tisdag 26 februari 2008

Om merinofåren och det dåliga samvetet

Jag känner att jag inte kan hålla mig helt tyst i den här merinoullsfrågan. Först hade jag tänkt hoppa över den med tanke på att jag bara sett nyhetsinslagen och inte Kalla Fakta, men sen ändrade jag mig.
Den självklara frågan som jag vill ställa rakt ut i stickbloggsvärlden är ju så klart; Visste vi egentligen inte det här sen tidigare? Är det inte så att vi väljer att blunda för eventuellt djurplågeri, miljöförstöring och barnarbetare när det handlar om vår stora passion och hobby?

Textilindustrin är en utav de smutsigaste och mest vidriga industrier som finns i världen, både när det handlar om utsläpp, djurhållning och inte minst rena slavlöner. Nu står ju stickgarnstillverkning bara för en bråkdel av all textilindustri men ändå.

Jag har ju redan i tidigare inlägg avslöjat att jag är en miljönörd, jag får alltid fina och creddiga resultat på "klimatsmart"-tester och jag tänker aktivt på miljöfrågor varje dag.
Jag är väldigt noga med min mat, köper mycket ekologiskt och äter sällan kött.
Bojkotten är min ständiga käpphäst och jag är en medveten och bångstyrig konsument.

Varför är jag inte lika noga med mina kläder eller med mina garninköp kan man ju fråga sig.
Kanske av ren snålhet, kanske en släng av trötthet, det är ju jobbigt att vara präktig och duktig hela tiden. Lite fåfänga handlar det också om, det är lätt att köpa de snyggaste jeansen och inte de mest miljövänliga.

Men jag vill ändra mig, jag vill bli en medveten garnkonsument också, frågan är bara var man ska börja. Hur vet man egentligen vad som är bäst att handla. Svenskt är ju alltid bättre när det handlar om djurskötsel, löner och frakt, men ur miljösynpunkt när det handlar om färger och kemikalier vet jag inte.
Eko-garn är ju väldigt trevligt och bra på alla sätt men ofta hysteriskt dyrt och kanske inte i de mest tilltalande färger.

Sen blir det känsligare, hur mår till exempel mina älskade alpacor där borta i Sydamerika som producerar mitt favoritgarn och hur mår arbetarna i fabrikerna? Är det små barnhänder som har spunnit och färgat och arbetat vid farliga maskiner rent av?
Visst blir man lite illamående av tanken?!

Ska man bojkotta all merinoull? Jag tror inte att jag köpt någon merinoull från Australien utan min kommer ifrån Sydamerika, hur behandlas fåren där? Passar de bättre i sydamerikanskt klimat och slipper få skinkorna flådda för att undvika parasitangrepp?

Om vi ska vara helt ärliga så är det få länder som har så stränga djurskyddslagar som Sverige och ändå är inte våra tillräckliga. Det finns ju en anledning till varför jag aldrig i livet skulle köpa kött som kom någon annan stans ifrån...
Det enda positiva med fattiga fårfarmare och bönder i U-länder är att de har inte råd att plåga sina djur för de har inte råd med att de dör. Krasst och kallt konstaterat, men vad är viktigare, djur eller människors villkår?

Den slutliga frågan är ju om vi ska börja skämmas för våran hobby nu? Om det som var det roligaste i livet helt plötsligt ska bli något skamligt? Om stickbloggare som fortsätter att sticka i merinoull kommer att utpekas som djurplågare och om jag ska gömma min underbara Candleflame-sjal i babymerino från Malabrigo längst ner i någon mörk låda?

Jag har egentligen inga svar, om någon som vet mer om sydamerikansk garntillverkning ( och alla annan textilindustri) läser det här får ni väldigt gärna kommentera, ni får väldigt gärna skicka länkar också.

19 kommentarer:

Maria J sa...

Tack för det här inlägget. Jag känner likadant som du.

Anonym sa...

Jag satt precis och funderade på samma sak :-( Bomull är det som belastar miljö och människor negativt mest av alla stickmaterial. Jag vet inte vad som går att köpa längre med gott samvete, hela handelsindustrinverkar vara förgiftad :-(

Men naturen är också vidrig (det är inget svepskäl att inte bry sig) men det finns fåglar på Nya Zeeland som hackar hål på fårens ryggar för att äta av ruggmärgen :-( Skillnaden är väl att de gör de av helt andra anledningar, än de människor som medvetet hanterar djur på värsta, sämsta sätt.

Anonym sa...

Som Ulricha säger: (konventionellt odlad) Bomull är det värsta materialet. Därmed inte sagt att alla andra är bra. Lin och hampa är bland de bästa, har jag för mig.

Och som Maria säger: tack för inlägget.

Marianne sa...

Det var ett mycket tankvärt och bra inlägg som ger en hel del tankar. Jag har inte stickat i merinoull ännu men köpte för ett tag sedan två nystan (undrar vart den ullen kommer i från?)

Jag hoppas att dom skyndar på beslutet om att fåren skall få det bättre hörde något om att "flåningen" skulle vara borta om två år??!!

Linda sa...

Bra skrivet! Utmaningen är väl just den att man helt enkelt inte har facit. Vi vet för lite om hur det tillverkas och av vem. Jag känner mig osäker, skulle definitivt kunna bojkotta ett visst garn om jag visste att det gäller just det, etc... Men så tydligt är det ju inte, så jag kommer mest sannolikt fortsätta sticka av den merionullen jag har här hemma.

lillstrumpa sa...

Jag såg i och för sig inte hela Kalla Fakta-programmet, men det verkade inte framgå om det här var ett specifikt problem med just den här organisationens merinofårfarmar i Australien, eller om det är ett standardförfarande som görs på alla merinofår var de än bor. Jag har inte stickat så mycket med merino, men har köpt en del friluftskläder i merino, där mernioull nu kommer som ett starkt alternativ till syntetmaterial i bl a underställ, sockor och mellanlager. Ett av mina favoritmärken är SmartWool som är från Nya Zeeland. Går det till likadant där så vill jag ju inte handla mer av dem, men jag hoppas att det här kanske var ett Australien-specifikt problem? Fast varför skulle de då tycka att det var så svårt att hitta alternativa metoder - eller är själva grundproblemet inte globalt utan specifikt det också?

Många frågor - få svar. Men kul att du skriver så bra om det här och att jag inte är ensam i mina funderingar - och jag har fått en del nya frågor att börja luska i...

Anonym sa...

sånt här är skitsvårt, jobbigt och riktigt riktigt viktigt. det här inlägget är säkert en ögonöppnare för många (inklusive mig själv, även om jag inte direkt blev chockad...). vi som konsumenter har ju faktiskt makt att välja och välja bort, men när man inte exakt vet vad som är bra/dåligt/sämre så är det ju inte så lätt. hoppas debatten fortsätter och inte försvinner som så många andra av ämnena som tas upp i sådana här program.

lillstrumpa sa...

För att korrigera mig själv; smartwool är amerikanskt, men använder merinoull från nya zeeland i sina produkter. Efter en snabb googling verkar smartwool dock vara ett märke med shjysst framställd ull; kolla även organisationen zque, en del av The New Zealand Merino Company Ltd, som driver frågan om etisk merinoull:
http://www.zque.co.nz/

Tina sa...

mycket bra inlägg, det är ju tortyr på högsta nivå att man bara kan gör så mot de stackars djuren.Vilken inspirerande blogg du har, rolig att läsa och fina saker du gör.
Tack för titten jag återkommer
Tina

Carina sa...

Jag är glad att jag inte använder ull direkt. Sällsynt betyder det.

För mig var beslutet enkelt, att bojkotta medvetet. När jag var barn så hade min älskade morfar får. Jag minns hur noga han var med dom och hur mycket han tyckte om sina får. Min tanke när jag såg nyhetsinslaget var, vad hade morfar sagt. Han skulle vända sig i sin grav om han hade sett vad jag såg.

Så enkelt kan också ett beslut tas.

Tina sa...

Jag har varken sett nyheterna eller kalla fakta, men ullfrågan kommer ofta upp. Jag har iofs oftast hör talas om den ur en miljösynpunkt, att det krävs ohemula mängder vatten för att tvätta och färga ull, och det är illa nog. När djuren dessutom får lida.

En lösning är att handla från olika små "independent" farmar som finns lite överallt, främst i USA kanske. Det begränsar utbudet rejält, och blir säkerligen dyrare också. Det är ju som du säger - vad är man beredd att offra och vad får det kosta?

Storskalig industri förvärrar ju alla eventuella problem som kan finnas, så inhemskt, lokalt, eller små kooperativ som är rättvisemärkta och kravmärkta är väl det man vill ha. Man kan bara hoppas att miljö och rättvisemärkningen utökas framöver och även kommer gälla textila produkter.

Men jag tänker inte skämmas för min hobby. Jag gör vad jag kan för att få tag på bra saker, men jag tror inte att ullen i en köpt tröja skulle vara bättre än det stickgarn jag köper. Och syntetmaterial funkar inte lika bra. Fan vad svårt det ska vara!

Vi får väl alla köpa varsitt får och bara använda det garnet :)

Anonym sa...

Bra och viktigt inlägg! Tack för att du sätter ord på det jag (och säkert många andra stickare) gått och funderat på de senaste dagarna!

Apropå lillstrumpas kommentar så sa dom på Kalla Fakta att problemet med skadedjuren bara finns i Australien och att den här plågsamma metoden inte används i andra länder (som tex Sydamerika och Nya Zeeland).. men det finns ju aldrig några garantier...

Linda sa...

Ett mycket bra inlägg! Ja, det är verkligen svårt att veta varifrån ett specifikt ullsort/ullmärke kommer. Skulle man kunna ursprungsmärka ull på samma sätt som med kött?

Boel sa...

Jag håller med de andra om att det du skriver är viktigt och intressant. Jag är precis som du en som får höga poäng i test om miljömedvetenhet och jag handlar mycket ekologiskt och hoppas jag klimatvänligt men när det gäller garn och tyger så har jag många ursäkter för mina undantag. Kanske av slöhet kanske för att det är min stora hobby som det blir tråkigare att hålla på med om jag omgärdar det med restriktioner. Fast jag gillar ju matlagning och ser inte mina val där som hinder. Hmm får nog fundera mer på detta.

Måste också klämma in att jag gillade dina strumpor framförallt de första!

Anonym sa...

Såg tyvärr inte Kalla Fakta men hörde på radion. Bra och viktiga tankar du skriver om. Det obehagliga är att det kanske inte bara är merinoull vi ska vara försiktiga med. Det kanske gäller mohair, angora o annat också. Det blir nog till att fundera och forska lite innan det blir fler inköp.

Strumpstickan sa...

Jag skäms inte för min hobby och om man frågar efter andra garner än merino så finns det ju så mycket mer...

Clara sa...

Otroligt bra inlägg, och alla kommentarer är också intressanta. Den här diskussionen är ju jätteviktig!

Anonym sa...

Roligt med så många kommentarer till ditt viktiga inlägg. Jag har samma problem som du när det gäller garn och kläder, där är jag slapp... Jag tycker i princip alltid att människors lidande går före djurs (med risk att jag får på skallen för det - det betyder inte att jag tycker att man ska plåga djur medvetet) och att det här med arbetsförhållanden är oerhört viktigt.
Kanske ska vi bli bättre på att kräva ursprungsmärkning av vårt garn och ull? Varifrån kommer egentligen t.ex. Garnstudios fibrer? Har de någon handlingsplan för hur anställda hos deras leverantörer har det? Finns det någon märkning som skulle kunna vägleda oss som konsumenter (vattenbesparande/kemikaliefritt/glada får/obesprutad bomull)?

Anonym sa...

Malabrigo= Uruguay = safe.

Men nu hörde jag att Marks&Kattens ekoull = Australien, och hur funkar det då??