söndag 23 september 2012
Tomten jacket
Jag ger Elizabeth Zimmermann en chans till. Jag vill ju liksom tycka om henne. Jag köpte Knitting without tears i vintras för att jag verkligen vill sticka en Tomten jacket till lilla M. Kanske den finaste koftan som finns till småbarn. Nu har jag börjat på en för att försöka förstå mig på konstruktionen. Garnet är ett handfärgat sydamerikanskt merinogarn och fastän det är fantastiskt att sticka med är färgen hemsk och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till med den. Om M kan ha den färgar jag den nog annars vete tusan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag tycker färgen är skitsnygg! Fast jag gillar ju alla färger...
en del garner är vackrast på härvan:)
men din tomtenjacka ser fin ut. färgerna är inte alls fula:)
Fina färger tycker jag ! ! !
Det ser ut att bli jättefint heja heja!
Jag tycker inte heller att färgerna är fula!
Min erfarenhet är att barn är vackra vad man sätter på dom. Själv bryr de sej nog inte om färger så länge ett plagg är mjukt och skönt och bekvämt. Om det är Hacho du stickar med så är det ett toppengarn till en liten. Jag har stickat till mej själv med det och behagligare garn får man leta efter.
Jag har köpt ett liknande garn från Manos - jag måste säga det är väldigt hållbart, jag är inne på mitt tredje projekt med samma garn. Stickar, repar upp, stickar, repar upp, stickar...
Först var det en sjal. Använde den aldrig. Sen blev det en mössa. Använde den aldrig. Nu håller det på att bli ett par strumpor.
Som nystan såg det jättefint ut, men som färdigt plagg... nja, det blir liksom för oroligt för mej. För plottrigt. Jag förstår dej precis.
/Maria
Skicka en kommentar