Mönster; Haruni, (länk till mönstret på svenska) stickad precis så som mönstret säger. Det här är min tack-present till bloggläsar-Åsa för allt garn jag fick av henne. Garnet hade hon hemma och det var helt fantastiskt att sticka med, det var som att sjalen stickade sig själv. På bara några dagar var den klar. Jag hoppas verkligen att Åsa ska tycka om den.
Så här blev det. Nästan 54 rutor. Garnet är slut så fler rutor blir det inte. Jag har beställt 3 nystan vitt så jag är rätt säker på att det kommer att bli en lagom stor filt till vaggan eller vagnen. Funderar på om jag ska fodra den när den är klar. Får se hur lång tid det tar att virka allt det vita. Jag tycker iaf att jag är värd en klapp på axeln av mig själv. Bra jobbat Göken!
En dag var jag prickig när jag åkte in till stan.
Sen åt vi årets första egenplockade kantareller och seg pepparbiff.
Alldels nyss åt jag frukost på trappan. Kanske blir det regn idag?
Mönster; Eget, inspirerat av yllevävar i rosengång och löst baserat på grundmönstret för sockor i "Tvåändsstickat". Jag älskar att sticka tvåändsstickning så är det bara, fingrarna jobbar av sig själva och hjärnan har tid att bearbeta en massa annat. Stickterapi helt enkelt. Den här gången testade jag att sticka mönster med bara två trådar, en mönsterfärg och en bottenfärg, jag snor trådarna för varje maska ändå och jag tycker nog att det funderade bra eftersom jag stickade mönster med ganska jämn fördelning av färgerna. Men det blir inte lika tjockt som min vanliga teknik med två trådar bottenfärg och en tråd mönsterfärg.
Mönster; Pomatomus från Knitty. Alla har stickat det här mönstret och jag tror att alla gillar det. Det är bara så jäkla snyggt och genialiskt helt enkelt. Jag har gjort så många rapporter som det står i mönstret men jag har stickat längre resår i båda ändarna. Här ställer systerdottern upp och modellar dem som benvärmare men jag ska använda dem som långa muddar till hösten. Jag är riktigt nöjd och vill så klart sticka fler.
Nu är det ungefär en månad kvar tills man kan förvänta sig att den där bebisen vill komma ut. (Syrrans alltså.) Ser det här ut som en filt som ens täcker en halv nyföding? Nej, det gör det inte. Skärpning alltså! Härmed utmanar jag mig själv att endast ha tre projekt igång samtidigt tills den här filten är klar. (Ju snabbare jag virkar ju snabbare får jag börja på allt möjligt roligt med andra ord.) Dessa tre projekt är just nu mina turkosa och vita tvåändsstickade vantar, mitt försök till att skriva ner mönstret til Lina-sjalen och sen denna fördömda filt. Härtill är jag nödd och tvungen. Amen!
Två blöta sjalar men bara en blockad. Harunin var helt enkelt för stor och tog upp nästan alla mina blockningsbitar.
Jag hade så mycket jag ville skriva men nu är jag helt tom. Stirrar bara på skärmen medans teet kallnar och köksklockan tickar. Tänker att den här helgen har nog lämnat många tomma. Kanske för resten av livet. Jag är rädd att den här sommaren ska lämna mig tom. Vill så desperat gärna fylla mig med någonting annat än rädsla, ilska och sorg. Vill känna vänskap och kärlek och hopp.
Harunin är färdigstickad och redo för blockning. När jag väl böt till rätt stickor gick det som en dans, kanske min snabbaste spetssjal. Men sen har jag stickat rätt maniskt de senaste turbulenta dagarna också. Spetsstickning fungerar bra som ilsketerapi har jag märkt.
Innan jag börjar med någonting nytt har jag tänkt att jag ska sticka klart det här fluffiga monstret. Den börjar bli riktigt stor och mysig, ett led i mina försök till att sticka tråkiga men vackra och användbara saker. Mer lågmäld stickning. Jag tror att den blir jättefin till hösten tillsammans med en senapsgul tröja som är på planeringsstadiet. Garn finns, ska bara sticka klart en del annat först.
Någon sa för en tid sen att jag måste tro lite godare om folk. Inte se allting så vitt och svart. Jag svarade inget men jag tänkte att jag nog är nöjd som det är. I en värld där 37-åringar gör slut via sms är det svårt att inte tänka något annat. (Än illa om folk alltså.)
Tänkte att det här kunde bli en sjal. En Lina-sjal (den ska få heta Lina bara för alla färger hör inte hemma i Camden). Ska försöka skriva ner mönstret den här gången. Måste bara vänta på att min 3,5:a ska sluta vara upptagen med Haruni-stickning. Så bäst att sluta blogga och börja sticka. Har bara halva sista diagrammet kvar.
Jag repade upp och började om igen med 3,5 mm sticka. Vilken skillnad! Nu blev det helt plötsligt jätteroligt att sticka spets. Det enda som oroar mig lite är att den kommer att bli liten. Fast min gröna Haruni blev ju stor och den kan jag knappast ha stickat på grövre stickor. Garnet är smått underbart, sånt där som man måste stanna till och gosa lite med mitt i ett varv. Drops Babyalpaca Silk. Färgen är rätt fantastisk den med.
De klär på sig löjligt färgglada kläder och går och ser sista Harry Potter-filmen. (Och låter bli att sminka sig för de vet att de kommer att börja gråta redan vid vinjetten.) Jäklar vad jag har sett fram emot det här.
Behöver knappar, vill ha röda. Tror att det skulle vara fint.
Har tagit tag i de tvåändsstickade sockorna igen. Lägger varv till varv samtidigt som jag tänker på allting som är fel här i världen. Har varit arg så länge nu att det känns som att jag ska explodera. Har så mycket jag skulle vilja säga. Tänker att ibland skulle det vara enklare att vara 14. Gå fram i matsalen med en tallrik fil och hälla innanför tröjan. Säga att jag hatar dig för du har krossat min bästis hjärta. Hur gör man när man är vuxen?
Jag har påbörjat två blå stickningar. En Haruni i Drops Baby Alpaca Silk. Det ska bli en tackpresent till bloggläsar-Åsa för allt garn jag fått. Garnet är hennes eget och det är smått fantastiskt. Dock tror jag att jag ska frogga och sticka med ett snäpp mindre stickor, jag har lite svårt för så här gles spets.
Nästa lilla blå är en Top down raglan baby sweater i Debbie Bliss Baby Cashmerino. Jag tror att det blir finfint.
Mönster; Lägg upp 72 maskor, sticka fram och tillbaks i patentstickning så länge du orkar eller tills garnet tar slut. Maska av. Sy ihop. That's it. 
