Den bästa julklappen

Ett utav mina absoluta favoritmönster är Nola's slippers. Jag har stickat många par de senaste åren, både stora och små. De är perfekta restgarnsprojekt eftersom de fullkomligen äter garn och de är lätta att anpassa för att få till rätt storlek. De är också väldigt sköna att gå omkring i på kalla golv. Favoriter helt enkelt.

Håååååååkan!

I somras var jag säker på att jag skulle dö om jag inte fick se Håkan turnera med den här skivan. På riktigt. Vilken jäkla tur att det inte blev så. För ikväll ska vi sjunga, fuldansa och gråta en skvätt på Magasinet i Falun. All is well. 

Doris

Det är någonting med den här hösten och vintern som gör att jag är i större behov av tröst än vanligt. Det har tagit på krafterna och själen att vara sjuk och arbetslös och mamma. Det har blivit mycket stickning och många timmar Harry Potter. Min vana trogen har jag inte stickat så mycket till mig själv, det har mest blivit presenter, småsaker. 

Men nu så! Äntligen har jag ett projekt på stickorna som är bara till mig och i mina favoritfärger just nu. Fantastiskt fina Doris från "Vantar för alla årstider" stickade i restgarner och med en tubular cast on istället för en i-cord. Sablarns snyggt och väldigt trösterikt.

Sigbart

 Mönster; Sigbart av Kamilla Svanlund från boken "Vantar för alla årstider". Först av alla så vill jag säga att jag älskar utseendet på de här vantarna. De har alla element som jag gillar, en klassisk norskinspirerad look, en lite så där hemvävd och rustikt känsla. Allra bäst tycker jag om insidan på vanten, den är genialisk i sin enkelhet. Med detta sagt, satan vad jag har krånglat med dessa vantar!
Dels så valde jag att sticka dem till min man vilket i sig var en utmaning eftersom alla modellerna i boken ( iaf de jag stickat hittills) är väldigt små i storleken så jag var tvungen att justera en del men också för att mönstret vägrade sätta sig i huvudet. Jag har repat upp dessa så många gånger att jag tappade räkningen.
De här ändringarna gjorde jag: jag la upp med stickor 2,5 mm men sen stickade jag vantarna på stickor 2,75 mm istället (jag hade kunnat gå upp till 3:or om jag haft lite tjockare garn), jag stickade tumkilen en rapport längre innan jag satte över maskor på tråd. (Jag hade också kunnat öka mer för tumkilen men det hade blivit krångligt senare i mönstret att få till det snyggt.) Jag ritade en helt ny topp för att förlänga vanten, egentligen slutar den med rosen/stjärnan och jag förlängde tummen med en hel rapport också. Nu passar de min man som har väldigt smala händer för att vara en vuxen karl men det hade inte gjort något om de varit lite vidare i tumkilen. Jag är överlag inte så förtjust i såna här "norska" tumkilar, de är väldigt fina men jag tycker att det blir bättre passform när tumkilen går utanför handen om ni förstår hur jag menar.
Men jag är ändå övervägande positiv till Sigbart för vi vet ju att det är utsidan som räknas.

Garn; Grått Kampes 2-trådigt ullgarn och mörkgrönt Hifa 2 (rester från Lisa) Jag vet inte hur mycket som gick åt men det var inga stora mängder.

Stickor; 2,5 mm och 2,75 mm som sagt.

Höns och ägg

En Sussex-dam på väg att värpa.
Hela gänget, just nu 17 stycken, som sträcker på halsarna och tigger mat när vi kommer ut på gården.

Ägglycka och äggmagi, tack så mycket hönsen! (På bilderna syns ägg från Sussex, dvärgkochin, maran och våra blandisar.)

Första advent

Hoppas att ni har en fin första advent. Här blåser det och är ruggigt kallt och strömmen går och kommer tillbaka mest hela tiden. Men så länge man är inomhus gör det ju ingenting. Ha en mysig söndagskväll och var rädda om er i ovädret. 

Det drar ihop sig

Sista provningen, jag är så nöjd. Nu återstår att fästa cirka en miljon trådar och att blocka. Ska skriva rent mönstret också. Sen kör vi! 

Dödergök + Pickles = sant

Det här blogginlägget har jag sett fram emot att skriva ändas sen i våras. Det var nämligen då som jag blev tillfrågad om jag ville vara med i Pickles inspirationsstafett. Och det ville jag så klar! Före mig har bland andra Maria Carlander och Clara Falk bidragit till stafetten och det känns väldigt smickrande att vara i så fint sällskap. Stafetten går ut på att man ska inspireras av något av Pickles mönster och sen göra sin egen tolkning. Jag valde att spinna vidare på vimpel-temat och inspirerades av de geometriska formerna i Vimpel ponchogenser men jag ville så klart att projektet skulle få min egen personliga twist. Eftersom jag nyligen lärt mig att dubbelsticka och för att jag tycker att tekniken medför spännande möjligheter så valde jag att utforska dubbelstickningen lite närmare på ett större plagg. Du får ett helt vändbart tyg och det innebär också att du kan sticka flerfärgsstickning utan att behöva ta hänsyn till hur långa flotteringar du får på baksidan. Mycket praktiskt med ett mönster med så pass långa rapporter som vimpeltröjan.

Jag valde att sticka en varm och mysig halskrage som både kan bäras till klänning för att värma axlarna eller istället för halsduk under en jacka. Kragen är helt vändbar. För att den skulle bli absolut mjuk valde jag det vansinnigt lyxiga Pickles Cash-Yak i färgerna plomme och potpurri. Ett helt fantastiskt garn med en både lyxig rustik känsla. Jag stickade på stickor 3,25 mm och först tyckte jag att det blev lite glest men garnet fyller verkligen ut efter tvätt! Tyvärr har garnet slutat säljas under tiden som jag stickade min halskage och det är verkligen synd för det är något av det mjukaste och lyxigaste som jag någon gång haft på mina stickor.

 Det här var ett väldigt roligt projekt som gjorde mig sugen på att sticka ännu mer och hitta inspiration på nya ställen och framför allt vill jag prova fler av Pickles garner. Har ni några tips?

Ett jättestort tack till finaste systerdottern som ställde upp och var modell.

En liten detalj

Den där kanten som jag är så nöjd med. 

Solskenskram

 Mönster; Någon gång i början av sommaren, kanske tidigare, började jag sticka på den här sjalen. Det allra enklaste, randig, slätstickad med långa snibbar. Jag har stickat i  mina allra lyxigaste gula rester och det mesta utav garnet kommer från fyra av mina finaste stickvänner. Små rester som jag samlat på mig under åren och tillsammans bildar de en stor varm solskenskram. Den är så stor att den kan bäras både som poncho och användas som tält när världen behöver stängas ute en stund. Förmodligen kommer jag gömma mig under den resten av vintern.
Jag avslutade sjalen med en randig, grafisk kant och det var ta mig tusan det bästa jag gjort på länge. Skitsnyggt blev det.

Garn; Massor med lyx och mycket alpacka. Bland annat; Malabrigo sock, Atelje Norrgårdens 2-trådiga mohair, Fleece artist Suri Blue, DropsAlpaca och Angorett. Den är som den mjukaste dröm!

Stickor; 3,5 mm tror jag, jag tycker om att den är så pass tät i strukturen, slätstickning när den är som bäst.

 Nu känner jag bara ett otroligt stort behov av en grå jättestor lagom blank och lagom fluffig sjal, då skulle jag aldrig behöva använda några andra sjalar.

Randiga byxor och små tofflor

 Mönster; Hela hösten har jag bara velat sticka i naturfärger, brunt, naturvitt och grått. Det är som att mina ögon och sinnen måste tvättas rena från färg. Men det har inte varit helt lätt att följa detta sug eftersom mitt mycket välfyllda garnskåp till 85 % består av mycket färgglatt garn. Som så ofta förr har jag varit hänvisad till små rester. Men av små rester blir det inga plagg av någon betydande storlek och därför har jag stickat en del babyplagg. Det har varit jättekul och nästan meditativt att sticka dessa små plagg i en återhållen färgskala. Precis vad jag behövde tror jag.
Byxorna kommer från "Babystickning på stickor 3" och sockorna är mitt favoritmönster "Nola's slippers". (Ravelrylänkar.)
Byxorna har jag stickat lite pösigare än vad mönstret anger, istället för att minska jämt nerför benen har jag minskat ganska drastiskt innan mudden och på så sätt fått en pösigare look. Jag tycker att de är så otroligt fina och en bebis kommer att se sjukt söt ut i dem.
Till sockorna la jag upp 30 maskor och stickade dem runt som jag brukar göra så att man slipper sy ihop skaftet.

Garn; Byxorna har jag stickat i grå Drops alpacka och det vita är 1 tråd BC garn baby alpacka och  1 tråd av det där reumatismgarnet med omöjligt namn, samma som jag stickade västen i.
Sockorna är stickade i ytterst små skvättar av lyx, alpacka och silke/alpacka från olika märken. De är sjukt mjuka.

Stickor; Till byxorna använde jag 2,75 till resåren och 3 mm till resten, till sockorna använde jag 4 mm strumpstickor.

Framsteg

I samma takt som tröjan växer också mönstret fram, eller receptet som jag väljer att kalla det. Fortsättning följer.

Viggos väst

 Mönster; Viggos väst från Babystickning på stickor 3, häfte 01 av Lene Holme Samsöe (ravelrylänk). Jag tror att jag har nämnt tidigare hur mycket jag gillar den här lilla boken (för nog är det mer en bok än ett häfte). Mönstren är rena och klassiska och färgskalan är återhållen och väldigt tilltalande för mina färgtrötta ögon. Jag skulle kunna tänka mig att sticka alla modellerna i boken. Det enda jag retar mig lite på är det djupt omoderna att pojkkoftor och flickkoftor ska ha knapparna på olika sida, men varför liksom 2013? När modellerna är så stilrena och könsneutrala på det stora hela varför måste man då påpeka att det ändå ska vara skillnad på om man stickar till en flicka eller en pojke. Kan inte en bäbis bara få vara en bäbis?
Sen är jag lite ovan med att läsa den här typen av mönster och de känns kanske lite omoderna i sitt språk. Men som sagt så spelar det mindre roll när alla plaggen är helt fantastiska.

Garn; Garn från förrådet, en tråd BC garn baby alpaca och en tråd Schachenmayr nomotta Rheuma Thermal Wolle (pust vilket namn!) båda i en naturvit gräddig färg. Kombinationen av garn blev väldigt lyckad, lite fluffigt dunig av alpackan och ändå fast och inte sladdrig. Jag ve inte riktigt hur mycket som gick åt men under 100 g till storlek 0-3 månader.

Stickor; Jag har stickat halskanten och nederkanten på stickor 2,75mm och resten av västen på 3 mm.

 

Jag hittade tre små vackra gamla pärlemorknappar i samlingarna som passade perfekt.

Heja Norge!

Jag har börjat sticka en ny tröja till lilla M. Jag tänker att det är bäst att passa på att sticka alla lite krångliga saker som jag drömmer om att sticka medan han är liten. Det här blir en norskinspirerad tröja som jag ritar själv efter inspirationschock på Ravelry. 

Jag skulle gärna sticka något liknande till mig själv.

Nästa tröja till M blir en fiskartröja med en miljon flätor tror jag. Men det blir efter jul.

En nästan färdig kofta

Mönstret på koftan heter "Rätstickad kofta" och finns i Babystickning på stickor 3, häfte 1 av Lene Holme Samsöe. Garnet har jag spunnit själv förutom den yttersta rosa kanten som är stickad i Rowan wool cotton. 

Handspunnen

Jag har börjat sticka en liten bebiskofta av min handspunna turkosa merino. Det är något alldeles speciellt att sticka i sitt egna garn särskilt när det blir bra. Nästa gång ska jag köpa större mängd fibrer så att det blir nåt vettigt av det jag spinner. Men just nu njuter jag av att sticka något litet, mjukt och fluffigt.

Spinna, spann, spunnit!

Jag och sländan har blivit kompisar igen. Jag övar och tittar på youtubevideos och svär och så övar jag igen. Sen helt plötsligt funkar det! Det är något väldigt tillfredsställande att spinna sitt eget garn, även om det är ojämt och tvisten är för hård. Nu efter några dagars umgänge med min svarvade vän så börjar jag dessutom få någon slags känsla för hur jag ska göra för att få olika resultat. Riktigt roligt och utmanande och samtidigt helt prestigelöst. Just sånt som jag behöver nu. 

3-trådigt navajoplyat och 2-trådigt till höger, ska prova navajo igen gillar tanken bakom det men svårt att få in snitsen riktigt. För tillfället spinner jag turkos merino från Spinninspiration som jag måste ha köpt för fem år sen. 

Sigbart

Ännu en vante ur "Vantar för alla årstider", den här gången en något modifierad variant av Sigbart. Längre och vidare för att passa mannen. Jag stickar i 2-trådigt Kampes och Hifa 2 på stickor 2,75 mm och jag älskar varje sekund av det.