Du säger att kärleken aldrig var till för dig
Att du aldrig känt vinden högt över trädtoppen
Säger att den delar sig vid kinden och blir hel igen bakom dig
Och varje moln är trasigt du räknar allt sorgligt natten lång och hon du älskade en gång, och kanske älskade dig.
Spelar det någon roll?
Nej kanske ingen kanske allt egentligen.
Du säger; har du tändstickor?
Ja tillräckligt om du vill bränna ner Stockholm.
Och har du vin & sprit så det räcker att få hela fjärden full av sorger
Allt är försent, försent för vin försent för kärlek ren som snö.
Inatt finns ingen väg tillbaks.
Och du undrar vem som kysser henne nu
Och du undrar vem, vem om inte du
O läpparna du kallar dina det gör ont att veta men lika ont att undra
Du säger; har du tändstickor?
Ja tillräckligt om du vill bränna ner Stockholm
Och har du vin & sprit så det räcker att få hela fjärden full av sorger
Allt är försent, försent för vin försent för kärlek ren som snö
Inatt finns ingen väg tillbaks
Ingen alls Försent för edelweiss.
Ingen Alls Försent för Edelweiss Ingen Alls.
Edelweiss
Håkan är alltid Håkan och höstlöv är alltid någontings början och inte ett slut. Glöm inte det.
5 kommentarer:
Tak :-)
Du verkar så vemodig göken. Hoppas du har lite glädje i vemodet också!
Grönt är så himla fint. Härliga bilder. Du har jätte fina ögon som passar till koftan!
Hösten är verkligen en tid för att minnas. Och för att blicka framåt. Tid för något nytt. Det är så skönt att komma till din blogg och bli både sorgsen, glad och eftertänksam. Ta hand om dig!
Losarinas mor! Varsågod! :)
Annas Alster! Jo visst finns glädjen där och ofta är vemodet en stor del av den.
Luuucy! Tack så mycket. Jag har jättegröna ögon, kanske därför jag tycker så mycket om grönt.
Liisa! Tack så mycket, vad fint att du blir berörd. Det gör mig tacksam att jag har så många fina och fantastiska läsare.
Skicka en kommentar