Tid

Det här med tid har länge förundrat mig. Hur det kommer sig att ju mer upptagen man är desstå mer viktig och duktig är man. Hellst ska man inte ha tid med någonting för då vinner man. Något av det vanligaste jag får höra är " ja du har ju tid du" och "det skulle jag också vilja göra men jag har inte tid". Båda sakerna sägs i en anklagande ton som att det är fel på mig eller att det är mitt fel att de inte har tid.

Här om dagen satt jag i telefon med en för mig helt okänd människa som i 10 minuter beklagade sig över sin tidsbrist. Sånt tröttar ut mig. Hon hade anmält sig till min tvåändsstickningskurs men kommit på att hon inte hade tid (eller lust kanske). Så i 10 minuter lyssnade jag artigt på henne när hon gick på om att hon jobbar minsan heltid och hon har ju barn som bor hemma och hon har ju dessutom en trädgård som måste skötas nu till våren. "Ja jag förstår" och "Mmmmm" kom mest ur min mun. Men jag tänkte egentligen helt andra saker. Jobb, barn och trädgård lär hon ju ha haft när hon anmälde sig till kursen också. Jag skulle gärna byta med henne. Ingen skulle bli gladare än jag om jag hade ett heltidsjobb, stor egen trädgård och en bunt med ungar. Jag kan nog nästan lova att jag inte skulle anklaga okända människor för min tidsbrist.

Alla prioriterar olika utifrån sina egna förutsättningar. Just nu har jag tid till hemslöjd, popmusik och fågelsång och jag hoppas att det fortfarande kommer att finnas utrymme för det den dagen jag står där med jobb, hus och busungar. För man måste leva lite också, inte bara överleva!

Till alla där ute som unnar sig en stickning, en skogspromenad eller en sagostund med älskad unge; Du duger du med, fast du har tid. Jag lovar!