söndag 26 september 2010

På rätt spår

Någon känner sig tydligen provocerad av mina senare inlägg på bloggen. Det måste ju betyda att jag är på rätt spår. Men kära lilla anonym, kom igen när du vågar stå för dina åsikter om "blottande vänsterpartister". Puss!

7 kommentarer:

mary-ann sa...

stå på deg...är helt och hållet på din linje.
bara för att man är emot vissa saker så ska man inte axeptera att bli påhoppat.
kram på deg

Krickelina sa...

Ja du, fega människor törs aldrig stå upp för sina åsikter. Sedan behöver den personen inte läsa dina alldeles utmärkta och träffsäkra kommentarer för den delen om inte galoscherna passar. I går i Sundsvall var det en helt spontan manifestation mot SD, talare från ung vänster till MUF deltog. Det kom så många att mötet var tvungen att flyttas till Olof Palmes torg...Synd bara att detta engagemang kommer för sent, men bra att det förbrödrar/-systrar över partigränser. Nästa gång motar vi Olle i grinden! Love, peace and understanding. Hoppas fler är som du och står upp för oss alla...

Charlotte sa...

Att provocera är bra. Även om det är så milt som du gjort. Det är kalasbra att röra om i grytorna, annars bränner det fast!

teresa sa...

Tänk att vänstertankar kan vara så provocerande. Att engagemang o solidaritet retar så - märkligt. Det är lite som i Karl-Bertil Jonssons jul, där pappan tror att varje person som frivilligt ger bort något är en kommunist...

Dödergök sa...

mary-ann! Tack för din kommentar! Jag har ingenting emot att bli påhoppad om påhopparen vågar stå för sina åsikter.

Krickelina! Det känns så bra att människor äntligen har vaknat och att motståndet växer fram spontant överallt. Nu gäller det bara att hålla det vid liv och att inte låta det rinna ut i sanden med tiden.


Charlotte! Ja tänk att det ska vara så lätt att provocera när man bara skriver om medmänsklighet.

teresa! Just min tanke, om jag hade förespråkat proletariatetsdiktatur och gjort upp planer för hur vi ska ta makten över produktionsmedlen hade jag förstått om jag fått reaktioner. :)

Anonym sa...

Jag har följt din blogg troget ett bra tag nu men aldrig kommenterat förrän nu. När du skrev om din politiska inrikting blev jag så glad! Det visade sig att du inte bara inspirerar mig utan att du även delar min människosyn.
Tack!
/Åsa

Anonym sa...

Om jag får lov att skoja lite när det pratas allvar.....
JAG blir provocerad av att du hinner sticka så mycket (och så fint). Och baka. Och plocka vackra buketter. Och ta kort på hela härligheten. Och blogga det. Det får mig att fundera på vad jag gör med min tid...
Jag har nyss hittat din blogg och den gör mig alltid lite gladare. Vare sig det handlar om politik, mat eller stickning. Tack så mycket! /Sofia