Actiniaria

Nu är det äntligen dags att presentera det första mönstret i Manduzanas och Dödergöks sock-klubb 2016!

Mönstret kommer att vara exklusivt för sock-klubben så länge klubben är igång men det kommer att kunna köpas via ravelry i juni 2016. Redan nu finns en mönstersida upplagd på ravelry för att det ska vara lättare för sock-klubbens medlemmar att lägga upp sina projekt. 

 Inspirationen till mönstret och namnet kommer från undervattensvärlden, ett enkelt men raffinerat spetsmönster slingrar sig längs med hela benet och foten samtidigt som den kombineras med resårstickning för optimal passform. Mönstret fortsätter ut på hälen och sockorna stickas spegelvända med varsitt diagram för att få flyt i stickningen.

Sockorna är stickade i Manduzanas nya fina garnbas Andromeda, ett härligt fylligt, tvinnat sockgarn med guldglitter som ger fina tydliga maskor och stretch till spetsmönstret.

Den magiskt lysande blå färgen heter "Seawinkle" och jag blev kär i den från första gången Amanda visade mig ett färgprov.

Det har varit så roligt att jobba med sock-klubben i smyg tillsammans med Amanda och våra fantastiska teststickare men det är ännu roligare att kunna dela med oss av det vi kokat ihop.
Hoppas att ni kommer att tycka om Actiniaria lika mycket som vi gör!

Riddari igen

 Mönster; Jag har varit så otroligt peppad på att sticka en egen islandströja efter att jag stickade en Riddari till Per förra året. Jag har ju en Riddari-kofta som jag använt väldigt mycket men jag ville ha en tröja i lite dova färger som passar bra att både åka till stan i men också till att vara ute hos hönsen eller ute i trädgården med. Det ska hålla med lorten lite med andra ord.
Jag surfade runt en hel del och valde fram och tillbaka på olika mönster men till slut blev det en Riddari till fast jag ritade lite egna bårder längs ner på ärmarna och kroppen.
Jag har lagt upp kroppen enligt storlek xxl men sen har jag långsamt minskat mig ner till xl så att jag har stickat oket efter xl, likaså ärmarna. På det viset har jag fått en tröja med ganska mycket rörelsevidd men den sitter bra utan att bylsa sig över oket.
För passformens skull har jag också lagt till fem förkortade varv i kroppen över bakstycket och sen två förkortade varv i nacken efter okmönstret, det gör att tröjan inte åker upp och stryps i halsen.

Jag är så nöjd med min nya tröja, den är mysig och fluffig och alldeles lagom varm, efter fotograferingen idag gick vi en hundpromenad i -8 (med mössa, sjal och vantar så klart) och jag frös inte det minsta med bara min tröja som ytterplagg.

Det här är långt ifrån min sista tröja i isländskt garn, älskar verkligen känslan som finns i det här garnet.

Garn; Mitt absoluta favoritgarn för tillfället Léttlopi från Istex.
Det gick åt sju nystan grundfärg grå 0056, tre nystan fantastisk blå 1403, ett nystan rött 1409 och ett nystan guldgulgrönt 9426.

Stickor; 3,5 mm till resårerna och 4 mm till enfärgad slätstickning och 4,5 mm till flerfärgsstickningen.

Hjärta Norge!

 Mönster; Jag kände ett starkt sug efter att sticka en jultröja tidigt i december men inte särskilt starkt sug att sticka en till mig själv. Jag har en tendens att alltid sticka "nyttiga" saker och att alltid ha en särskild mottagare i åtanke när jag stickar nåt och jag trivs egentligen ganska bra med det men samtidigt är det viktigt att följa inspirationen och lusten.
Jag inventerade mitt allt tommare garnskåp och hittade diverse lyxiga rester i inspirerande färger och så bestämde jag mig för att det fick bli en liten mini-kofta.
Med utgångspunkt i mitt eget mönster Glittertind (som finns gratis på ravelry) så ritade jag nya mönsterrapporter inspirerade av det norska traditionella som jag är så våldsamt kär i. Det blev åttabladsrosor och snöfall och lite tårtpapperskänsla och jag är så nöjd med resultatet.
Det är ta mig tusan en av de gulligaste små koftor jag sett!

Jag stickade storlek 6-9 månader med lite anpassat maskantal efter mina nya flerfärgsmönster. Jag stickade koftan runt med en steek och klippte sen upp mitt fram. Jag hittade rester av två olika allmogemönstrade vävda band och de sydde jag på för att dölja klippkanterna och knapparna är riktigt gamla, tjocka pärlemorknappar från den också krympande knappsamlingen.

Garn; Det här är rester från tidigare Glittertind-stickning och min Nancy.
Det mörkgrå och en vit är Filcolana Zinnia och det röda och ljusgrå är helt ljuvlig handfärgad Dandelion Yarns Rosy sport som verkligen kommer till sin rätt i det här projektet. Titta bara på meleringen i det grå, Anna är en magisk färgare! Jag hade även en skvätt ofärgad Rosy Green wool sport kvar som också fick gå med i det här projektet. Det känns fint att verkligen kunna använda upp minsta stump av så här fina och lyxiga garner och när jag någon gång kommer stöta på en bebis som passar i den här kommer den vara den gosigaste babykoftan någonsin.

Stickor; 2,5 mm till resårer, 3mm till enfärgad slätstickningen och 3,5 mm till flerfärgs-stickningen.

Geology Socks

 Mönster; Geology socks av Verybusymonkey (Ravelrylänk). Eftersom jag stickade en hel del julklappar i december så kände jag ett starkt behov av att lägga upp någonting till mig själv på kvällen före julafton och det blev de här sockorna.
Jag har aldrig stickat någonting av den här designern förut och jag är inte helimponerad av hur mönstret är skrivet och jag är inte heller helt nöjd med den här modellen av socka. Det är typiskt såna sockor som ser jättetjusiga ut på bild men efter 20 minuter på foten kommer de att ha korvat ner sig och växt tre storlekar. Mönstret är inte tillräckligt stretchigt helt enkelt och det är lite för många maskor för att de ska sitta uppe även på mina knubbiga vader.
Men det är som sagt jättefina att titta på och det ligger ju ett värde i det också.

Garn; Jättefint perfekt gult ull/bomull sockgarn från Limmo-Design. Kanske inte det bästa garnvalet till en strumpa som i sig själv är ostretchig men så skönt garn att ha på sig och att sticka med. och färgerna är alltid helt perfekta från Limmo!

Stickor; 2,25 mm Knit pro strumpstickor som vanligt.

Kliar det?

Tre av mina favoritgarner, Léttlopi, Kampes 2-trådiga och Ilo alpaca handmade.

Väldigt olika och helt underbara var på sitt vis.

En vanlig fråga folk ställer när det kommer till garn är om det är mjukt eller om det kliar.
Jag har de senaste månaderna både fått den här frågan och läst den på olika ställen säkert trettio gånger och jag känner lite hur den skaver i mig.
För det känns så himla orättvist mot ett garn att döma ut det som "kliigt" och därmed oanvändbart.

Varför måste egentligen alla garner vara "mjuka"?
För att svara på den frågan måste vi först komma överens om att det aldrig går att svara på om ett garn är mjukt eller inte. Vi är alla olika och därmed olika känsliga och uppfattar olika material på olika sätt.
Att fråga mig om någonting kliar är meningslöst eftersom jag är väldigt okänslig, jag kan ha Kampes 2-trådiga ull direkt mot kroppen, men att fråga min syster samma fråga är precis lika meningslöst eftersom hon är jättekänslig och tycker att allting kliar.
Jag kan med andra ord aldrig svara på om ett garn kliar på dig eller inte, jag kan bara svara på hur jag upplever det på sticksighetsskalan.

Det jag däremot kan svara på är att det finns olika användningsområden för olika garner och olika fibrer, kardningar, spinningar, tvinningar och behandlingar får garnet att bete sig olika.
Och då kommer vi tillbaka till min lite filosofiska fråga om alla garner måste vara mjuka.
Måste tex en tjock tröja som du ska använda som ett ytterplagg vara "mjuk"?
Vilka fördelar har ett "mjukt" garn förutom att det just är mjukt?
De flesta garner som hittas på den mjukare garnskalan är rätt värdelösa som ytterplagg, de har överlag lättare för att noppa, de står inte emot fukt på samma sätt och de är känsligare mot slitage.

Stickar du däremot en ytterplaggströja i ett obehandlat rent ullgarn kommer tröjan stå emot väder och vind, tåla slitage bättre och den kommer dessutom att bli mjukare ju mer du använder den.

För där har vi också en aspekt vi måste väga in när vi bedömer mjukheten hos ett garn, ett obehandlat ullgarn blir alltid mjukare och fluffigare när det har tvättats och torkat, så det går inte att göra en rättvis bedömning endast utifrån hur härvan känns.

Andra saker som påverkar mjukheten är stickfastheten, jag kan tex tycka att Drops Alpaca sticks lite om jag stickar det med enkelt garn med ganska gles stickfasthet, stickar jag det däremot dubbelt med en tightare stickfasthet (som jag gjorde med min Marin) så tycker jag att det är hur mjukt som helst. Men det är min personliga åsikt och det skiljer också mellan olika nystan och olika färger.

Om vi tänker efter lite så är det ytterst få plagg där mjukheten är det viktigaste för det är sällan vi har stickat direkt inpå huden, egentligen är det bara mössor och sjalar som vi har direkt emot hals och ansikte som ju är känsligast.

När du läser det här kanske du får för dig att jag är en militant motståndare mot merino och allt som är mjukt men det är jag verkligen inte. Jag vill mest väcka en tanke och kanske en nyfikenhet att lära sig mer om materialet som vi stickare använder. Jag är långt ifrån fullärd och är ingen fiberguru men det finns mycket att lära sig bara genom att vidga sina vyer lite och våga prova andra garner än de man alltid väljer. Det finns så mycket bra skrivet av kloka människor, både på nätet och i böcker där man kan lära sig mer om materiallära.
För bara genom att höja kunskapsnivån ett par snäpp och inte endast bedöma lämpligheten hos ett garn utifrån dess mjukhet  så öppnas det upp en helt ny stickvärld, jag lovar!    

En Langfield till Per

 Mönster; Langfield av stickgeniet Martina Behm. Jag stickade ju en sån här mössa till mig själv före jul och när Per provade den ville han ha en egen också.
Jag kan inte lovsjunga det här mönstret nog, det är den smartaste, snyggaste och mest välsittande mössan någonsin. Och den är tokigt rolig att sticka. Det som är extra roligt att att den passar till alla garner och alla huvuden. Och låt dig inte avskräckas av att den är uppstickad i flerfärgat garn om du nu som jag inte riktigt gillar sånt för så här jäkla fin blir den i enfärgat garn.

Garn; Jag köpte två magiska handfärgade härvor av Clara Falk före jul och det var kärlek vid första ögonkastet. Garnet är ekologisk DK BFL och det är ett utav de mysigaste garn jag någonsin stickat med. Jag är ju väldigt förtjust i BFL redan från början och den här är väldigt mjuk men ändå klart stunsig och det gör att rätstickningen blir otroligt fin.
Claras känsla för färg och form går igenom i allt från den snyggt utformade och mycket informativa banderollen till den perfekta gröna färgen.
Clara färgar inte så mycket för tillfället men när hon nu gör det passa för tusan på att handla av henne för du kommer inte att bli besviken.

Stickor; Jag fick till en bra stickfasthet med 3,5:or.

Mysteriemössan

 Mönster; Under jul och nyårshelgerna har den eminenta podcasten Nördic knitting arrangerat en MKAL, alltså en mysterieknit-a-long. Det vi fick veta var att det skulle bli en mössa och att det var läge att plocka fram sina tunnaste garner och stickor 2-2,5 så där.

Det här är den första mysteriestickningen som jag slutför, jag brukar vara alldeles för kinkig och ha alldeles för stora kontrollbehov för att inte välja mönster som jag vet hur de ser ut. Men det här var så roligt och precis lagom långa ledtrådar så att det var lätt att i fas inför varje ny ledtråd.

Jag är så nöjd med både stickningen och själva mössan så roligt att gå all in med alla färger och få en riktigt kulturtantig mössa.

Stort tack till Nördic knitting som arrangerat den här mystriestickningen och bjussat på ett så fint och roligt mönster! Om du också blir sugen på att sticka en mysteriemössa finns mönstret kvar på Nördic knitting-bloggen januari ut.

Garn; Jag började med att plocka ut grå, gula och blå toner för jag trodde att det kanske skulle bli ett Shetlands-inspirerat mönster men sen när jag såg att det var blommor och blad bytte jag till röda, rosa, lila och gröna färger. Jag har använt massor av rester och blandad både budget och lyx, bland annat Drops alpaca, Deeply wicked från Easyknits, Visjögarn, Madelinetosh tosh merino light m.m.

Stickor; Jag fick rätt stickfasthet med 2mm på resåren och 2,25 mm på resten av mössan.

 Hur snygg är inte toppen?! Älskar när mönstret fortsätter och passar in i minskningarna!