Tack för 2016!

För att fira det nya året och tacka för det som varit bjuder jag just nu på 10% rabatt på alla mina mönster på Ravelry.
Använd koden; dodergok2016 (utan mellanslag) när du handlar av mig från och med nu fram till midnatt imorgon och få 10% rabatt.
Här finns en direktlänk till min ravelrybutik.

Julsockor

Som traditionen bjuder fick nästan alla i min familj ett par sockor i julklapp även i år.

De här tre paren stickades veckan före julafton och bildkvalitén är därefter.

 Min yngsta lillebror önskade sig tunna sockor som får plats inuti skorna så han fick ett par randiga restgarnssockor stickade från tån upp med en istickshäl.

 Min systers sambo fick ett par riktigt tjocka sockor, stickade i dubbelt tunt sockgarn från tån upp.

 Min äldsta lillebror önskade sig tidigt i höstas sockor som skulle se ut som Converse-skor. Jag tittade på olika mönster på ravelry men hittade inget som jag tyckte var riktigt bra så istället gjorde jag min egen variant.
Jag utgick från konstruktionen som Nola's slippers har, och stickade på "flärpar" för snörningen. Det här var riktigt rolig stickning och min bror blev väldigt nöjd.

Julkoftan

 Mönster; Egentligen är det fel att börja prata om mönstret när jag ska berätta om den här koftan, vi måste börja med garnet.Tidigt i höstas (eller var det sent i somras?) fick jag en jättefin present av min kära vän Johanna, tre naturbruna härligt lanolinfeta 100 grams härvor med 2-trådigt ullgarn utan banderoller. Det var starten för hela det här projektet.
Jag visste att jag ville sticka någonting klassiskt, nåt som flirtar lite mot 40-tal och självklart med flerfärgsstickning eftersom det bruna garnet inte skulle räcka till en hel kofta.
Jag ville frångå min vanliga färgskala och utgick från det bruna när jag valde två dammiga pasteller, en rosa och en grön och så kompletterade jag dem med en naturvit.

Koftan är stickad nerifrån och upp och helt rak i kroppen. Jag har stickat runt med klippmaskor mitt fram och klippmaskor i ärmhålen.
Jag testade lite olika varianter av flerfärgsmönster innan jag blev nöjd, det blev en tydlig flirt med klassiska norska mönster. Luser, sicksackmönster och stjärnor.
Axlarna är formade med förkortade varv för att få en fin lagom sluttande form, sen är de ihopsatta med 3 needle bind-off.
Eftersom jag var osäker på hur långt det bruna garnet skulle räcka stickade jag halskant och knäppkanter innan ärmarna. Knäppkanterna stickade jag löst, fram och tillbaka och sen sydde jag på dem med madrasstygn. Knapparna är helt fantastiska, gamla, släta, undersydda pärlemorknappar jag samlat på mig från olika loppisar.
Jag förstärkte steekarna med virkning innan jag klippte och det blev så snygga kanter så jag har inte sytt i några band för att dölja klippkanterna.
Jag plockade upp maskor i ärmhålet och sen formade jag ärmkullen med förkortade varv, det blir en väldigt bra passform tycker jag och ärmen får ett skräddat utseende som passar den här typen av kofta.
Jag är så himla skrytigt nöjd med den här koftan, både passformen och tekniska detaljer som gör det där lilla extra men också över helheten, flerfärgsmönstret och att jag haft tålamod att rita om och repa upp tills det blev riktigt bra.

Garn; 3 stycken 100g härvor med okänt naturbrunt 2-trådigt ullgarn, allt garn gick åt. Dessutom naturvitt Kampes 2-tr ullgarn och smutsigt gammelrosa, färg 239 och dimmigt grön, färg 257 också det Kampes 2-trådiga ullgarn. Mindre än 50 g gick åt av varje färg.

Stickor; 2,5 mm till resårer och kanter, 3,5 mm till rundstickad slätstickning och 3 mm till ärmkullarna som stickades fram och tillbaka för att få samma stickfasthet.

Esping

 Mönster; Esping av Erika Åberg från boken Sticka vantar, sockor och lite till. Jag köpte den här boken tidigare i höstas och fastnade verkligen för de här sockorna. Per har önskat sig riktigt tjocka sockor som har plats för vanliga strumpor under och då passade det här mönstret perfekt.
Eftersom jag stickade med ett annat garn så valde jag att göra den minsta storleken, jag la alltså upp 56 maskor (det står 54 i mönstret men då går inte resåren jämnt upp) och stickade resår och sen minskade jag till 54 maskor när jag började sticka viggmönstret. Egentligen skulle jag nog ha lagt upp 52 maskor till resåren med tanke på Pers smala ben.
I original har sockorna en randig hällapp och sula och jag testade det först men med mitt garn blev det klumpigt och grällt på nåt vis så jag repade upp och stickade en enfärgad istickshäl istället och så fick det fina mönstret fortsätta under foten också.
Suddiga decemberbilder gör inte dessa supermysiga sockor rättvisa, de blev verkligen jättefina och jag ska slå till på ett par exakt likadana till mig själv.

Garn; I boken är sockorna stickade i ett vanligt lite tjockare ullgarn men jag valde ett förstärkt sockgarn, Navia sock i ljusgrått och mörkgrått. Det här är ett riktigt favoritgarn för mig, ett tjockare sockgarn med riktig ullkänsla men ändå slitstakt. vet inte riktigt hur mycket som gick åt eftersom jag passade på att sticka upp lite småskvättar, men minst 50 g av var färg.

Stickor; 3,5 mm

Bäckarbo, nu på Ravelry!

 Det är dags att presentera mitt nya vantmönster Bäckarbo. Bäckarbo är en flerfärgsmönstrad vante enligt klassisk norsk modell med kiltumme och mudd med infodring för extra värme.
I det här mönstret har jag velat kombinera ett klassiskt lite stramt stjärnmönster på handryggen med busiga mönsterkrockar på tumme och handens insida. Lite som ett lapptäcke i vantformat.

Sticka Bäckarbo i ett tvåtrådigt ullgarn med en sträckning på ca 300m/100g i två färger, A och B. Vantarna visas här i Kampes 2-tr ullgarn i mörkrött (den mindre storleken) och naturgrått (den större storleken) och Ateljé Norrgårdens 2-tr mohair i vitt. Vantarna på bilderna är stickade med vitt som färg A.
Andra garner som skulle göra sig fantastiskt bra till dessa vantar är Visjögarn, Ullcentrums 2-tr ullgarn, eller varför inte nya Manduzana 2-tr Gotland.
Det går åt ca 50 g av var färg.
Stickor: 2,5 mm till den mindre storleken (2,75 mm till den större storleken) och 2,25 till infodringen, eller de stickor du behöver för att få rätt stickfasthet.
Stickfasthet: 32 maskor och 31 varv på 10 cm på stickor 2,5 mm till den mindre storleken (29 maskor och 29 varv på 10 cm på stickor 2,75 mm till den större storleken) i rundstickad slät flerfärgsstickning.
Vanten finns i två storlekar med två olika diagram (diagram A för den mindre storleken och D för den större storleken), liten dam och (större dam/smal herr). Den större storleken står inom parentes.
Mått: ca 22,5 (26,5)cm från mudden till toppen och ca 9,5 (10,5) cm tvärs över handryggen ovanför tummen.

Köp mönstret HÄR på Ravelry, just idag till reducerat pris!
Hoppas att ni kommer tycka om dem lika mycket som jag gör!

Fårbacken i Manduzana sock DK

 Amanda frågade mig om jag ville testa hennes nya garn eftersom hon inte riktigt hann det själv och naturligtvis ville jag det.
Garnet heter Manduzana Sock DK (det finns några härvor kvar i webbshoppen) och det är ett riktigt tjock och stunsigt sockgarn i superwash merino och nylon. Jag valde att sticka upp ett par av mitt eget mönster Fårbacken (mönstret finns att köpa här på ravelry) och garnet och mönstret gifter sig perfekt. Jag är alltid på jakt efter fina tjockare sockgarner och här har jag hittat en ny favorit och extra roligt att det passar så bra till mitt mönster eftersom jag är väldigt besviken på nässel-sockgarnet som jag stickade upp det mönstret i. (Det noppar enormt efter tvätt och håller inte för slitage alls.)

Jag hade en röd härva i färgen 'Venetian red' och en grå härva i färgen 'Mist' och det räcker till två par sockor i storlek 38 om man vänder på färgerna. (Ett utmärkt julklappstips om jag får säga det själv!)

Jag har stickat med storlek 3 mm på stickorna eftersom jag stickar löst och det blev en väldigt vacker yta i flerfägsstickningen men jag skulle kunna tänka mig att garnet passar jättebra till alla typer av barnplagg  på 4 mm stickor. Det ska bli spännande att se vad alla kommer att sticka med det här finfina garnet.

Viktigt att skriva i sammanhanget är att även om Amanda är en nära vän så skulle jag aldrig hylla hennes garner om jag inte tyckte att de var bra och ni kan alltid lita på att åsikterna jag har om mönster och garner i bloggen alltid är rakt igenom mina egna. Sen tycker jag alltid att det är extra kul att kunna lyfta fram duktiga svenska indiefärgare som sliter på för att vi som stickar ska få njuta av riktiga kvalitetsgarner. 

Havregrynströjan

 Mönster; Jag är så himla nöjd med min lila Brick som jag stickade tidigare i år att jag bestämde mig för att sticka en till. Min lila är ju en liten kort sak som är kortare fram än bak och med en rundad nerkant, den här gången ville jag ha en länge, något slappare vanlig tröja liksom.
Det jag verkligen gillar med det här mönstret är att halsringningen sitter så bra och den har så fin rundad form. Det är också jättefint med en sån här uppifrån och ner raglan där raglanökningarna ligger högre upp mot axeln. Men se upp så att inte ärmarna blir för vida, det gäller att prova sig fram så att man vet när man ska sluta öka för ärmarna.
Jag ville att min tröja skulle ha en slapp lite mer a-linjeaktig form så jag har inte gjort några minskningar under bysten utan bara ökat väldigt långsamt med långt mellanrum för en försiktigt utställd tröja. För att kompensera min stora byst har jag lagt in ett par förkortade varv över framstycket så att den inte blir kortare fram när jag har den på mig.

Garn; Det allra roligaste med en här tröjan är nästan garnet och framför allt färgen, en så in i bomben otippad färg för mig. Jag hade planerat för den här tröjan hela hösten och tänkte den i ett alldeles speciellt mustigt orangerött Magasin duett-garn, när jag hipp som happ hamnade på Syfestivalen i Stockholm tänkte jag att jag skulle handla garnerna på plats.
Döm om min förvåning när mina ögon bara drogs till alla underbara neutrala färger i Petras monter.
Det slutade med att jag kom hem med 5 nystan Supersoft i färgen Almond och 6 nystan Donegal Tweed i färgen Benvit. Det går nämligen åt mer av tweeden när man stickar med en tråd av var. En bit in i projektet fick jag kalla fötter och köpte ett nystan till av tweeden men det behövdes inte till slut. De båda garnerna blir tillsammans helt magiska tycker jag och tröjan fick den där diffusa, vackra och finstämda havregrynsfärgen. Jag är så glad och nöjd över att jag vågade tänka utanför mina vanliga färger.
En sak man ska tänka på när man stickar med Supersoft och Donegal tweed är att plagget krymper rätt rejält på längden, jag stickade min tröja ca 4 cm längre än vad jag ville ha den men jag hade kunnat sticka ett par cm till.

Stickor; Alla resårer med 3,5 mm och själva tröjan med 4 mm. Det blir faktiskt ganska glest före tvätt för mig men efter tvätt blir ytan perfekt.

Good Vibes

 Mönster; Good Vibes (ravelrylänk) av Nadia Crétin-Léchenne. Äntligen fastnade den här sjalen på bild, den har varit klar i en halv evighet men den var mystiskt svårfotad. Däremot är den inte det minsta svår att ha på sig utan ett enda stort härligt moln av fluff, bäst att säga det på en gång liksom.
Jag blev kär i det här mönstret vid första ögonkastet, den perfekta kombinationen av vacker färgkombination, stor sjal och repeterande spetsmönster.
Sjalen har en lite lätt asymmetrisk halvmåneform med brett vingspann och den ligger väldigt bra runt axlarna om det är en sådan sjal man är ute efter. Jag virar ju oftast mina sjalar många varv runt halsen och det funkar väldigt bra det med.
Jag tycker att det är jättekul att sticka såna här sjalar som formas med förkortade varv (tror det har med vändningarna att göra) och det gick verkligen snabbt att sticka den trots att det är en rejäl sjal.
Om jag ska komma med ett råd som underlättar stickningen enormt är det att markera ut varje enskild rapport av påfågelsmönstret, på så vis behöver man aldrig tveka över var man är i mönstret och man behöver inte räkna från början av varvet hela tiden.

Garn; Jag tyckte att originalet var så himla fint så jag ville sticka en näst intill identisk sjal och turligt nog hade jag perfekt garn i mitt garnskåp. Det gula, som kanske har den mest perfekta grön/guld/gula färgen någonsin är Araucana BotanyLace. Alltså detta garn är så jäkla magiskt och perfekt till rätstickning! Det blir tydliga definierade maskor även med lite lösare stickfasthet och tyget som stickas får en underbart lite tungt fall. Den här härvan har legat som en skatt i mitt garnskåp i många år och väntat på det perfekta projektet och alldeles tydligt var det den här sjalen. Lite mindre än en härva gick åt.
Det grå är om möjligt ännu mer magiskt, jag visste att jag ville ha något lite fluffigare till spetsmönstret för att det skulle kontrastera bra till den stunsiga Botany lacen och jag hade en liten ljuvlig handspunnen härva angora/gotland som jag fått i present av Karin. Jag började med den härvan som är rockspunnen av ett proffs och fick sen skarva i med egen sländspunnen angora/gotland men det gör inte så mycket att spetsen blir lite grövre i utkanten av sjalen.
Jag tycker att den här kombinationen av ett slätt studsigt garn och ett hårig fluffigt blev väldigt bra, det enda lilla minuset är ju att allt angoragarn fäller hår i början. Jag får väl låssas att jag gosat med en angorakanin helt enkelt.

Stickor; 3,5 mm ljuvlig olivträsticka från Addi.

Violkoftan

 Mönster; Jag skulle vilja säga att jag började på den här koftan någon gång tidigt i våras. Tanken var att min mamma och jag skulle KAL:a en helt omöjlig Drops-kofta men det var som sagt omöjligt och förmodligen sista gången jag försökte mig på ett Drops-mönster någonsin. Dels av ideologiska skäl men också av det rent löjliga i att ändå behöva tänka ut allting själv.
Men pga min jobbiga stickfasthet vägrade jag repa upp resåren som jag stickat på 2,5:or, dessutom hade jag påbörjat ett projekt sen tidigare i det här fantastiska garnet och repat så jag kände att det kanske inte orkade med en upprepning till. Därför hittade jag på en kofta själv med resåren som utgångspunkt.

Koftan är en lagom nätt klänningskofta med insvängd midja, mönsterpaneler på framstyckena och handledslång ärm. Jag har stickat nerifrån och upp, först i ett stycke sen har jag delat av för bak och framstycken när jag kom till ärmhålen. Ärmarna stickade jag från ärmhålen och ner och jag formade ärmkullen med förkortade varv. Jag gillar verkligen den här typen av ärm, den sitter bra och ger ett mer skräddat intryck utan att den behöver sys i.
Spetspanelerna improviserade jag med rader av hålmönster och en centrerad enkel fläta i mitten.

Den här gången valde jag att sticka knäppkanterna samtidigt som resten av koftan, de har en rundad snygg kant som är som ett mellanting mellan dubbelstickning och i-cord, väldigt snyggt och prydligt. Knapparna är ljuvliga vintageknappar från Lisas samlingar.

Garn; Big Boy från Easyknits i färgen Zelda. Garnet går att köpa på 150g härvor med 500 m i varje härva och till mig gick det åt ca 2,5 härvor. Det här garnet är helt fantastiskt! Det innehåller 70% Exmoor Blueface, 20% Alpacka och 10% nylon, det gör att det både blir blankt och slitstarkt men också att det får en liten luddig aura. Jag som inte är känslig alls tycker att det här är ett supermjukt garn som går utmärkt att ha direkt mot huden men det finns ändå en tydlig ullkänsla som jag gillar och det värmer alldeles lagom fast det är en tunn kofta.

Stickor; Alla resårer stickade jag med 2,5:or och resten av koftan på 3,25 mm.