tisdag 7 februari 2012

Om att våga säga ifrån

Idag har jag gjort någonting stort och viktigt och läskigt och bra som jag gått och dragit mig för länge. Nu klappar jag mig själv på axeln, blundar, håller andan och väntar på domedagen.

11 kommentarer:

Anette L sa...

Bra jobbat! Klappa lite på andra axeln också för det är du säkert värd!

LisaG sa...

Jag har gjort samma sak; väntar på min domedag imorn eller på torsdag...men jag tror också på att man måste våga säga ifrån fastän det är obehagligt och hoppas att det åtminstone kan resultera i något bra för någon annan.

Och, tack för en fin och inspirerande blogg (jag har också stickningar och hund i min närhet :)

LisaG

Allt och/eller Inget sa...

Bra gjort! ÄVen om det känns jobbigt innan mår man ofta bra av det efteråt. Verkar som du gör det nu, härligt! Kram Linda

Maja sa...

Allt börjar med att vara sann mot sig själv!
Då kan man behöva ge sig själv en klapp både på den ena och den andra axeln!
Ta hand om dig!
Kram

Ulrika sa...

Heja dig!
Det kommer en gränslinje där man måste bestämma sig för vad man kan stå för för att vara sann mot sig själv.

KRAM!!

Charlotte sa...

Det är bra att säga ifrån! Mitt nyårslöfte till mej själv var att säga NEJ mera och stå på mej lite för min egen skull! Det är min tur nu!

ozelote sa...

Undergången kan vara nära, men allt handlar om vilket soundtrack man har till det. ;) http://www.youtube.com/watch?v=S4qMeVmYKpk

Malena sa...

Om det är något bra tycker jag att du inte bara ska klappa dig på axeln utan även sträcka på dig och känna dig stolt!
Ta ett djupt andetag och fortsätt sticka eller renovera - det blir så härligt reultat!

Isan sa...

Åh, vad duktig du är!
Det gäller att ha modet, och sedan vara stolt över att du har satt en gräns.
Kram!

mormor sa...

BRA!

Mamma P sa...

Heja dödergök