Som Slingerbult så fint påpekade och som jag senare läste alldeles själv så har Studieförbundet Vuxenskolan rekommenderat min blogg i sin medlemstidning. Det känns ju roligt så klart att någon har kommit att tänka på mig när det skulle listas 5 svenska stickbloggar men jag blir ändå lite nervös. Hur går sånt till egentligen? Är jag rent utav en bloggkändis? När blev jag i såna fall det?
När jag startade den här bloggen hade jag inte någon egentlig tanke på vem som skulle läsa den, det var bara ett roligt och praktiskt sätt för mig själv att hålla redan på mina stickprojekt och mitt röriga liv. Senare när jag insåg (via kommentarerna) att jag hade en trogen läsarkrets blev jag så klart glad och smickrad men jag har nog fortsatt att hålla bloggen på samma kurs som innan. Mycket stickning, en hel del bilder, ganska mycket trams och då och då en del popmusik.
Jag skriver för att jag tycker om att skriva och jag lider aldrig av bloggprestationsångesten som tycks vara ganska vanlig. Jag är den jag är och jag skriver som jag gör, om ni gillar det blir jag varm och lycklig inombords om ni inte gillar det så är det ju trist och så men inget som jag varken kan eller tänker göra någonting åt.
Med tiden så har jag insett att det är ganska många som läser min blogg, jag har inte vetalt ta reda på hur många (genom att sätta upp en sån där räknare på sidan tex.) jag har heller inte registret mig på bloggportaler eller så, jag kör mitt race.
Men nu börjar jag bli lite nyfiken, hur många läser egentligen ett genomsnittligt inlägg och är någon av dem journalist på SV:s tidning?
Frågan är om jag verkligen vill veta, jag är lite rädd för att jag skulle känna mig begränsad om jag visste hur många som läser och kritiskt granskar varje liten felstavning eller missat mellanslag.
Hittills har alla kommentarer varit av det trevligare slaget (även om några varit ganska underliga med det är bara kul) men jag blir lite orolig när jag läser några utav de större bloggarna och ser alla vidrigt elaka kommentarer som formligen dräller in. (Läs tex Annika Marklunds blogg på Aftonbladet /Sofies mode så förstår ni vad jag talar om, söta gulliga anspråkslösa Annika får vidriga elaka kommentarer från gubbar i 60 års åldern där allt från hennes utseende till intelligens ifrågasätts.)
Nu är stickbloggvärden ganska lyckligt befriad från mobbingkultur men jag funderar ändå på hur jag själv skulle reagera om jag blev "för känd" för ju fler som läser ju fler elaka kommentarer kan man ju räkna med.
Jag vill kunna fortsätta att vara precis så anonym /personlig som jag vill vara, jag vill inte känna mig begränsad av mitt bloggande utan snarare tvärs om. Det här bloggäventyret ger mig så mycket, både nya vänner, inspiration och utlopp för min kreativitet och mina känslor och jag hoppas verkligen att det inte ska ta slut på mycket länge än...
