Sanna cardigan

Det här är höstens plagg helt klart och jag har använt den jättemycket men den har haft väldigt svårt att fastna på bild. Jag ska väl inte säga att jag är supernöjd med de här bilderna men man tager vad man haver i mitten av November.

Mönstret är Sanna cardigan men jag gjorde en väst istället och det var ett genidrag. Jag hoppade helt enkelt bara över ärmarna och stickade en 1x1 resår istället.

Jag tog bort några varv i spetsmönstret men la istället till förkortade varv ( i de rätstickade partierna) över framstyckena för att få lite bättre proportioner. Egentligen tyckte jag att den blev lite för lång men jag har upptäckt att det är skönt med en lite längre väst.

Min stickfasthet var ju i vanliga fall lite fel så jag stickade en lite mindre storlek (storlek 8) och det blev ju superbra.

Min Sanna stickade jag i Fraya Warm i färgen Mörk karamell och jag är hittills helnöjd med garet, ett väldigt trevligt basgarn i 100% ull. Det gick åt lite mer än 5 nystan till en väst.

Jag stickade resåren på 3,5 mm och spetsen på 4 mm stickor.

Knapparna är vintage från mitt lager men jag hade tyvärr inte 7 stycken likadana så det fick bli en udda knapp längst upp, sånt jag brukar störa mig på men det har faktiskt inte gjort mig något den här gången.

Avslutningsvis kan jag verkligen rekommendera det här mönstret, det är jätteroligt att sticka grövre spets. 

 

Pilea mittens

Det här är mitt tredje par Pilea fast de andra jag stickade. De här stickade jag i våras men de hamnade aldrig på bild och blev undanlagda när vädret blev för varmt.

Nu har jag plockat fram dem och de är precis lika stora favoriter som mina andra par, extra plus för garnet (Manduzana Corriedale) och färgen (Pumpkin patch).

Det här är den tunna varianten som stickas med fingering-garn på 2,5:or.

 

Sydänmaa Mittens

De här halvvantarna fick Per i födelsedagspresent tidigare i höst. Mönstret är en sån där gammal klassiker som funnits bland mina favoriter på Ravelry sen det kom ut. Det heter Sydänmaa Mittens men jag valde att göra halvvantar eftersom han har ett gäng vanliga vantar och halvvantar är perfekta att köra bil i innan det blir kallt på riktigt.

Mönstret är riktigt roligt att sticka och resultatet blir väldigt klassiskt och snyggt och passar jättebra som herrmönster också om herren ifråga inte har så stora händer.Tummen är en sån där som börjar inne i handflatan och passformen är superfin.

Garnet valde han själv för ett par år sen till en mössa men den blev aldrig använd så jag repade upp den. Det är Knitting for Olive Heavy Merino  i en riktigt vinröd vacker färg (den ser mer lila ut i det sista kvällsljuset i oktober men det är bara på bild). Det här är ett supergarn, så trevligt att sticka med. Mjukt att ha på sig men lite lagom strävt ändå så att maskorna inte halkar runt.

Jag använde stickor 3,5 mm precis som möstret säger så de blev kanske lite större (och därför passar de P så bra.)  

 

Pilea mittens Dk

 

Jag älskar Katarina Linnhagens Pilea-mönster och tidigare i höstas när jag behövde en lugn, trygg stickning utan krångel köpte jag även Pilea Dk-mönstret och stickade snabbt det här underbara gula paret. Garnet är ett sånt där riktigt lyxgarn från förr, Colinette Cadenza i färgen Vincents apron, som jag fick för ett par jular sen när Amanda gjorde en restgarnskalender till mig.

Den perfekta lite gröna gula färgen, i ett perfekt mjukt liksom smörigt garn och så ett perfekt mönster på det. Kommer använda de här hur mycket som helst och kommer säkerligen sticka minst ett par till. Jag stickade största storleken och den passade perfekt på mig.

Glaciärvästen

Jag fick garn i present av min kompis Johanna i våras och bland annat var det Järbo 2-trådig ull och Plötulopi i paketet. Jag fick feeling på att använda dem som dubblet garn i ett projekt som jag tjatat om ett tag. Glaciär väst från The Weststrand Sisters. Men pga min skapligt nya insikt att jag inte passar i grått så tänkte jag sticka en till min man. Därför började jag på herrmönstret. Men det visade sig att min man abslut inte ville ha en väst, det var tydligen hans hatplagg, så jag stickade den till mig själv istället. Jag vet faktiskt inte vad skillnaden är mellan dam och herr-modellen och jag stickade bara efter min kropp. Jag hade ju som vanigt helt fel stickfasthet så jag stickade en liten storlek men minns inte vilken.

Mina händer fixade inte att sticka ytmönstret som är i originalet så jag byte ut det mot ett våffelmönstret med bara räta och aviga maskor istället. Jag använde 4:or och 4,5:or för det funkade inte för mig att sticka hårdare. Över lag så gillade inte mina händer att sticka i den här kombinationen av garner men jag är väldigt förtjust i den nu när den är klar. Jag ser fram emot att använda den i trädgården och i skogen, ett perfekt lager när det är kallt men inte för kallt ute. 

 

Lorette

 

Jag stickade min Lorette sommaren 2023 men den fick aldrig några bra bilder och det var ju lite tråkigt för det är en jättefin tröja som jag använt mycket.

Men idag slog vi till när jag hade klätt upp mig lite och vi råkade vara i skogen.

Jag hade lite passformsproblem med min Lorette så jag fick flytta maskor från kroppen till ärmarna istället jag minns inte exakt hur jag gjorde men det blev himla bra till slut. (När jag följde mönstret blev alltså ärmen för smal och kroppen för vid.)

Varför har jag då använt den så mycket det senaste året? Jo det har mycket med garnet att göra, jag börjar närma mig klimakteriet med stormsteg och har blivit väldigt varm och då har mjukare garner blivit viktigare för mig så att jag kan ha ärmlöst under.

Min Lorette stickade jag i Sandnes Lanett babyull och jag är väldigt nöjd med både färgerna och hur garnet hållit för användning. Jag sticade med stickor 3 mm och 2,5 mm och dt gick faktiskt undan fast det var tunna stickor. 

Dyllingen balaklava

En dag i februari kände jag ett stort behov av att använda något av mina sparade "fin-garner", jag ville sticka nåt mjukt och lättsamt, nåt lustfyllt. Jag bestämde mig för en härva Manduzana Corriedale sock i färgen Padparadscha och ett nystan Filcolana Tilia i färgen Winter peach.  Och så föddes Dyllingen balaklava och den blev så bra att jag bara måste dela med mig av den!

Jag har tänkt att jag är för gammal och mesig för en balaklava men så fel jag hade! Det här har snabbt blivit mitt nya favoritplagg. Varm runt öronen, mysig, lite lyxig och knasigt smickrande på nåt vis. Jag gillar den skarpt.

Mönstret finns att köpa här på ravelry!

Dyllingen balaklava är ett lite lyxigare alternativ till mössa, ett spetsstickat fluffigt moln som både ser tjusigt ut och samtidigt håller öronen varma. Spetsmönstret är lätt att memorera och roligt att sticka och balaklavan stickar i stort sett upp sig själv.

Garn: 1 tråd Manduzana Corriedale sock+1 tråd Filcolana Tilia eller 1 tråd Manduzana Corriedale +1 tråd Manduzana SilkMohair.
Eller motsvarande garner.
Jag rekommenderar en mjuk silkmohair eller borstad silkealpacka tillsammans med ett mjukt och stunsigt ullgarn i tex merinoull, corriedale, cormo eller BFL. Undvik superwash då spetsmönstret är mycket stretchigt och kan töja sig för mycket i ett superwashgarn.

Garnåtgång: Till den gula i storlek mindre gick det åt ca 25g Manduzana SilkMohair (72% kid mohair och 28% silke 420m/50gram) i färg Gammalt Guld och ca 50g Manduzana Corriedale (100% Corriedale-ull 400m/100gram) i färg Gammalt Guld.

Till den rosa i storlek större gick det åt exakt 25g Filcolana Tilia (70% kid mohair 30% silke 210m/25g) i färg 341 och ca 50g Corriedale sock (80% Corriedale-ull & 20% nylon 400m/100gram) i färg Padparadscha.

Stickor: 3,5mm och 3,25 mm

Stickfasthet: ca 18 m 32 varv/10 cm i spetsmönstret på stickor 3,5 mm efter tvätt och mycket försiktig blockning. Det kan vara svårt att få till rätt stickfasthet på höjden, alltså antal varv. Eftersom balaklavans storlek beror mycket på höjdmåtten så står även de utskrivna. Om du har svårt att få till rätt antal varv för de mått som anges så lägger du förslagsvis till eller tar bort en full rapport av spetsmönstret. Detta kan påverka mängden garn som går åt.
Tänk också på att anpassa antal maskor för mudden kring ansiktet så att den sitter åt lagom mycket om det skulle vara så att du stickar fler eller färre antal rapporter på höjden.

Storlekar: En mindre och en större, välj efter storleken på ditt huvud, ditt ansikte och hur tight du vill ha balaklavan.
Den mindre mäter:35cm på höjden, 23cm på bredden och mudden runt ansiktet mäter 51cm i omkrets. Den passar ett huvud med upp till 58cm omkrets och ca 60cm i ansiktsmått.
Den större mäter: 37cm på höjden, 26cm på bredden, mudden runt ansiktet mäter 56cm i omkrets. Den passar ett huvud med upp till 60cm omkrets och ca 67cm i ansiktsmått.

Ansiktsmått = mät din omkrets från under hakan och upp runt huvudet.

Den större storleken på min systerdotter med huvudmått ca 57cm och ansiktsmått ca 60 cm.

Den större storleken på mig med huvudmått ca 60cm och ansiktsmått ca 67cm.

Den mindre storleken funkar också på mig men är betydligt tightare, skulle funka under tex en cykelhjälm.
 

Yule

 

Jag måste samla mig lite inför att skriva det här inlägget. Det var så länge sen jag påbörjade min Yule och den har repats upp så många gånger att jag måste tänka efter hur jag gjorde egentligen.

Mönstret heter Yule och kommer från boken The Vintage Shetland Project av Susan Crawford, fast jag har köpt den som löst mönster på Ravelry. Jag började i januari 2022 och tanken var att jag skulle bli klar till julen 2022. Så blev det nu inte.

Tröjan, för ja det är en tröja i original, stickas egentligen i ett tunnare garn men jag valde Kampes 2-trådiga så jag kunde inte följa mönstret utan jag fick räkna om allt efter min stickfasthet. Jag tittade på bilderna på nätet och efter det valde jag färger som skulle stämma överens med originalet. Det blev en ljusgrå, en ljusblå, en mörkt röd, en mörkbrun, vit och en ljus konstig gul. 

Jag ville dessutom inte ha nedhasad axel eftersom jag inte trivs i det utan min plan var att göra en kofta med runt ok. Jag tänkte använda min Setesdalskofta som mall men av någon konstig anledning så fungerade inte det. Jag repade upp oket tre gånger innan jag gav upp. Jag hade dessutom stickat för trånga ärmar när jag tittade på vinter-os. 

Till slut fick jag bita i det sura äpplet och med hjälp av avancerad stick-kirurgi fick jag till slut ihop en kofta. Jag tycker fortfarnde att den hade varit snyggare med runt ok men jag har accepterat den som den är nu och den är varm och mysig och ett jäkla smycke faktiskt. Observera att inga av mina problem har med mönstret att göra utan allt var mitt eget fel, pga stick-hybris.

Garn; Kampes 2-trådigs ull i färgerna 104 mellangrå, 223 julihimmel, 273(gul), 230 (röd), 253 (mörkbrun) och 102 (vit).

Stickor; 2,5 mm till resårer och 3,25 mm till allt annat. 

Varsin ny mössa

 

Vi behövde varsin ny mössa denna kalla vinter. Jag ville ha en lagom varm, lagom tunn och lagom mjuk i en klatchig färg. Per ville ha en varmare variant av sin gamla favoritmössa.

Jag köpte två nystan Tynn Peer Gynt och två nystan Alpakkaföljetråd, båda från Sandnes, för julklappspengarna från farmor. Per fick en ljusgrå och jag en lysorangerosaröd (färgen heter Poppy och är underbar).

Per fick som sagt en ny Skyping beanie och jag stickade bara en mössa i två sorters resår med lite luft uppe på toppen. 

Stickor 3 mm passade jättebra till dubbelt garn och jag är väldigt nöjd med min mössa. Jag är tveksam till att Per kommer byta ut sin favorit från 2014 mot den här men nu har han åtminståne en till fast varmare.

Pilea mittens

Mitt enda nyårslöfte 2024 är att jag vill bli bättre på att dokumentera min stickning igen. Jag hatar att ha en radda projekt på Ravelry som är färdigstickade men inte dokumenterade på rätt sätt. Så nu ska jag dokumentera höstens projekt. Först ut är Pilea mittens av Hagenhuset.

Jag älskar det här mönstret i all sin enkelhet. Det är bra skrivet så klart men utseedet är det perfekta. Rena linjer, inget onödigt pynt. Vacker funktion.

Jag stickade storlek m/l på stickor 2,5 mm till mig. Garnet är ett av mina favoritgarner, Pernilla från Filcolana i färgen Dijon. Det är ett mjukt men stadigt garn som självklart noppar en del. (Man kan se att ytan blivit redan lite uppruggad efter intensiv användning i november innan det blev för kallt för halvvantar.) Men jag älskar stickkänslan, det passar mitt handlag så bra.