Jag sydde en klänning igår

Jag sydde en klänning igår i hettan. Jag kopierade min favoritklänning och så drog jag ifrån och la till lite.

Tyget är två gardinlängder från 90-talet skulle jag gissa som vi hittade i syrrans hus när de köpte det. Lättsydd ganska tjock bomull. Det sitter en dragkedja i ryggen som min mormor har sprättat ur nåt plagg nångång på 80-talet och tråden är också arvegods från mormor. En helt gratis klänning med andra ord.

Här är den inte fållad nertill än men nu är den helt klar och så skön att ha på sig. Den hör typen av sömnad kallar jag för "rationell sömnad" och det påminner mig alltid om min mormor. Det ska gå fort, inget finlir och inga krusiduller, full gas på maskinen bara. Min mormor sydde mycket och jag tror att hon tyckte att det var kul men det var alltid behovsstyrt. Behövde hon ett par nya byxor och hon hade tyg hemma så sydde hon ett par. Likaså förkläden, nattlinnen och blusar. Fast alltid i snabbsydda enkla modeller med det färdiga plagget som drivkraften till att sy. Inga fancy knapphål när det gick lika bra med resår eller dragkedja. Hon var absolut duktig på att sy, men duktig på det där viset man blir av erfarenhet inte av utbildningar och diplom.

Jag syr på samma vis och jag är stolt över att vara lik min mormor. Jag har gått utbildning och jag har sytt i mitt jobb men allra mest har jag lärt mig av att titta på min mormor och av att prova själv. Jag har sytt så mycket hiskeligt saker i min ungdom och jag har lärt mig genom att prova mig fram. Nu syr jag alldeles för sällan men när jag gör det är det så roligt. Inget fancy bara till husbehov och det så jag vill ha det.

En podd som väckte tankar

Det senaste samkörda avsnittet av Stickpodden och Stick With Us Podcast har fått mig att fundera lite på det här med inspiration och konkurens inom stickvärlden.
I avsnittet pratas det om att inspiration inte är stöld och att vi ska vara lite mer givmilda inom stickvärlden. Gå in och lyssna själva så får ni bilda er en egen uppfattning.
Jag har lyssnat två gånger på avsnittet nu och jag känner att jag både håller med och inte.

Det jag håller med om är att det är viktigt att inte vara snål med sin kunskap. Jag tycker att det är så vansinnigt ocharmigt med människor som sitter och tjuvhåller på det de kan. Om jag kan någonting som någon annan vill lära sig så delar jag gärna med mig. Jag är inte ute efter att vara fin och speciell för att jag tex tvåändsstickar, något som fortfarande är ganska ovanligt och annorlunda, jag gör det för att jag tycker att det är roligt och för att det blir så fint. Punkt slut. Men sen har vi den andra sidan av det också, den sidan som jag kanske rent utav är lite dålig på. När man är bra på någonting och om man dessutom är bra på någonting som är lite ovanligt finns det ju faktiskt en möjlighet att tjäna pengar på sin hobby, kanske blir hobbyn rent utav ens yrke. Men man sätter ju krokben på sig själv om man då hela tiden ger bort allting gratis. I poddavsnittet nämns det att det är typiskt kvinnligt att tävla och konkurera med varandra och till viss del kan jag hålla med om det (nog för att enligt min feministiska analys av varför det ser ut så har att göra med ett kvinnor har haft och har en så smal arena att visa upp sig på och att vi har uppmuntrats till att konkurera med varandra istället för att samarbeta för om vi slöt oss samman så skulle vi bli livsfarliga) men jag kan också tycka att det är minst lika kvinnligt att inte värdesätta sina egna kunskaper. "Men det här har jag bara lilla jag gjort, det finns väl inget speciellt med det här?" "Inte ska väl jag ta betalt för det jag gör, jag är glad bara jag får ett tack." Ett praktexempel på det är när kvinnliga stora bloggare, ofta helt vettiga och otroligt duktiga och kunniga inom sitt område går med på att lägga in smygreklam i bloggen mot att de får en present av företaget. De förstår inte sitt eget värde utan tar tacksamt emot en löjlig klocka, plattång, anti-rynkcreme eller nåt annat futtigt för att gör reklam som är värd det tiodubbla och mer.

Sen vill jag göra stor skillnad vid att sticka till sig själv kontra att göra mönster. När jag stickar till mig själv eller andra i min omedelbara närhet låter jag inspirationen flöda fritt. Jag tittar ofta bara på bilder på ravelry eller så ser jag ett plagg någon annanstans och så stickar jag någonting liknande. Något som jag däremot är noga med är att inte låtsas som om jag har hittat på mönstret själv, jag länkar till designen som gav mig inspirationen och jag skulle aldrig drömma om att göra ett "eget" mönster av någon annans design.  Man får inte kopiera någons mönster och sälja det som sitt eget, man får inte heller ge ut det som ett gratismönster. Dessutom är det verkligen inte snålt att hålla lite på sin egen design, för om man vill tjäna pengar, ja kanske till och med ta steget fullt ut och bli designer så måste man fortsätta att vara unik.Om du tex sitter hemma och jobbar med mönster till en bok så är det ju inte så roligt om någon annan snor din design och lägger ut mönstren på ravelry.

Jag tycker istället att vi ska var givmilda med att ge varann credd, att vi ska stötta varandra genom att köpa mönster och böcker av nya designers, att vi ska länka till varandra och prata gott om andra stickare. På så sätt ger vi varandra och oss själva chansen att låta stickningen ta plats och utvecklas och frodas. .

Helgen via Instagram

Helgen har varit solig, varm och full av jobb. Vi har fått hjälp av min syster och hennes snickar-sambo att göra klart hönshuset och att göra en ny större hönsgård. Jag har målat till halv tio på kvällarna och jag har varit helt slut när jag har gått och lagt mig men nu är vi klara och jag är så sjukt nöjd och glad och tacksam. Den här semestern går till historien som den minst avslappnade nånsin men samtidigt får jag fullt med frisk luft och motion och jag är lika brun som min morfar alltid var och det har jag inte varit sen jag var liten. Fast imorgon ska jag nog slappa lite, läsa en bok i skuggan och kanske plocka fram symaskinen, har två par byxor och två klänningar som jag vill sy.

Varma julidagar

Oordning

Bloggen får se ut så här en stund, jag var kräktrött på det gamla men vill inte sitta vid datorn någon längre stund så då får det bli så här. Simma lugnt!

Ulrikas strumpor

 Mönster; Återigen en helt vanlig ribbad strumpa, den här gången men ribbad häl och ribb ända fram i tån. De här strumporna stickade jag till fina Ulrika som jag träffar allt för sällan och den här modellen är jättebra när du inte kan prova på mottagaren eftersom ribben gör att den smiter åt lite bättre.

Garn; Å det var väldigt länge sen jag stickade de här strumporna så minnet sviker mig men det är restgarner (jag tror Drops Delight) och Regia hand-dye effect som jag tror att jag fått i ett byte kanske. Jag tycker att de blev väldigt fina.

Stickor; Strumpstickor 2,5 mm som så ofta förr.

Sommarn snurrar fort när vi bara snöar bort

Allt är galet just nu. Ingen ordning någon stans, bara djupa diken och schaktmassor. Jordiga fotavtryck i badrummet och gårdagens disk på bänken. Två människor som längtar efter ledighet istället för semester. 

Men idag är det fredag och jag har ont i halsen. Tänker unna mig en helt ledig dag. Efter att jag har städat. 

Två par strumpor åt lille lille bror

Lillebror har fått två par strumpor i storlek 2 år och 2 1/2 år. Så kul att sticka så här smått! Restgarner från förrådet så klart i både lyx och budget. Stickade på mina nya 2,5 karbonz och jag måste säga att det är kärlek. Så sköna att sticka med. Det behöver inte vara krångligare än så här

Godnatt önskar Alva