Jag blev bjuden på vårlunch hos älskade vännen Å idag, sill och potatis med krispiga primörer och sen rabarberpaj och glass. Helt underbart på alla sätt och vis. Sockstickningen följde med men det blev bara ett par varv, vi pratade istället. Det kan behövas det med.Jag har stickat på min silkeströja och jag tänker försöka få till ett par varv till innan jag däckar för jag tänker nämligen vara klar när helgen är slut. Inte så realisktiskt kanske men man kan ju alltid försöka.
Den vackra sippan kommer från Å:s trädgård, imorgon ska jag fota lite här hemma.
Förra året skrev jag det här på första maj. Det gäller fortfarande. Kanske nu mer än någonsin.
2 kommentarer:
Japp... det gäller än mer än vanligt!
Ibland känns det som om vissa saker är på väg tillbaka tom. Känns det inte lite så, stå med mössan i handen? Hur ofta har man inte den känslan månne... Speciellt om man inte kan följa den utstakade mall som ju alla ska passa i...
Må så grankott...
jag har inte gått i något tåg då jag jobbade 1 maj,men man funderar ju vart vi är på väg någonstans. Ska vi arbetare behöva stå och niga med mössan i hand även på 2000-talet?
Skicka en kommentar