Bolero till systern

Det blev en ny stickning, en boobholder åt systern i underbart djuplila muskat (på bilderna är den lite för blå). Hon har köpt garnet själv och det har legat och väntat på att bli en bolero. Jag ska modifiera mönstret lite, den ska bli långärmad och inte så puffig. Det blir nog bra tror jag.

3

Igår träffade jag vännen L och fick oväntade tröstblommor.
I morse stickade jag ett par varv på rosa Augustisockor.

Nu lyssnar jag på popmusik och funderar på att påbörja en ny tröststickning.

Fulmonster

Tor. Tor är en hård kille, när Tor går förbi blir de andra monstren lite rädda för man vet ju aldrig vad en sån som Tor kan ta sig till. Dessutom luktar han lite illa. Men Tor vill bara bli älskad för den han är.

Vi gör Fulmonster med niorna på jobbet. Här är mitt eget fulmonster. Jag har inte riktigt kommit ikapp med livet än känns det som, jag är så trött när jag kommer hem från jobbet. Men det kan ju ha med den obligatoriska skolstartsförkylningen att göra också.

Måndagmorgon

Tidig tidigt morgon, kall morgonpromenad till bussen med systerdottern.

Ont i halsen, förkyld. Mjuk lyxig stickning i soffan.

Trött, trött trött trött.

Jag måste nog sova lite till om jag ska orka jobba i eftermiddag.

February lady sweater

Mönster; February lady sweater av Flint Knits en vuxen variant av Elizabeth Zimmermanns klassiska babytröja. Jag måste erkänna att det här mönstret nästan knäckte mig. Jag vet inte längre hur många gånger jag repade upp och började om, men så här i efterhand är jag jättenöjd över att jag inte gav upp för tröjan är så fin.

Problemet för mig var storleken, jag har xl i vanliga fall men det slutade med att jag stickade medium och då blev det bra. Jag har dessutom minskat bort en mönsterrapport på ärmen så att den inte blir så flaxig nertill. Kanske blev ärmarna något för korta efter tvätt men nu får den vara så här för jag tänker inte sticka en maska till på den här tröjan. Nu tänker jag istället njuta av att vara klar och använda den massor för den är både snygg och skön och praktisk, en kofta som gör sommarklänningar till höstklänningar, precis en sån som man behöver nu med andra ord.

Garn; Det ytterst oglamorösa och billiga Sunny i svart, ett bomullsgarn som blir jättebra och glansigt och fint efter tvätt. Ca 600 g gick åt till min tröja, lite mindre. Lite kärvt att sticka med, men det tycker jag att allt bomullsgarn är så jag är bara nöjd med mitt garnval.

Stickor; Addi lace 4 mm 120 cm lång, som en dröm att sticka med.

Hemslöjd och popmusik

Så här överdrivet glad kan man se ut när man stickat klart en alpacakofta...

Gulliga Fröken C skickade en rolig utmaning åt mitt håll, en utmaning om musik och en sån kan jag ju bara inte ignorera. :)

Den som känner för det får gärna haka på, här har ni de så kallade reglerna:

The Rules: List seven songs you are into right now. No matter what the genre, whether they have words, or even if they're not any good, but they must be songs you're really enjoying now, shaping your summer. Post these instructions in your blog along with your 7 songs. Then tag 7 other people to see what they're listening to.

1. Börja leva - Hästpojken Allt som jag tycker om (Göteborg, falsksång, upprepningar och gitarrtugg) inbakat i en desperat pop/punk pärla som klockar in på under två minuter, precis som det ska vara med andra ord.

2. Leave my man alone - Miss Li Egentligen skulle vilken som hellst av Miss Li:s låtar kunna hamna på listan. Hon gör mig på bra humör helt enkelt. Jag älskar hennes vassa humoristiska texter och dessutom är hon ju bara så söt.

3. HDA City by night - Hökartorget En låt om småstadsliv när det är som bäst/sämst. Underbara körer och spralligt blås, sommarens mest spelade låt.

4. För sent för Edelweiss - Håkan Hellström Det är så typist mig att tycka bäst om den sorgligaste sången på Håkans "nya" skiva. Den får mig att tänka sorgliga tankar om sorgliga människor och sorgliga händelser. Det har varit en sån sommar.

5. Half a person - the Smiths Kanske den låt som oftast poppar upp spontant i skallen när jag är ute och går alla mina Mp3-lösa hundpromenader. (Stöter ni på en Gök med tre hundar som sjunger Smiths för sig själv kan jag lova att det är jag.) Jag kan aldrig bestämma mig för vilken Smithslåt som är bäst men den här ligger högt upp på listan.

6. Black cab - Rocky Dennis En perfekt låt att bara spela en gång till innan man går ut på krogen (fall det nu skulle vara så att jag fortfarande gick ut på krogen.) Men den duger väldigt bra att spela om och om igen och sjunga med högt när man är ensam hemma också.

7. Balladen om Gustav Blom - Evert Taube Sommar = Evert Taube så är det bara och kommer alltid att vara. Men snart är det höst och då är det Nick Cave som gäller...

Kom igen nurå dela med er av era bästa sommarlåtar, det är kul vettja!

Ikväll ska jag vara kulturell, det ni och imorgon ska jag försöka avsluta mitt OS-projekt men det vette katten om jag lyckas med det. Det blir en kamp mot klockan. ;)

En saga med lyckligt slut

I över ett år har den här gardinvarpen varit pådragen solvad och klar i min vävstol men lusten att göra klart har inte funnits där. Vävning är en liten känslig historia för mig och jag tror att jag har varit inne på det tidigare. Egentligen är vävning det roligaste jag vet, roligare än stickning, grönsaksodling och kanske till och med roligare än popmusik.
Vävning är så roligt att jag glömmer allt annat, jag kan andas leva och äta vävning 24 timmar om dygnet. Det är en speciell känsla att veta att man är riktigt bra på någonting, att känna sig trygg nog att kunna experimentera och improvisera för att grunden sitter där i ryggmärgen.
I vävstolen flyger timmarna förbi och tankarna är klara och krispiga och sammanhangen känns helt plötsligt självklara.

Vävningen kom till mig när jag var skoltrött och pluggutbränd efter gymnasiet, den fyllde mig med ny mening och positiv energi som jag inte känt på mycket länge.
En hel sommar hade jag praktik hos en vävtant och sen till hösten sökte jag in på en ettårig textilutbildning med vävinriktning och det var början på en kärlekshistoria av oanade mått.


En kärlekshistora som höll på att få ett tragiskt slut. Vävningen höll på att äta upp mig, eller ärligt talat så hade det inte så mycket med vävningen att göra utan mer med galna tanter och en alldels för snäll och väluppfostrad gök.

Jag mjukstartade med att gå med i en vävstuga som sen utvecklades till att jag var med och startade en helt ny vävstuga och helt plötsligt jobbade jag heltid utan lön samtidigt som jag hade mitt riktiga jobb vid sidan av att sköta. Vävningen tog över allt, eller snarare kraven från de galna tanterna. Jag skulle alltid finnas till hands, jag räknade ut varpar, jag varpade 30 meter invecklad ripsvarp med långt över tusen trådar på tid (jajjemen det låter sinnessjukt men det är sant), jag drog på, solvade, skedade och knöt fram (allt fortfarande på tid så klart). Jag var trevlig och gullig mot tanter som kom och vävde, jag hjälpte till med problem, kvitterade ut nycklar, skrev räkningar, klippte ner varpar, handlade, skrev protokoll och hade i stort sett koll på allt. Sen skulle jag väva också, det roligaste i världen blev ett tvång. Allt skulle ske på tid och på den tiden som någon annan hade bestämt.

Droppen som fick allt att formligen forsa över var när jag kom till vävstugan en morgon (tidigt före jobbet) och hittade en lapp på min vävstol om att jag inte vävde tillräckligt snabbt. Då satt jag och vävde 12 meter myggtjällsgardin till min mamma i 50 års present och en utav de sinnessjuka tanterna hade räknat ut att jag borde kunna väva 1 meter om dagen (samtidigt som jag jobbade och utförde alla mina andra arbetsuppgifter i vävstugan samt att jag hade en kvällskurs i tvåändsstickning att planera och genomföra).

Ja så tog den sagan slut. Jag vävde mammas gardiner på mindre än en vecka och sen sa jag upp mig från alla mina uppdrag. Efter det vävde jag inte på ett år. Jag fick ångest och kväljningar bara av tanken.
Istället tog stickningen mig med storm och det är jag väldigt tacksam för.

Nu sen ett par år tillbaka väver jag igen, men bara när jag vill och har lust och längtan efter det. Och kanske har jag inte längtat tillräckligt mycket förrns igår efter att jag jobbat min första dag, för helt plötsligt kom lusten och vävstolen var i ordning och igång på mindre än en timme. (Jag försöker verkligen att inte ta tid på mig själv i vävstolen längre men det är svårt att bryta invanda mönster.)

Nu fattas det bara att spola flera hundra meter tunt oblekt lin sen ska det vävas gardiner och jag ska njuta av varenda sekund. Jag lovar att det kommer mer vävbilder så småning om.

Här händer det grejer

Tack för alla glada tillrop och erbjudanden om drops alpaca i förra inlägget!

Jag har bestämt mig för att sticka så långt jag kommer med det garn jag har och sen om det behövs skickar jag ut ett sos i stickbloggvärlden.

Idag har jag varit på jobbet, det var precis som vanligt men ändå inte. Det är alltid lite specielt med ett nytt läsår, gamla elever har slutat och nya har börjat.

Det här är ju inte på något sätt mitt första lärarjobb, jag har jobbat i skolan i fem år av och till. Mestadels med slöjd och hemkunskap och bild, förra terminen jobbade jag jättemycket men ganska splittrat med massor av olika ämnen (mycket svenska, engelska och so). Det ska bli jättekul att vara slöjdfröken lite mer på riktigt, att kunna planera och genomföra undervisingen under ett helt läsår.

Imorgon börjar det på riktigt, jag känner ungarna sen tidigare så det är bara att tuta och köra.

När jag kom hem från jobbet stickade jag klart februaritröjan! Jaaaaa! Den passar och den är fin. Nu ska jag bara tvätta den och fixa lite, bla har jag inte riktigt bestämt vilka knappar jag ska ha.

En annan sak att bli glad av.....

Vännen L och jag ska ut på äventyr, höstens höjdpunkt, Håkan i Falun. Oh yes! :)

Två koftor och ett erbjudande för bra för att tacka nej till

Så här långt har jag alltså kommit på min alpacakofta, helt overkligt, för bara en vecka sen låg den i betydligt mindre delar undanstoppad och bortglömd. Någon kanske kommer ihåg originalet, så här ser den ut i garnstudios variant. Jag har ändrat ganska mycket under resans gång och mer ändringar ska det bli. Jag tänker alltså sticka ihop livdelen och ärmarna för att sen stickat ett ok med raglanminskningar. Jag vill ha en ganska djupt uringad kofta och den ska avslutas med en resårkant för att matcha resten av tröjan. Nu till mitt lilla problem, jag vet inte om garnet räcker.

Jag har 3 hela nystan kvar, sen har jag ett påbörjat nystan som nog kommer att behövas för att få livet så långt som jag vill ha det.

Som ni ser på bilden nedan är ärmarna inte tillräckligt långa för att vara hellånga, det behövs ca 12 cm till på varje ärm. Det skulle vara ganska schysst ha ha en kofta med hellång ärm som omväxling. Om ett nystan räcker till att få klart ärmarna, då har jag två nystan kvar, tror ni att det räcker till ok-delen?

Som bonus visar jag en bild på min february lady sweater, efter sju sorger och åtta bedrövelser (som jag mestadels bloggat om här) har jag bara den ena ärmen kvar. Den här tröjan ser jag verkligen fram emot att använda, jag har saknat en bomullskofta att ha på jobbet.

Ja just det, jobbet i morse ringde den biträdande rektorn på min skola till mig och erbjöd mig jobb, textillärare på halvtid hela läsåret. (Litet hoppande jubel och en ganska utdragen fanfar.) Imorgon ska jag gå och prata med henne och skriva papper och kolla scheman osv, undrar när jag börjar jobba egentligen? Inte innan OS är slut väl? ;)

Plötsligt händer det

Någonting galet har hänt mig. Jag borde inte säga någonting egentligen, men helt plötsligt har jag nästan tre färdiga koftor. Jag vet inte hur det gick till, mystiskt är det och märkligt.

På februaritröjan fattas det bara en ärm, på os-koftan bara en krage och alpacakoftan börjar närma sig ok-stickning med stormsteg. Bildbevis kommer imorgon.

Galen i höns

Mycket av min vakna tid ägnas just nu åt att tänka på höns. Det har utvecklats till lite av en besatthet. Jag drömmer om höns, jag läser allt bra jag kan komma över och jag vill hemskt gärna åka på utflyckt till ställen där det finns höns. Bilden tog jag i måndags när jag var på utflyckt till handelsträdgården i Bäsna, där fanns det till min stora glädje höns.

För mig representerar egna höns ett stort steg mot ett mer ekologiskt hållbart samhälle och ett steg närmare min dröm om självhushållning. Jag längtar så mycket efter den dagen då jag kan höra kacklet från mina egna lantrashöns. Hedemorahöns ska det så klart vara, en liten snäll ruvande höna i brokig färgskala. Den enda bevarade lantrasen från Dalarna (så vitt jag vet).

För att hålla hönsdrömmen vid liv ska mannen och jag på en husvisning idag, vi ska absolut inte köpa hus just nu men det kan vara bra att få lite hustittar-rutin inför framtiden.

Om ni blev lite sugna på att läsa lite mer om höns i allmänhet och Hedemorahönan i synnerhet rekomenderar jag boken "Hönsboken" av Anders Jansson och Nina Östman.

Andra lästips angående höns tas gärna emot! :)

Jag vill tacka Lisa, som gett mig så mycket...

När jag kom hem från semestern låg det ett paket och väntade på mig här hemma. Det var från Lisa. Lisa är gullig, bara så att ni vet. Armbandet är "to die for". Jag känner mig så fin när jag har det på mig. Som en punkig prinsessa. Tack Lisa!

Tröjkaos

Just nu ha jag tre koftor på gång, min röda garnstudiokofta i eskimo, dvs os-stickningen, min svarta februaritröja som omstartats för tvåhundrade gången ungefär och min gröna alpacakofta. Eskimo-koftan är snabbstickad som bara den och jag är redan inne på andra framstycket, de två andra är riktiga surdegar däremot. Februaritröjan är ju egentligen ganska snabbstickad men jag börjar tappa tålamodet efter löjligt många upprepningar, sen stickar jag alltid lite långsammare i bomull. Varje maska måste vårdas lite extra för att det ska bli riktigt bra.

Alpacakoftan började jag på i februari, men sen blev det en varm vår och en ännu varmare sommar så jag har inte varit så där jättemotiverad. Men nu vill jag verkligen använda den så därför försöker jag lura mig själv med ett väl uträknat belöningssystem.

Jag får inte börja på någon ny stickning förns jag har stickat upp de påbörjade nystanen på alpacakoftan (jag försöker intala mig själv att det går lika fort att sticka ärmar som att sticka strumpor), dessutom belönar jag mig själv med en stunds eskimo-stickning varje morgon för att peppa mig själv.

Vad tror ni, kommer mitt belöningssystem att lyckas?

Alpacagarnet är så tweedigt och vackert och jag längtar efter att komma så långt att jag ska sätta ihop ärmarna och kroppen. Jag har inte riktigt bestämt mig för hur jag ska sticka oket än, slätstickning, rätstickning, moss-stickning? Möjligheterna är oändliga, bara de där rackarns ärmarna blir klara någon gång. :)

Pomatomus

Mönster; Pomatomus från Knitty, Julimönstret i sock-klubben. Jättefint, roligt och smart mönster, det liknar inte så mycket annat om man säger så. Det var superkul att sticka ett par strumpor med en hel del tanke bakom, sådant uppskattas. Jag trodde att de skulle vara för små för mig så jag har redan gett bort dem till min mamma, men jag vill verkligen ha ett par egna också så småning om.

Garn; Qualitas Sock i gult, prisvärt och fint garn från Sannstick:s webb-butik. En färg att bli glad av, väldigt snyggt till jeans.

Stickor; 2mm strumpstickor, de blev lite för tighta för mig så jag borde köpa ett set med 2,25 mm strumpstickor tills jag ska sticka de här igen.

Lördagstankar

Jordgubbs-shake och februaritröja
Nyklippt lugg

Den mentala mp3-spelaren spelar Broder Daniel idag. Jag läser löjliga artiklar (som ska framstå som dunderseriösa) och jag tänker på popmusik och fågelsång. På att jag borde ha varit i Göteborg och att den här sommaren har varit kantad av saker som jag velat men inte gjort.

Jag tänker på framtid och baktid och på svåra val och konstiga beslut. Jag stickar åter igen på min februaritröja och stickmarkörerna gör mig lite gladare. Jag tittar på OS och njuter av det förutsägbara. Jag stickar lite på julisockorna och känner mig ensam.

Jag borde gå och handla för kylen är helt tom men det åskar och regnar så jag väntar. Funderar på att poppa eko-popcorn. Det är krig på tv, jag skäms för att jag tycker synd om mig själv för att min katt är död och för att jag missade Broder Daniels sista spelning. Jag tycker ännu mer synd om mig själv för att jag är en sån usel människa.

Jag borde diska, men är det inte farligt att diska när de åskar?

Jag borde söka jobb men det finns inga att söka och min motivation är nere på noll.

Jag vill gå barfota i daggvått gräs, jag vill mata höns, väva yllevävar, läsa Harry Potter, koka ärtsoppa och vara gravid. Jag har inte motivation till någonting annat.

Jag läser alla fina kommentarer från mina fina läsare och jag känner mig ändå rätt lyckligt lottad.

Tack ska ni ha, jag känner på mig att Augusti kommer att bli en bra FO-månad. Jag har många stickningar på gång som börjar närma sig slutet.

Evening Stockings for a Young Lady

Mönster; Evening stockings for a young lady från boken "Knitting vintage socks" av Nancy Bush. Å vilket mönster, å vilka strumpor. Jag vet att bilderna inte gör dem rättvisa, det var mulet ute och systern hade inte bytt om efter jobbet. Men jag ville passa på att fota dem innan de blir använda för använda kommer de att bli. Systern blev väldigt glad över sin födelsedagspresent. Mönstret är fantastiskt, jag har bara gjort en (medveten) ändring, jag har stickat hälen kortare än vad beskrivningen säger annars passade de perfekt till lillasystern. Om du går i bokköpar-tankar kan jag varmt rekommendera den här boken, den är späckad med intressant läsning och vackra mönster.

Garn; Regia Silk i svart, underbart mjukt och lite gnistrigt av silket med en matt yta. Mums! Jag han inte väga de här heller innan jag drog iväg på födelsedagskalas igår men det gick åt lite mer än 100g, 150g kanske, inte mycket till så långa strumpor.

Stickor; Strumpstickor 2,5 mm.

Gladrandiga strumpor till mamma

Mönster; Mitt eget väldigt okomplicerat, först vriden resår 1 x 1, sen 3 x 1 ribb, Ribben fick följa med ner på hälen den här gången för att spexa till det lite. Skön tv-stickning med väldans bra passform. Mamma fick dem i present som tack för att hon tar hand om Charlie när Meja löper. Hon blev glad.

Garn; On-line Supersocke 100, holiday color nr 1001, köpt på rea i våras. Färgen är lite skarpare i verkligheten än på bilderna. Gladrandigt och roligt, jag stickade tårna i gröna opalrester för att jag tyckte att det passade. 60 g gick åt av det randiga och jag ska sticka ett par gladrandiga strumpor till mig själv av det som blev över, det kan behövas till gråtrista dagar.

Stickor; 2,5 mm strumpstickor.

Tvåändsstickade pirat-tofflor

Mönster; Jag har tagit dödskallemönstert från "We call them pirates"-mössan och arbetat om det för att passa strumpor. Jag har jobbat efter grundmönster på strumpor ur "Tvåändsstickat, vackert slitstarkt, varmt" av Dandanell. Sockorna har en kedjegång högst upp på skaftet, mönstret är stickat med två trådar grundfärg (rosa) och en tråd mönsterfärg (naturvit). De har en prickig häl och randig fotsula. Jag har tovat dem i tvättmaskin 40 grader med fintvättmedel. Storleken är till en 8-åring och de ska användas som innetofflor.

Garn; Naturvitt 2-trådigt Morjärvsgarn och växtfärgat rosa plädgarn från Bergå. Jag hann inte väga dem men inte gick det åt särskillt mycket inte. Garnet kommer från min restgarnspåse med 2-trådiga ullgarner.

Stickor; Strumpstickor 4 mm för att de skulle tova sig bra i maskin.

Änglakatt

9 år är en lång tid, en så lång tid att man hinner glömma hur det var innan. Nu känns det väldigt tomt och konstigt och ändå har det inte sjunkit in riktigt än, det är overkligt att någon bara kan vara borta.

En liten utmaning

En morgon som denna med tunga tankar och regntunga moln passar det utmärkt med lite förströelse i form av en utmaning från Agata. Som vanligt är jag tok-anarkistiskt så jag utmanar ingen annan speciell, med andra ord kan alla som läser det här känna sig utmanade om de vill. :)


Regler:
- Svara på alla frågor- Välj ut 4 personer som du vill ska svara och utmana dem i deras bloggar- Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen



Fem saker som finns på din Att-göra-lista idag?
1. Ta fram symaskinen och sy upp ett par byxor åt min mormor, när den ändå är framme ska jag passa på att sy nya bäddar till hundarna och sy i en dragkedja i en kjol åt min mamma.

2. Diska.

3. Sticka klart en gladrandig strumpa.

4. Åka till veterinären med Måddesty.

5. Gå e långpromenad med hundarna om det inte börjar åska.

Vad gjorde du för 10 år sedan?
För 10 år sen hade jag gått ut gymnasiet och bodde fortfarande hemma hos mamma och pappa. Jag låg mest på sängen och stirrade i taket och lyssnade på the Smiths. När jag inte gjorde det målade jag och läste tonvis med böcker ibland drack jag gin och tonic och suktade efter svartrockare.

Ställen du bott på? I huset där min morfar föddes, i en arbetarlänga med mögel i badrumsfönstret, i mamma och pappas hus, ett halvår hos min mormor och morfar efter att mammas och pappas hus brunnit, tillbaka hos mamma och pappa, i en liten etta med sovalkov, tillsammans med systern och systerdottern i en fin lägenhet i ett rufft område med knarklangare i porten, i källaren i en gammal frälsningsarmélokal, tillsammans med mannen i en mysig 50-tals lägenhet men med lösa pitbullar på gården, vår fina underbara 1800-tals idyll. Allt inom samma kommun.

Fem saker du skulle göra om du var biljonär?
1. Köpa hus! Ett litet 1700-1800-tals jordbruk och sen byggnadsvårdsrusta enligt konstens alla regler.
2. Betala av lån och skulder åt mig själv och dem jag tycker om.
3. Låta bli att tänka på pengar och bara ta dagen som den kommer.
4. Investera klokt så att jag aldrig behöver tänka på pengar igen.
5. Skänka pengar till bra människor och organisationer som gör bra saker, ex. på bra saker: miljö, djurrätt, kvinnofrid, barn och solidaritet.

Konsten att tänka på någonting annat

Jag har en jobbig dag framför mig imorgon, därav bloggtystnaden. Min äldsta katt Måddesty är sjuk, riktigt sjuk och imorgon ska vi till veterinären. Förmodligen åker jag hem ensam utan katt, jag har förberett mig på det iaf. Det känns väldigt tungt.

För att tänka på något annat dricker jag engelskt fruktte och stickar på gladrandiga strumpor åt mamma medans jag tittar på tv.

Det funkar inte så där jättebra.

Grönt är skönt och gult är fult

Den oidentifierade tomaten visade sig vara en bifftomat, vi får se om de hinner mogna.
Den oidentifierde thailändska chilin börjar mogna och det är dags för ett första provsmak.
Milk Maid vacker blekgul krasse som överlevde broderns icke-vattning.
Nej, gult är inte fult alls, gult är faktiskt min nya favoritfärg. Jag är lite kär i Pomatomus-sockorna, synd nog stickar jag dem med 2 mm stickor så de blir alldeles för smala för mig. De blir nog en höstpresent till vännen L, men jag ska defenetivt sticka ett par till mig själv också.

Det är för varmt för att leva, jag orkar inget vill bara bada hela tiden och äta glass. Medelhavsvärme är inget för en nordisk gök. Mina odlingar hänger med huvudet och de mesta har redan blommat över. I huvudet har jag redan börjat planera nästa års grönsaker, torktåliga grönsaker blir det. Det är då ett som är säkert för de har tydligen slutat regna här i södra Dalarna.