Året som gått

Så var det dags att summera 2011 och lägga det till handlingarna. Vi börjar med stickandet som varit mer likriktat än vanligt. Man kan säga att 2011 var de små projektens år. 27 par strumpor talar sitt tydliga språk. Sticktiden har inte varit lika generöst tilltagen som tidigare och det har märkts på bristen av större projekt. Därmed inte sagt att jag inte är nöjd med alla mina strumpor och vantar och halstuber, de värmer fint de människor jag tycker om (och mig själv.)

Här ovan syns några av mina favoriter under året. Den randiga koftan som jag började på redan på jullovet blev det enda större vuxenplagget i år. Jag har använt den massor både hemma och på jobbet. Många bebisplagg har det blivit av naturliga orsaker eftersom 2011 var året då jag blev moster igen. De krispigt randiga byxorna är en utav mina favoriter och den vita koftan blev också väldigt fin. Favoritstickningen alla kategorier var VisaLisas tacksamhetssjal, två stycken blev det och fler kommer det att bli, man kan säga att det här var projektet som gav mig min sticklust tillbaka efter en ganska lång dipp. Jag virkade en himla tjusig liten filt till älskade lilla M också, virkning är fortfarande ett mystiskt outforskat universum där endast mormorsrutorna känns som trygg mark.

2012 hoppas jag på fler stora projekt. Fler tröjor och koftor och spetstickade gigantiska sjalar.

2011 var ett svart år på många sätt. Sorgligast för mig personligen var att vi tvingades ta bort fina lilla Embla på min födelsedag och allt. Det har varit många tårar det här året, många på grund av ren utmattning men också på grund av några mycket sorgliga händelser. Mina tankar går ut till många som drabbats av stora tragedier det här året. Jag hoppas att 2012 kan bli ett ljusare och läkande år. Vi är många som behöver det.

Sommaren handlade till stor del om mat ser det ut som, när jag gick igenom alla bilder från året var det många många närbilder på goda middagar serverade ute i trädgården. Nästa år ska jag bygga ett gigantiskt trädgårdsbord så att hela stora stökiga familjen får plats samtidigt. Det borde borga för många fler sommarmiddagar i solen.

Hur var det med den där göken då? Kan man fråga sig. Jo tack jag blandade och gav. På vårterminen hittade jag hem rent jobbmässigt och jag kastade mig in i en helt ny värld. Jag är så tacksam för de månaderna, för allt jag lärt mig, alla nya saker jag vågat prova på, alla fina underbara varma ungar som för alltid flyttat in i mitt hjärta var än i världen de kommer att befinna sig och för fina kolleger. Många skratt och många tårar och en stor ilska över hur förbannat orättvis den här världen faktiskt är.

Ofta har jag varit trött i år, renoveringen har tärt på mig och längtan efter ett normalt liv har varit stor. Så här i efterskott är jag så stolt och tacksam över att vi mer eller mindre rott det här i land. Utan alla hjälp från min fina familj hade det aldrig gått. Jag ser fram emot att fortsätta nu, att färdigställa och börja njuta av allt arbete vi lagt ner. Att hitta energin igen till långpromenader, fredagsutekvällar och översovande systerbarn.

På det hela taget ser jag fram emot ett lugnare nytt år, ett år där stickningen kan få ta lite större plats, där jag kan tänkas ha tid för sånt som gör livet lite snällare och varmare, sommarstickläger till exempel och kanske en kurs eller två. Vi får se vad som väntar, ännu är 2012 ett oskrivet blad.

Ett stort tack för alla kommentarer under året som gått! De peppar så mycket mer än vad ni tror. En stor kram till er alla!