Maiken

 

Juldagen 2020 och vad passar bättre än att lägga upp till en ny liten stickning?

Då har jag ett förslag till dig, varför inte testa mitt nya mönster Maiken? (Finns nu att köpa på Ravelry!)

Ett klassiskt flerfärgsmönster som både värmer och är roligt att sticka. Fingervantar eller halvvantar? Du väljer själv!

Maiken stickas i; Manduzana Corriedale (100% Corriedale-ull) 400m/100gram I fem färger. (Vantarna visas här i A: Naturgrå, B: Aronia, C:Pumpkin Patch, D: Petrol, E: Rubeus Garnåtgång; Av B, C, D och E går det åt små mängder, mindre än 10g av var färg. Av A behövs det ca 30g. Om du inte har provat Corriedalen tycker jag att du ska göra det, det är ett obehandlat varmt och mjukt ullgarn som passar extra bra till flerfärgsstickning.

Men det fina i kråksången är att det passar också extra bra med restgarner eftersom det går åt så små mängder av mönsterfärgerna och de flesta enfärgade eller semisolida sockgarner funkar! Eller ett tunt Shetlandsgarn.

Maiken stickas med stickor 2,25mm till resår och 2,5 mm till flerfärgsstickningen eller de stickor du behöver för att få rätt stickfasthet. Stickfastheten är 36m och 40 varv/ 10 cm. 

Vantarna finns i två storlekar, vuxen mindre och (vuxen större). Mått; Den mindre; Det smalaste stället under tumkilen: 8,5 cm mätt platt tvärs över. Det bredaste stället rakt över tumkilen: 10,5 cm mätt platt rakt över. (Den större; Det smalaste stället under tumkilen: 9,5 cm. Det bredaste stället rakt över tumkilen: 11,5 cm.) Halvvantens hela längd; 18,5 cm i båda storlekarna.

Det är jätteroligt att äntligen få dela Maiken med er, hoppas att ni kommer gilla dem lika mycket som jag gör!

Ett steg fram och två tillbaka, det här med mössor nu igen

Hej det är jag igen, den desperata mösstickaren som stickar och stickar men aldrig kommer till dörren.

Här kommer fyra av mina senaste mössor uatn inbörds ordning.

Den här svarta stickade jag i november, en klassisk sotarmössa, kommer inte riktigt ihåg vilket mönster jag använde men kanske det här som heter Two by Two. Den här typen av mössan passar mig och jag trivs i den. Men jäklar vad jag hatade garnet! Den är stickad i Malabrigo worsted för jag ville ha en riktigt lyxig stickning och en övermjuk mössa. Men besvikelsen var total när garnet fällde så mycket att jag blev helt svart om fingrarna och jag förstörde mina ljusa favoritstickor.

Den här mössan stickade jag i våras den heter Bisbis och den både passar och jag gillar den. Tycker om den här konstruktionen på mössor och den känns lättburen. Jag stickade den i en tråd Manduzana Corriedale (i färgen moss) och en tråd pälsull från Östergötlandsullspinneri.

Den här mössan stickade jag också i November. Den heter Christmas cracker hat och den är så fin och så rolig att sticka. Men den är alldeles för liten för mig. Hade den på mig på promenad idag och till slut satt den bara högst uppe på huvudet. Jag borde ha förstått att den skulle bli det då den ska stickas i DK och jag stickade i sport-vikt. Dum dummare liksom. Men den är ljuvligt fin och stickad i mina lyxigaste rester; Manduzana sock sport, Moods of Colors Soft sport och Madelinetosh Tosh sport. Jag gjorde om den upptill så att toppen blev finare och inte bara ihopsnörpt.

Den här mössan blev allra finast. Stickad också den i november. Och så sjukt liten. Mönstret är Northport och jag har velat sticka den jättelänge. Slog till på att sticka den i mitt nya favoritgarn Moods of Color Cushy Cormo. Men jag valde fel storlek, eftersom jag använde tjockare garn trodde jag inte att jag skulle sticka den största. Men det skulle jag ha gjort. Men min systerson fick den och han blev jättefin i den. Det är fullt möjligt att jag gör om den här i största storleken för den var väldigt rolig att sticka och så fin.

 

Lilla Mistel finns nu på ravelry!

Tjoho! Idag har jag publicerat Lilla Mistel på ravelry och jag kan sätta en punkt för det här projektet. Allt som allt har jag stickat 6 koftor i olika storlekar i det här mönstret. jag har faktiskt inte tröttnat på den men det ska bli kul att sticka någonting annat en stund.

Sen tidigare har jag publicerat Mistelkoftan som finns i storlek 2 till 10 år och det här är bebis och småbarns varianten. Storlekarna är från 1-3 månader till 3-4 år.

Lilla Mistel är en klassisk kofta med runt ok och flerfärgsmönster. Plagget stickas runt nerifrån och upp och klipps sen upp i slutet. Min absoluta favoritkonstruktion för flerfärgsstickade överdelar.

För att sticka Lilla Mistel behöver du; Garn; Moods of Colors Cushy Cormo i tre färger. Eller ett annat garn med en sträckning på ca 300m/100g. Tex Manduzana Merino Sock Sport. 

Stickor; rundsticka och ev. strumpstickor 3,25 mm och 2,5 mm till resår eller de stickor du behöver för att få rätt stickfasthet. 

Stickfasthet; 25m/10cm 32v/10cm på stickor 3,25 mm i mönster, eller de stickor du behöver för att få rätt stickfasthet. 

Storlekar; 1-3 mån, (6-9 mån), 12-18 månader,( 2-3 år), 3-4 år 

Bröstvidd (omkrets); 44, (50), 56, (64), 68 cm

Beräknad garnåtgång; A: 50g, B: 50g, C: 10g ( A: 100g, B: 50g , C: 20 g) A: 100g, B: 100g, C: 20g (A:100g, B:100g C:25g), A:150g, B:100g C:30g 

Tillbehör; 6-8 små knappar.( Ca 12-18 mm) Du behöver dessutom restgarn att sätta vilande maskor på, minst 4 stickmarkörer och eventuellt band att sy på insidan av knäppkanten. Ev. pärlor att brodera fast på framsidan. 

Du behöver kunna; sticka räta och aviga maskor, sticka runt, flerfärgsstickning, förkortade varv, minskningar och ökningar samt läsa diagram

Den gula koftan stickade jag i Fraya Lovely (ett väldigt trevligt garn från Stoff o Stil), ett lite tunnare garn och på stickor 3 mm blev det storlek nyfödd av den minsta storleken.

Den röda koftan är stickad i Moods of Colors Soft Sport (det röda) och Manduzana Merino Sock Sport (vitt och grönt). Lilla E är 1 månad på bilderna och har på sig storlek 1-3 månader.

Den blå koftan är stickad i Moods of Colors Cushy Cormo i färgerna Hard Working Petrol Moods (turkos), Natural White och Olive Green Moods (grön). Lilla N är nästan 3 år på bilderna och har på sig storlek 3-4 år.

 

Vantar med inspiration från "Stickat till vardags"

Tidigare i höst (eller var det slutet av sommaren?) fick jag ett recensionsex av Erika Åbergs senaste bok "Stickat till vardags". Jag skrev ganska översvallande om den på instagram men faktum är att jag nog inte var tillräckligt översvallande. Det är utan tvekan den mest inspirerande stickbok jag hållit i min hand på bra länge. Hela boken får det liksom att svirra lite i mig av sticklust. Erikas färdiga modeller är otroligt fina och inspirerande men det som väcker mest sticklust hos mig är det generösa mönsterbiblioteket. Jag vill liksom sticka allt, testa allt, kombinera, lägga till och ta bort.

De här vantarna är det första jag stickar med inspiration från boken.

Jag har använt mitt eget grundmönster för enkla vantar som jag stickat i många år, (resårmudd, tumkil helt i sidan och en rundad topp) och smyckat det med en diamantbård från boken.

Det är väldigt fint med ett sånt här upprepat mönster över hela vanten, det får mig att vilja gå tillbaka till grunden, inte krångla till det så mycket.

Dom här vantarna är till Per och det är alltid roligt att sticka vantar till honom eftersom han verkligen använder och sliter vantar. Jag har lagat flera tummar inför den här säsongen men det är roligt att kunna ge honom någonting nytt också.

Garn; Jag gjorde en djupdykning bland restgarnerna är blandade högt och lågt kan man säga. Grunden blev det magiska röda Gotlandsgarnet från Manduzana (det riktigt lyser och blänker som en ädelsten) och det grå blev en tråd Sandnes alpacka ihop med en tråd okänt sockgarn.

Stickor; 3 mm till resåren 3,75 mm till resten.

 

Hinterland dress

 

Äntligen tog jag tag i att sy en klänning av det här fantastiska linnet jag köpte på Syfestivalen ifjol.

Det blev en till Hinterland dress fast den här gången med en egenritad krage. Blev fin tycker jag. Kommer bara bki bättre och bättre ju mer den används dessutom.

Setesdalskofta med runt ok

Mönster; Äntligen har jag stickat ett riktigt drömprojekt! Jag vet inte hur länge jag har velat sticka ett riktigt traditionellt norskt mönster. (Fast på mitt vis så klart.) Det var iaf för över ett år sen som jag började spara skärmdumpar på olika Setesdalskoftor och tjata på mina stickande vänner om vilken färg som EGENTLIGEN är bäst och vilket garn jag borde välja. Det finns ju en uppsjö av fantastiska norska mönster så det var svårt att välja men det är någonting med de där "kryssen" på oket som tilltalar mig speciellt med setesdalsmönstret. Sen råkade jag ha ett häfte från Sandnes hemma med just det mönstret med runt ok så det var rätt självklart att valet föll på den tillslut. 

Mönstret heter; Setesdal damekofte med rundfelling och finns bla i häftet Sandnes Tema 46, Norske Ikoner Voksne.

Jag har gjort en del ändrigar men inte så många. Jag har kortat av den på längden en hel del. Tanken var att den skulle passa till mina nya favoritbyxor med väldigt hög midja som är det jag klär mig helst i nu för tiden och jag blir så glad när jag ser att jag tänkte helt rätt med längden. Passformen är över lag väldigt bra. Den är tight men känns inte tight och det finns gott om utrymme att röra sig. Kanske är den lite, lite vid i oket men den blev mycket bättre efter tvätt och blockning. (Jag stickade storlek xxl men hade kanske kunnat göra xl i oket.)

Annars la jag till några förkortade varv i nacken och gjorde ringningen mindre, den är väldigt vid i original. Jag stickade knäppkanterna lite annorlunda också med en icord-kant längst ut på båda och jag stickade inga belägg som döljer klippkanten. Knapparna kommer från sandnes de också och är i förvånansvärt tung metall, vi får se hur kanten orkar bära upp dem med tiden.

Garn; Jag visste att jag ville ha ett rent ullgarn för jag vill att den här koftan ska räcka länge men jag velade en lång stund mellan Rauma finull, Visjögarn och Kampes 2-trådiga. Det som fick mig att till slut välja Kampes var färgen. En lång stund lutade jag åt att jag skulle sticka en grå "klassisk" variant men sen hade jag sett en sån otroligt fin gul och jag är så glad över att jag gick på magkänslan och valde Gammalt guld (färgnr 266). Den här färgen är liksom ljuvlig rakt igenom, som brynt smör eller kanske ännu mer som messmör och stubbåkrar. Älskar den helt enkelt. För mjukt och fint mönster så valde jag naturvitt mot den brända gula.

Jag har lite svårt att komma ihåg hur mycket garn som gick åt men typ 350g gult och 150 g vitt.

Stickor; För att få rätt stickfasthet behövde jag ha 2,5 mm till resårerna och 3,25 till flerfärgsstickningen. (Jag köpte nya sylvassa 3,25:or för att stickningen skulle bli riktigt njutbar.)

 

 Idag har jag premiäranvänt sommarens finaste klänning som jag sydde i våras. Den här sommaren har ju som alla vet inte inbjudit till så mycket kalasande i finklänning så den har tyvärr inte fått komma ut förns nu. Mönstret är en mix av Harrison Shirt och Lenox shirtdress från Cashmerette. Jag älskar att sy skjortor och skjortklänningar, det är så kul med alla detaljer.
Den här har jag sytt i en ljuvligt fin viskos/bomull från tyg.se, sval och tunn men ändå stabil på nåt sätt i det finaste mönstret jag sett nån gång tror jag.

Min fuffiga grå kofta

 I våras stickade jag den här fluffiga grå koftan och den blev så bra. Den täpper till ett stort hål i min garderob. Den är enfärgad och diskret i färgen, mjuk och passar till plagg med hög midja.
Jag har inte använt något mönster utan jag stickade uppifrån och ner med rundad halsringning och raglan-ökningar. Jag trodde att jag skulle sätta tryckknappar i den men det blev bra att ha den öppen så här helt utan knappar.
Jag har gjort sprund i sidorna och stickat framstycket lite längre än bakstycket. Den är lite boxy i modellen och passar som sagt jättebra till klänningar och byxor med hög midja.

Garn; Jag har stickat i Cascade 220 sport i färgen silver gray och det var en väldigt trevlig ny bekantskap för mig. Så mjukt och fluffigt och det passade rätstickning så bra. Färgen är också den perfekta ljusgrå som passar till allt.Jag lyckades klämma ut den här koftan ur 8 härvor dvs 1200 meter så koftan blev väldigt prisvärd.

Stickor; 3 mm till resårer och 3,5 mm till allt annat.