Mistel och rosor

 Mönster; De senaste åren har jag stickat väldigt många små plagg, inte för att jag känner så väldigt många små människor utan för att det är ren terapistickning för mig. Det är väldigt tillfredsställande att få en idé, rota lite bland resterna i garnskåpet och sen ganska snabbt se resultatet.
De här två koftorna är nog de jag är mest nöjd med i år när det gäller de här små projekten, de var väldigt roliga att sticka och resultatet blev så fint. Dessutom finns det massor med utvecklingspotetial så det kan nog bli några fler när andan faller på.
Jag har utgått från mitt eget mönster Lilla Sundsjön för ungefärligt maskantal och konstruktion, koftorna är stickade nerifrån och upp med klippmaskor mitt fram. Storleken är ca 6-9 månader.

Den gula koftan är inspirerad av Pia Kammeborns sockor Längtan till Gotland  och naturligtvis de traditionella gotländska rosor som Pia hämtat sin inspiration ifrån.

Den röd/rosa koftan har också en traditionell bladranka på oket som jag i efterhand sytt fast pärlor på (fast bara på framsidan) för den fick mig att tänka på mistlar.

På den gula har jag stickat belägg (kan man kalla det infodringar på svenska kanske?) för att dölja klippkanten men på den röda har jag bara klippt, kanske syr jag fast ett band på insidan senare om jag hittar något passande.
Kokosknapparna köpte jag på rea från Stoff o Stil.

Garn; Jag har bara använt rester. Bland annat Kampes 2-trådiga, Rauma finull, Ateljé Norrgårdens 2-trådiga mohair och Sandnes Tove.

Stickor; 2,5 mm till resårer och 3 mm till resten.

Alpackatröja till lilla N

 Minsta lilla syskonbarnet fick en gosig alpackatröja (och matchande tidigare bloggade tossor) i julklapp. Inget mönster bara stickad uppifrån och ner med knäppning på ena axeln och förkortade varv över bakstycket för bättre passform.
Väldigt enkel och rolig stickning där garnet får spela förstafiolen.

Garnet är Ilo handspun alpaca ett garn som tyvärr inte görs längre men som förut såldes av Organic Knitters. Väldigt mjukt och härligt tjockt och lagom ojämnt, perfekt för rätstickning. Jag hade tre härvor kvar och de gick åt lite mer än två till den här tröjan. Nyanserna skiljer sig lite mellan härvorna  men jag tycker inte att det gör något.

Jag tror att jag stickade resåren med 4:or och resten med 4,5 mm.
Knapparna är vintage.

En tax

 Mönster; Det här är det roligaste och finaste jag stickat på mycket länge. Helt overkligt egentligen att jag har stickat en tax. Mönstret heter Poklon och är gjord av geniet Ysolda Teague. Hela taxen stickas i ett stycke från svanstippen och avslutas med öronen. Kroppen formas med olika roliga och annorlunda lösningar för att få till böjda ben och utstående ögonbryn. Mönstret är suveränt skrivet och lätt att följa även om stickningen är roligt klurig. Jag har gjort precis som det stod, det enda jag lagt till är det röda halsbandet.
Ögonen är säkerhetsögon som jag köpt från Bibbis textil och stoppningen är vanlig stoppning från Panduro.
Jag älskar den här taxen och det var till och med lite sorgligt att ge bort den i ettårspresent, en väldigt rolig stickning och ett toppengulligt slutresultat. Jag gillar verkligen storleken, att det inte bara är en liten fjutt utan att den är nästan liks stor som en riktig kanintax.

Jag rekommenderar varmt det här mönstret till alla.

Garn; Jag använde garn jag hade i garnskåpet så det blev en tråd Supersoft och en tråd Pernilla från Filcolana tillsammans. Det blev hur bra som helst och en riktigt fin tax-färg.

Stickor; Mönstret säger 3,5 mm men jag gick ner till stickor 3 mm för att få ett tätt tyg som inte stoppningen lyser igenom.

Eftersom det varit mörkt i två veckor och ettåringen skulle firas så är bilderna lite så där, men det syns ju hur sjukt gullig den är. Allt som allt stickad på två kvällar och en förmiddag.

Rajas raglan igen

 Mönster; Det här är ett utav mina favoritmönster till bebisar och småbarn, tröjan heter Rajas raglan och det är den tredje jag stickat allt som allt. Mönstret finns i häftet Babystickning på stickor 3 1/2 och det är väldigt rakt på sak. Jag har som vanligt pillat lite med mönstret, jag stickade inte kantmaskorna i sprundet så som det stod utan gjorde nåt annat jag tyckte blev snyggare och jag stickade ärmarna runt istället för fram och tillbaka.

Den här gången stickade jag storlek 1 år med lite mer längd i ärmar och kropp.

Garn; Drops merino extra fine. Alla vet redan vad jag tycker om Drops så jag behöver inte dra på den veven igen men det här garnet passade väldigt bra till det här projektet. Det var inte jag som betalde garnet och det behövde vara ett garn till bra pris som bara går att slänga in i tvättmaskinen och samtidigt passar mitt knepiga handlag. Jag tycker att det är knepigt att hitta garn som passar att ge bort till "vanliga" människor som inte har råkoll på hand och ylletvätt. Hur tänker ni där? Jag vill ju att plagget ska användas och hålla sig fint. Det går ju att hålla hur hög svansföring som helst vad det gäller obehandlat, miljövänligt "direkt från fåret"-garn men om plagget sen inte blir använt är det ju ändå helt meningslöst för mig. Stickade plagg är bruksföremål som ska användas och älskas och slitas, gärna länge länge men för att det ska bli så är ibland superwash det bästa alternativet.
Jag tycker att superwash-debatten saknar en del infallsvinklar, bland annat den här och jag vill gärna försöka bredda den lite. Även om alla som hängt med här ett tag vet att jag allra helst stickar med riktigt riviga och fårluktande ullgarner.

Stickor; 3 mm och 3,5 mm.

Den superfina fiskknappen har jag köpt från Yll o Tyll.

En overall

 Jag fortsätter att dokumentera sånt jag stickat under året men inte hittat till bloggen.
Tidigt under vårvintern stickade jag en Ramona cardigan till min syster i Cascade Ecological wool. Det garnet kommer på enorma härvor på 250 g och en härvar öppnade jag nästan bara. Av resterna stickade jag den här overallen. Helt improviserad, nerifrån muddarna på benen och upp. Med förkortade varv bak för att ge utrymme för blöja. Garnet räckte hela vägen upp men inte till knappslån så efter en del testande fyllde jag på med lite nötbrun Léttlopi och det blev bättre än förväntat. Vintageknapparna från Tant Kofta blev pricken över i.
Overallen är ca storlek 0-3 månader.
Jag tror att jag använde stickor 4,5 mm till resårer och stickor 5 mm till rätstickningen men det är inte helt säkert.

En babykofta och två par tossor till

 Idag sken solen i flera timmar så jag passade på att dokumentera lite småstickat som inte fastnat på bild än. Rustik ull gör sig bra i blek decembersol på något vis.

Mönster; Tossorna är samma mönster som de rosa jag redan har bloggat om. Det är Erika Åbergs mönster Första tossan från hennes bok Sticka vantar, sockor och lite till. Det är ett jättebra mönster för små rester ullgarn och passar perfekt såna dagar jag är för trött för att sticka men ändå vill sticka något. Jag älskar ju sånt här smått och lite pilligt där man ska plocka upp maskor längs med kanter och så. En kanske lite konstig sak att älska men det bjuder jag på.
Det minsta paret stickade jag efter beskrivningen fast med rätstickad ovandel och passar från nyfödd till 3-4 månader någonting. Men sen gjorde jag också ett par i tjockare garn där jag bara förlängde foten (också de med rätstickad ovandel) så att den förhoppningsvis ska passa en ettåring.

Koftan stickade jag någon gång i våras när jag behövde någonting roligt att sticka. En vanlig uppifrån och ner kofta i storlek 1-3 månader ungefär. Typiskt fin och enkel baskofta i färger som gör mig glad. Inget mönster utan anpassat efter garnet jag hade och mitt eget huvud.

Garn; De minsta tossorna är stickade i ett svenskt lite hårigt lantrasgarn. De större är stickade i Ilo alpacka handspun, ett jättefint garn som tyvärr inte görs längre vad jag har förstått.

Koftan är stickad i dubbel Magasin duett Supersoft (det vita) och dubbel Donegal Tweed (det gula).

Stickor; 3 mm till de små tossorna, 3,5 mm till de större.
3,5 mm till resåren på koftan och 4 mm till slätstickningen, mina standardstickor för dubbel Supersoft med andra ord.

Knapparna till koftan är vintage och kommer från Tant Kofta.

Sotarmössor x två

 Jag har några plagg som jag alltid letar efter, den stora mysiga sjalen med lagom romantiskt spetsmönster, strumpan med den perfekta hälen, oktröjan med rätt passform och så den heliga graalen; den ultimata mössan. Jag har stickat så många mössor de senaste åren och det är ytterst få som kvalat in ens som en bubblare. Men jag ger mig inte i första taget och nu har jag kommit något på spåret. Jag har stickat två sotarmössor under hösten och ta mig tusan, jag passar i en sån här mössa fast jag verkligen inte trodde det.

Mönster; Den bruna är en Hipsterhuen från Petiteknit så bra mönster. Jag vet att jag hade kunnat freestyla en sån här ribbad mössa men det är så skönt när någon annan har räknat ut allting och det verkligen bara flyter. Jag är en stor anhängare av att köpa till synes "enkla" basmönster där någon lagt ner själ och hjärta i just det där perfekt enkla.

Den blå (som faktiskt också är till mig, Per är bara fotomodell) heter Two by Two och här blev det just så där knasigt eftersom mössan blev alldels för stor med rätt maskantal så jag fick lov att anpassa minskningarna efter det och räkna ut själv. Så egentligen är det ju inte ens en Two by Two. Men det blev bra och jag trivs med den här mössan också även om den bruna kanske sitter lite bättre. Jag gillar att uppviket är dubbelt på den bruna.

Garn; Hipsterhuen är stickad i Filcolana Pernilla. Det var ett nytt garn för mig och jag gillar det verkligen. Nu för tiden är jag känslig för vilka garner jag får till en bra stickfasthet med och det här garnet passade mitt handlag. Det är också tillräckligt mjukt för en mössa.
Den blå är stickad i Loden från Gepard och det var också ett supermysigt garn men kanske lite stumt för en mössa, upplever att det töjer sig lite efter användning.

Stickor; 3,5 mm till den bruna och 3,75 till den blå.

Fem par vantar och ett par tossor

 Jag stickar igen, massor till och med efter en sommar med extrem sticktorka. Vissa saker hamnar på bild på instagram men mycket är helt odokumenterat, Målet är att blogga ikapp innan årsskiftet eftersom jag alltid uppskattar att gå in här och läsa och minnas i efterhand. Särskilt kanske ett sånt här år när jag kanske tycker att jag inte stickat alls.

Mest har jag stickat på små projekt men jag har även några större att blogga om. Först ut är de här småvarma projekten jag stickat i November.
Två par Lilla Lus av Erika Åberg från hennes bok Sticka vantar, sockor och lite till. Det ena paret stickade i Manduzana 2-tr Gotland och det andra i rester, mest Léttlopi och dubbel Supersoft.
Tossan kommer ur samma bok och heter Första Tossan också den är stickad i Manduzana 2-tr Gotland. Superbra och gullig mönster för små fötter.

Jag har också stickat två par Barnehagevotter (ravelrylänk) i restgarner, de mesta handspunnet av mig. Ett mönster med toppenbra passform, den här gången la jag till några varv både på tummen och själva vanten för att de ska passa storlek 3-4 år ungefär.

De gula vantarna har jag stickat till min kusins bebis och de är helt ett eget påhitt. Ett påhitt som jag är väldigt nöjd med. Det gula garnet är Manduzana Alpacka Merino och det vita är Humble regards from Devon från Moods of Colors.