Kärlek (både till hundar, katter och en bytesväska)

Jag har missat bloggens födelsedag. Slarvigt av mig. Grattis på dig bloggen, så där lite i efterskott. Det har varit ett roligt bloggår och jag ser fram emot ett nytt dubbelt så roligt!

Något som jag däremot inte missat är att nu i helgen är det ett år sen Chalie-boy flyttade hem till oss. Kärleken jag känner för mina djur och speciellt mina hundar går inte att beskriva i ord. (Naturligtvis älskar jag katterna enormt mycket också, men katter är lite mer som skolans snyggaste kille, onåbara och självupptagna, de älskar inte lika mycket tillbaks på något sätt.)

Det har varit kanonfint väder här i helgen och det har blivit långa soliga lagom kalla hundpromenader. Jag hade tänkt att det här skulle vara vintern då jag tog upp min sedan läääänge avsomnade längdskidåkning, men utan snö blir det svårt. Vinterns bästa köp är utan tvekan mina fula men svindyra kängor för många mil i veckan blir det på ishala vägar.

Jag har påbörjat två stickningar också. En zig-zag basker till syrran i svart och rött. Mönstret skrivs medans jag stickar så det kommer att publiceras när mössan är klar.

En knallgrön apa ligger färdig på mitt vardagsrumsbord med kantig tå och allt (den kommer nog att repas upp och ersättas med en annan tå men nu har jag provat igen iaf) och det kan hända att den får en apkompis till inom en ganska snar framtid. Monkey-sockan passar nämligen utmärkt på mina små klotrunda fötter och jag längtar efter att använda dem.

Igår sydde jag foder på min bytesväska, nu fattas bara handtag, men jag är i valet och kvalet. Hum...beslut måste nog fattas ikväll för snart går ju tiden ut. Hoppas att hon är lika mycket kulturtant som jag min mottagare för i såna fall kommer hon att älska den. (Jag är nämligen lite så där lagomt självupptaget kär i min bytesväska och jag skulle inte ha någonting emot att behålla den.)

Nej nu har jag varit tillräckligt självgod för den här gången, nu ska jag ut på nya äventyr längs svinhala kullerstensgator. Vi hörs!