men jag har inte hitta något mönster som jag gillar. Någon som har några erfarenheter?

Först är jag helt fel ute om jag tror att 350 gram ska räcka till en 5-åring?

Jag vill att mönstret ska vara snabbstickat men ändå snyggt. Ett strukturmönster i kombination med slätstickat. Kanske flätor om de inte är för många och för krussidulliga.

Muskat har en stickfasthet på 21 maskor och 28 varv på stickor nummer fyra. Jag tar mycket tacksamt emot alla tips på gratismönster på nätet eller mönster i böcker.

Söndags-stickning

Så går en helg ifrån vårt liv och kommer aldrig åter...

Oj vad det lät sorgligt, men sant. Mannen har fått lov att rycka ut extra och har redan idag åkt iväg till jobbet. Jag är ganska trött på att vara själv nu kan jag tala om.

Tur att jag har lite stickningar på gång iaf. Februarisockorna är jätteroliga och jag misstänker att de kommer att bli klara vilken dag som hellst nu. Systerns zig-zag-basker växer lite den med och jag har bestämt att den ska vara klar innan jag börjar med några andra större projekt. Jag längtar efter att sätta igång med min kofta. Jag har stickat provlapp och kommit fram till att jag ska ha stickor 2,5 och det känns lite jobbigt. En hel kofta i slipprigt alpaca stickad på stickor 2,5. Men det lär väl gå ann det med när jag väl är igång. Det är bla. därför som jag snabbat mig lite med februarisockorna för att jag ska kunna koncentrera mig och njuta av min koftstickning.

Jag längtar efter lite garnköp ska ni veta, det finns mycket som jag vill klämma och känna på. Dessutom har jag kommit på att jag vill sticka en tröja till systersonen i födelsedagspresent och han fyller år i mitten av mars. Som tur är fyller han 5 så han är ganska liten fortfarande. Någonting i tjock bomull borde jag väl hinna sno ihop om jag beställer garn i mitten av den här månaden. Jag måste ju nämligen ändå handla någonting till min hemlis. (Undrar hur mycket garnförsäljarna tjänar på oss bloggare och våra mystiska byten och påhitt egentligen?)

Jag tror att jag redan vet vad hon ska få, men jag säger ingeeeeenting! ;)

Gröna apor

Mönster; Monkey från Knitty. Mitt andra par av Sock-klubbens januarisockor. Jag har följt beskrivningen utom några detaljer. Jag har fler maskor i resåren och stickat den aningens längre för att få en längre strumpa, jag har stickat en förstärkt häl istället för en vanlig slätstickad och jag har efter mycket suckande och stönande petat upp den "graftade" tån och stickat min egen tå-variant.

Garn; Opal Uni färg 1990 köpt från Garnkorgen. Jag är inte dunderimponerad av opal, jag ogillar det inte men jag tycker att det är lite svårt att få till en jämn och fin struktur, dessutom har jag sett på mannens strumpor att det noppar sig fort. Men jag älskar den här gröna färgen och det väger upp en hel del.

Stickor; 2,5 mm strumpstickor.

Jag gillar mina gröna apor, mönstret är så fint och passar mina runda fötter och stabbiga vader alldeles perfekt. Och färgen är ju bara så Dödergök! Fram för fler enfärgade färgglada sockgarner!