tisdag 10 april 2007

Vävmonstret

Extrem närbild på min favorit. En löpare i Kukkola-dräll som jag vävt till min syster. Cottolin varp och egenfärgat tunnt jute som inslag. Visst skulle det här mönstret vara tokigt fint på en pläd?

Lika kallt och eländigt idag, tur att jag stickat klart mina raggsockor. Funderar på att värma upp mig lite ytterligare med ett bullbak, men jag vet inte riktigt. Det står och väger mellan förskedning och pådragning av en gardinvarp som legat ett längre tag nu och bullbak. Kanske kan man göra både och, bullar ska ju jäsa så rysligt länge.



Jag spritter nämligen av vävinspiration och jag längtar efter vävningen igen.

Det fanns en tid när vävningen tog i stort sett all min lediga tid, även den tid som inte var ledig. Från att ha varit den mest lustfyllda av alla fritidssysselsättningar växte den till det mest kravfyllda monster ni kan tänka er. Eller kanske inte vävningen om man ska vara ärlig.

Jag längtar inte tillbaks till den tiden men däremot längtar jag efter min vävstol och det känns skönt. Jag var lite orolig över att det var slut mellan mig och vävningen när det tog slut mellan mig och vävstugan. Men gammal kärlek rostar aldrig säger dom ju och jag tror minsann att dom har rätt.

3 kommentarer:

Lisa sa...

Vad sugen jag blir på att skapa då jag läser din blogg! Har en mattväv uppe som jag borde väva ut så att jag kan sätta upp nått nytt och roligare, kanske till Valborgs..

agata sa...

Å, så kul att få väva.
Min ärvda vävstol står fortfarande omonterad eftersom platsen inte riktigt räcker till. Jag får nog bita ihop och offra vårt stooora sovrum så att det blir systuga istället. Då åkre vävstolen upp, men jag tror jag satsar på mattvävar till en början. Känner mig ringrostig så det förslår.

Anonym sa...

Genial dispatch and this fill someone in on helped me alot in my college assignement. Say thank you you as your information.