torsdag 12 februari 2009

När blir man en bloggkändis egentligen?


Som Slingerbult så fint påpekade och som jag senare läste alldeles själv så har Studieförbundet Vuxenskolan rekommenderat min blogg i sin medlemstidning. Det känns ju roligt så klart att någon har kommit att tänka på mig när det skulle listas 5 svenska stickbloggar men jag blir ändå lite nervös. Hur går sånt till egentligen? Är jag rent utav en bloggkändis? När blev jag i såna fall det?
När jag startade den här bloggen hade jag inte någon egentlig tanke på vem som skulle läsa den, det var bara ett roligt och praktiskt sätt för mig själv att hålla redan på mina stickprojekt och mitt röriga liv. Senare när jag insåg (via kommentarerna) att jag hade en trogen läsarkrets blev jag så klart glad och smickrad men jag har nog fortsatt att hålla bloggen på samma kurs som innan. Mycket stickning, en hel del bilder, ganska mycket trams och då och då en del popmusik.
Jag skriver för att jag tycker om att skriva och jag lider aldrig av bloggprestationsångesten som tycks vara ganska vanlig. Jag är den jag är och jag skriver som jag gör, om ni gillar det blir jag varm och lycklig inombords om ni inte gillar det så är det ju trist och så men inget som jag varken kan eller tänker göra någonting åt.
Med tiden så har jag insett att det är ganska många som läser min blogg, jag har inte vetalt ta reda på hur många (genom att sätta upp en sån där räknare på sidan tex.) jag har heller inte registret mig på bloggportaler eller så, jag kör mitt race.
Men nu börjar jag bli lite nyfiken, hur många läser egentligen ett genomsnittligt inlägg och är någon av dem journalist på SV:s tidning?
Frågan är om jag verkligen vill veta, jag är lite rädd för att jag skulle känna mig begränsad om jag visste hur många som läser och kritiskt granskar varje liten felstavning eller missat mellanslag.
Hittills har alla kommentarer varit av det trevligare slaget (även om några varit ganska underliga med det är bara kul) men jag blir lite orolig när jag läser några utav de större bloggarna och ser alla vidrigt elaka kommentarer som formligen dräller in. (Läs tex Annika Marklunds blogg på Aftonbladet /Sofies mode så förstår ni vad jag talar om, söta gulliga anspråkslösa Annika får vidriga elaka kommentarer från gubbar i 60 års åldern där allt från hennes utseende till intelligens ifrågasätts.)
Nu är stickbloggvärden ganska lyckligt befriad från mobbingkultur men jag funderar ändå på hur jag själv skulle reagera om jag blev "för känd" för ju fler som läser ju fler elaka kommentarer kan man ju räkna med.
Jag vill kunna fortsätta att vara precis så anonym /personlig som jag vill vara, jag vill inte känna mig begränsad av mitt bloggande utan snarare tvärs om. Det här bloggäventyret ger mig så mycket, både nya vänner, inspiration och utlopp för min kreativitet och mina känslor och jag hoppas verkligen att det inte ska ta slut på mycket länge än...

20 kommentarer:

Maria sa...

Jag tycker verkligen din blogg är en av de mest läsvärda! Kanske för att du är så oerhört kreativ och dessutom uppdaterar ofta. Detta göra att din blogg känns rolig och spännande att följa. Sen håller jag med om det här med tråkiga kommentarer. Jag skulle egentligen vilja blogga mer kring tro och livsåskådningsfrågor, kanske som en separat blogg, men jag tvekar. Jag är lite rädd att plötsligt få trista kommentarer från folk som egentligen inte är intresserade av vad jag vill förmedla utan bara vill skriva taskiga kommentarer kring en företeelse dom inte gillar. Sen är ju stickning inte lika triggande för vissa som mode eller religion kanske :)

Anita sa...

Jag gillar Din blogg för vad den är, rolig, kreativ o inspirerande. Det viktiga är att Du gör det Du vill med Din blogg, jag gillar den iallafall helskarpt!!
Fortsätt i samma anda!!
Anita

Rosenvante sa...

Fortsätt blogga precis som du gör. Det är en trevlig blogg att läsa och så är det så kul att få se alla de saker som du producerar på löpande band. Inte bara stickade saker utan du köper in saker fixar målar och gör massor av andra saker, som du så snällt delar med dig av i dina bilder. Jag njuter av din uppfinningsförmåga helt enkelt.

Stick-Kine sa...

Yes! Jag såg att hänvisning till din blogg var med i tidningen Impuls. Kul. Läst din blogg tidigare flera gånger och är imponerad av din produktion, dina djärva och kreativa mönster och tankar - fortsätt med det! Tror att vi alla får konstiga kommentarer ibland, men det är bara att glömma. Tänker läsa din blogg i fortsättning också och med glädje! Kram Kine

Sally sa...

Varje människa är unik. Man ska vara stolt över den man är!! Goda egenskaper såväl som brister.
Din blogg är upplyftande och inspirerande att läsa både MED och utan stavfel och missar!!
Jag läser den så gott som dagligen!

Tvärslå sa...

Jag har ju gluttat i din blogg i flera år nu och det är alltid skoj och imponerande hur mycket du lyckas få till.
Man märker också hur stor bloggen Dödergök blivit på den tiden men det är väl kul ? :)
Jag kommer fortsätta kolla här sålänge du håller på, vilket jag hoppas kommer bli länge.
Lev väl

HELENA-RUTAN sa...

Jag skulle nog räkna dig som en bloggkändis.. Men jag tycker aldrig att man ska känna press, hur stor man än är eller blir. Blogga ska man göra för att man själv vill och om det man vill blogga om.
Sen är det ju så, att vem man än är, vad man än gör, hur man än ser ut eller vad man än säger så finns det ju alltid folk som tycker annorlunda vilket kan resultera i dumma eller elaka kommentarer. Och ju större blogg desto fler läsare. Sen är ju internet lite av en ventil för endel människor verkar det som...
Iaf, blogga om du vill, om det du vill blogga om.
Jag har ingen stor blogg, men jag bloggar ändå, just för att jag gillar att blogga. Tröttnar jag så slutar jag.:)

Lillys stick o syhörna. sa...

Du är ju så himla duktig.Vet inte
hur många baskrar jag stickat.
Läser din blogg varje dag.
Du är så kreativ och inspirerande.
Fortsätt så då blir många lyckliga
iallafall jag.
Lilian

Linda sa...

Det hoppas inte jag heller! Kan bara instämma - det ger så mycket!

Anonym sa...

Jag läser din blogg flera gånger i veckan.Blir väldigt inspirerad av din kreativitet. Fortsätt precis som du gör. Jag blir glad av dina djärva färgval.Kram/Ella.

Mamma P sa...

Jag har bara gått och väntat på att du kommer att få betalt för att blogga och sticka på heltid :) Vilken tidning som helst borde vara intresserad. Och sponsorer för den delen ;)

Anna-Karin sa...

Tycker att du håller din blogg på en väldans trevlig nivå vad det gäller anonym/privat och hoppas att du kommer att fortsätta blogga på samma sätt även fortsättningsvis! :-D

agata sa...

Hmm... bloggkändis... (Måste smaka på ordet) Nej, men det känns inte riktigt som Göken. Att du har massor med besökare som gillar det du skriver är liksom en annan sak.

Fast, visst - i stickkretsar har du ju lite kändisglans, så... jo. Du är nog det.

Oavsett så har du ju en sån rackarns trevlig blogg med trevliga inlägg. Så vad du än är så återvänder jag!

slingerbult sa...

Jag läser och gillar din blogg just för allt det där som du skrev, stickning, trams och popmusik :) Det är ju det som är det fina, att du vågar vara dig själv och det märks att du gör det för att du tycker att det är roligt. Stor kram till dig för det !
Hoppas att du kommer fortsätta som förut och att eventuell mer berömmelse inte kommer att leda till några elaka kommentarer.
Som tur är så är ju stick-och hantverksbloggarna(trots att de är många), ändå en jämförelsevis liten, snäll och trevlig skara i den stora blogg-sfären :)

Är det förresten inte lite konstigt av studieförbundets journalist att inte fråga om lov eller iallafall informera dig om att de länkade till dig i tidningen? Hmm.

miastick sa...

Som stickbloggare skulle jag nog klassa dig som kändis! :) Jag gillar din blogg, den är väldigt inspirerande.
För mig är bloggandet just som du beskriver, en kul grej som jag gör för min egen skull och för att ha kontakt med andra sticknördar. Jag vägrar att få prestationsångest för min blogg. Jag gillar också att ligga på en halvanonym nivå, även om jag bloggar i eget namn och ibland haft bilder på familjemedlemmar så skriver jag aldrig om hur jag mår, väldigt sällan om mitt arbete etc för det känns för privat och ointressant för andra. Jag vill ha en nördblogg! :) Och det är det jag gillar att läsa också.
Jag hade en bloggarkris nyss, då jag tänkte att jag skulle sluta. Det var delvis för att jag kände att bloggandet gjorde så att folk tycker att de känner mig fast de inte gör det. Men sen valde jag att inte bry mig om det utan blogga för att det är roligt, som ju var varför jag började överhuvudtaget.

Stora lilla j sa...

Jag älskar att läsa din blogg just för att den känns så kreativ och originell!

Vad gäller otrevliga kommentarer har jag ju fått min beskärda del, men de positiva överväger absolut! ;)

Anonym sa...

Det där med elaka kommentarer på bloggar är lite läskigt. Det är ju stalking som det så snyggt heter på engelska. Det verkar som att cybervärlden får en del spärrar hos vissa individer att släppa. De elaka/vidriga/otrevliga/sinnessjuka kommentarerna skulle dessa personer aldrig uttala ansikte mot ansikte, där verkar impulskontrollen fungera. Men i cyberrymden (där det går att vara anonym) verkar allt vara tillåtet. Jag tycker att det är hur läskigt som helst. Det verkar vara gamla gubbar och unga tjejer som får en kick av att dassa ner på folk on-line. Är det gubbsjuka och tonårshormoner som spelar in där?
/Annika

Cecilia sa...

Hej! Det var jag som skrev artikeln i SV:s tidning. Jag är frilansjournalist och själv sticknörd (och lite popnörd ;-)), så när jag skulle göra en faktaruta valde jag helt enkelt bloggar jag själv kollar. Jag tycker precis som de andra att du är kreativ och uppdaterar ofta. Slingerbult har nog rätt i att jag kanske skulle ha frågat först, men jag hoppas det gick bra ändå. Jag ska tänka på det nästa gång. Blogga vidare :-)
Cicci

Susilull sa...

Jag tror inte man försöka sträva efter att bli bloggkändis och att ens blogg skall synas överallt.
Fortsätt blogga precis som du gör och av just den anledningen som du skriver om.
Så fort en person blir offentligt tror jag folk tycker det är tillåtet att vara elak och prata skit, och har du en blogg finns det alltid de som tar steget fullt ut och även skriver elaka saker, dom behöver ju ändå inte konfroteras med personen i fråga.

LenaL sa...

Det är alltid lika kul att läsa din blogg, eftersom du just verkar så avspänd och naturlig och ingenting som verkar tillrättalagt. Fortsätt som du gjort hittills, och din läsarskara kommer säkert att fortsätta att växa. Tack och lov finns det ju en raderingsfunktion om det dyker upp otrevliga kommentarer, men som du säger verkar det inte vara vanligt, tack och lov, bland stickbloggare.

Ha det så jättegott!