torsdag 13 september 2012

Tack!

Tack för alla fina och omtänksamma kommentarer! Det känns faktiskt bättre nu när det är gjort. Det jobbigaste var att ta beslutet och att sen fullfölja det. Nu önskar jag mig en lugn höst utan fler sorger och bedrövelser. Men en och annan regnbåge är helt okej.

13 kommentarer:

Ullfull sa...

Håller med, beslutet är det svåraste. Vi fick ta bort vår hund för över 2 år sedan och det var tungt. Tänker på Er!

Anonym sa...

Å, precis så känns det...Svåra beslut men en lättnad när man vet det är rätt beslut.Man vill ju inte djuren ska lida när man kan hjälpa dom slippa...Den förmånen har ju inte vi när det är dags...Ha det så bra det går, kram.

Paradiset Kaos sa...

Kram!!!

Maria sa...

Vet precis hur hårt det är! När vi avlivade vår katt satt vi och lyssnade på musik, drack whisky och grät hela kvällen. Man saknar dom så himla mycket. Men efter en tid minns man dom mer och mer med glädje och mindre med sorg.

agdornas matte sa...

Vet precis hur svårt det är - tårarna rann i all evighet kändes det som. Men sorgen blir "lättare" att hantera efter en tid och man minns all glädje...

Anonym sa...

Usch det är inte kul. Har fått ta det beslutet med 2 katter som varit sjuka. Man saknar dom så
Kram från en som du inte känner som brukar läsa din fina blogg.
/Kikki

Anonym sa...

Ibland är det mest värdigt och djurvänligast att släppa taget.

Saknaden är stor men efter ett tag kommer man på sig själv med att känna så bra att inte hålla på in absurdum.

Det är inte bra djurhållning att hålla dem vid liv med alla medel.

Tänk på tiden ni fått tillsammans och njut av den.

Jag ser mycket i mitt arbete som veterinär.

Kram på dig

mormor sa...

Det lättar efter en tid- och då minns man det goda, fina med ett leende på läpparna.
Kram Monika

Anonym sa...

Låt sorgens svalor flyga över ditt huvud men låt ej svalorna bygga bo i ditt hår.
Kram från en trogen bloggläsare.

Renée sa...

Lite läskigt faktiskt, igår den 13 september var det ett år sedan jag tog bort min hund... Numera kan jag tänka på honom och känna glädje. Tur att du har fler djur, jag skaffade två katter innan jag tog bort hunden. det blir inte lika sorgligt då...
Jag skickar dig en STOR kram!

Nanna sa...

Alltid jobbigt att ta bort sina vänner, men man vet ju också att de får det bättre.

Anonym sa...

Veterinären bestämde att vår äldsta voffsing (13 år) skulle slippa lida, men .... han skulle "at bort" den yngre, friskare (12,5 år) först !

Varför .... ? Jo - den yngre skulle sörja ihjäl sig eftersm den äldre var som en "pappa" för honom.

Vi sörjer ännu - 28 år senare .... Men vi tänker mest på det roliga vi hade med voffsarna !

Men glömmer - det gör man aldrig !

Jag/vi vet vad ni går igenom ....

K R A M I S A R !

Maritas Maskor sa...

Åh så tråkigt att läsa!
Det är just det med djur som man fasar för när man skaffar dem. Att man vet att man kommer att mista dem... Just när man är mitt i det, så är det lite svårt att tänka så, men man har ju så mycket glädje av dem medan man får dela sitt liv med dem.
Tur att du har några till som behöver kärlek och omsorg. Krama mycket på dem nu :)
Varma kramar!