söndag 17 juni 2007

Heroin

Det regnade och mina ögon var alldeles särskillt pollenkliiga, så jag tröstade mig med ett par nya vantar. Eller ja de är ju inte till mig de är till vännen L som tappat sina. Allt för att få sticka ett par vantar. Vantar är min drog jag erkänner det. Bättre det än heroin iaf!
Mönstret är plankat ur minnet från den där Gotländska mönsterboken, garnet är superwash-ull från min mormors restgarnslager (som börjar sina nu). Jag har stickat lite på mina sockor också men dom är inte lika roliga. Men jag kämpar på, för när Å kommer hem från sin resa ska vi sticka sjalar banne mig! Imorgon vankas det förmodligen post, jag väntar på paket från Garnhärvan sockgarn till mig och Å minsann, alldeles enfärgat och fint den här gången. ;)

4 kommentarer:

Elena sa...

Vantarna ser ut att bli riktigt fina och väldigt gosiga! Tänk att jag inte stickat vantar än. Ja, men då kanske jag har nåt spännande att se fram emot. ;)

agata sa...

En bra drog! Hellre vara beroende avvantstickning än tvingas dras med en hopplös björksjal som pågår i evighet.
Det finns så många fina gotländska vantmönster, så jag förstår dig.

Dödergök sa...

Om man aldrig stickat vantar någon gång måste man bara göra det, ett litet plagg som blir klart på nolltid men som man kan bära en hel vinter utan att det känns uttjatat. Man kan passa på att prova all möjliga mönster för det är ju ändå bara en vante liksom. Jag älskar vantar! :)

Lisa sa...

Just nu är ullgarn min drog!