Stickåret 2015

 Traditionsenligt tänkte jag nu summera stickåret 2015 och jag börjar med buller och brak och klämmer i med fem koftor till mig själv och en tröja till Per (som jag dock mer än gärna tjuvlånar).
Över huvud taget kan jag summera 2015 med ett enda ord, flerfärgsstickning och det märks också på de större plaggen. Uppifrån och ner, från vänster till höger har vi; Nancy i Dandelion Yarns Rosy Sport, en riktig "finkofta" som jag fortfarande är lite väl rädd om men den har ändå blivit använd en hel del. Pers Riddari i största njutgarnet någonsin, Istex Létt-lopi och så min egen Riddari som jag använt tokigt mycket hela hösten och vintern, den stickade jag i Kampes 3-trådiga och handspunnen mohair. Den gröna alpackakoftan stickade jag för flera år sen men i somras stickade jag äntligen om oket så att den passar bättre och nu har jag använt den säkert en gång i veckan, mycket bra investerad tid med andra ord. Den randiga restgarnskoftan i 2-trådig ull använde jag jättemycket hela våren men nu har knapparna börjat gå sönder så jag måste byta dem, vintageknappar är inte alltid en fördel. Min blå Wolf River-hybrid i Magasin duetts mohairtweed är jag så himla nöjd med, färgen passar till allt och den är det perfekta mellantinget mellan slapp och finkofta och funkar lika bra till klänning som till jeans.
Det känns väldigt bra att jag verkligen använder det jag stickar och det finns absolut fortfarande utrymme för fler koftor och tröjor i garderoben. Särskilt tröjor!  

 2015 var också året då jag gav ut inte mindre än sju egna mönster!Glittertind, Petter, Fårbacken, Marit, Anna, Calle och Martjärn, flerfärgsstickning för hela slanten. Det är både roligt och slitsamt och göra egna mönster och det ligger många timmar och mycket kärlek bakom varenda ett. Stort tack till alla som köpt och stickat mina mönster under det gångna året! Om du är nyfiken och vill titta närmare på mina mönster så klicka här så kommer du till min mönstersida på Ravelry.

Vad har blivit mest använt under 2015 då, förutom koftorna? Min 3 color cashmere cowl är absolut etta på den här listan, jag har använt den hela tiden, jämt och ständigt. Som klar tvåa har vi Mahy sjalen som jag stickade i Donegal tweed, efter att den blev klar har jag knappt använt en annan sjal. Den har precis allt jag är ute efter, den är mjuk, den är gigantisk och den har ett rustikt men ändå vackert spetsmönster. Den var väldigt rolig att sticka också så jag kan verkligen rekommendera den.
Sen kommer några bubblare som stickades sen på året som som jag använt väldigt mycket de senaste veckorna, den supersmarta mössan Langfield som jag stickade i handspunnen silkemerino har blivit den mössan som jag alltid rycker åt mig när jag ska gå ut istället för mina Icing swirls som varit mina favoriter i över 5 år. De långa strumporna med resår upptill var ju höstens smartaste grej och de måste genast tvättas så att jag kan använda dem igen och jag måste sticka ett par till. Mina dubbla vantar i rumänsk lantrasull har blivit mina favoriter att ta på när jag ska gå ut med hundarna, det är verkligen toppen med dubbla vantar. Den sista bubblaren är min Selbu modern som blev så fin och som passar mig bättre än vad jag trodde.

Annars så är ju alltid stickade strumpor mina mest använda plagg eftersom jag antingen är barfota eller har tunna stickade strumpor på mig och nästan aldrig köpestrumpor.

Mitt mål med 2016 är att sticka ännu mer lustfyllt med garn som ger en bra magkänsla och roliga kreativa projekt. Jag ska strunta i att ha dåligt samvete för min i sammanhanget pyttelilla konsumtion och fortsätta köpa garn som gör mig glad och sticka sånt som gör hjärtat lättare. Livet är tungt nog för en fattig och deppig gök och stickningen är en utav få riktigt positiva saker jag haft i mitt liv under året som gått. Därför väljer jag att inte skriva någon "vanlig" årskrönika utan jag fokuserar på det roliga och passar på att önska er alla ett Gott Nytt Stickår 2016!
Nu ska jag lägga upp till något nytt, puss och hej!

Hemligheter

2015 har verkligen inte varit mitt år men en utav de bästa och finaste sakerna med året som gått är att inte mindre än två bebisar fötts i min närmsta vänkrets. Det är jättefint att ha två nya små människor att skämma bort med handgjorda klappar. Nu är paketen skickade och öppnade och jag kan visa vad jag sytt och stickat under hösten, det har varit svårt att vara hemlig.

 Bebis nummer ett, som föddes som nummer två, fick ett litet sytt djur med stickade kläder. Jag har hittat inspiration lite var stans på nätet men jag har inte följt nån beskrivning utan ritat och sytt på fri hand. I paketet låg också en rätstickad kofta i handspunnet garn som legat rätt länge och väntat på en bebis, mönstret kommer från det där danska häftet "Sticka till baby på stickor 3". För att matcha koftan sydde jag en randig petrol och olivgrön body med omlottringning och ett par muddbyxor av finaste ekologiska trikån från Lillestoff.

Älskade fadderbarnet fick också ett djur och en pyjamas i störtgulligt uggletyg. Första gången jag sydde en sån här hel dress med knäppning i grenen och det var inte så svårt och väldigt roligt.

På stickönskelistan 2016

Jag försöker strukturera upp mitt stickande inför 2016 och dessutom försöker jag bli kompis med akvarell-lådan igen och därför (inspirerad av bla Clara Falk) målade jag här om dagen de projekt jag helst av allt vill sticka nästa år.
En gammal goding och några nya favoriter blev det.

Jag vill verkligen sticka Ysoldas nya mössa Saudade den är verkligen jättefin och det känns som ett ypperligt tillfälle att prova Jamieson & Smith 2 ply jumper weight som jag varit sugen på ett längre tag. Jag vill sticka den i olika blå, gröna och gula toner tror jag fast Ysoldas grå original är väldigt fint det med.

Tröjan Lila är jag helt kär i och den bara måste jag sticka under vårvintern, jag vill sticka den så att kroppen är lite oversize och ärmarna ganska tighta och dessutom vill jag göra resårkanter istället för rätstickning. Garn är jag lite osäker på, jag skulle kunna få rätt stickfasthet i dubbel Supersoft men jag kanske vill ha ett lite fluffigare garn. Jag vet att den ska vara grå i alla fall.

Nimbus lace cowl blev jag handlöst förälskad i så fort jag såg den. den vill jag sticka i en handfärgad blå gradient som jag tror att jag ska specialbeställa från Manduzana. Jag vill att den ska gå från mörkt indigo till bläckblått, alltså ganska mörka och skitiga blå. Tror att det kommer att bli sjukt fint och att den kommer att bli väldigt använd.

Sen kommer vi till en gammal goding, Acer cardigan som jag varit väldigt sugen på länge men nu ska det banne mig bli av. Jag vill göra den i ett varmt rostrött garn, kanske ett tweedgarn, kanske Magasin duetts Mohair tweed men jag har inte bestämt mig riktigt. Det där med stickfasthet är alltid lite kämpigt för mig eftersom jag stickar så löst och måste gå ner så mycket i stickstorlek men just i det här fallet kanske det inte gör så mycket eftersom jag behöver en större storlek än den största i mönstret. Ska räkna lite på det där.

Sjalen Briochealicious är bara en av alla sjalar med patentstickning som kom i år men den får symbolisera att jag vill sticka en sjal med patentstickning. Färgen har jag däremot ändrat mig om sen jag målade, tror att jag vill ha en grön sjal och jag har köpt så himla fint garn av Clara Falk som skulle bli perfekt i en sjal.

Men det jag allra helst vill sticka just nu är en islandströja i Létt lopi och det ska jag försöka med redan under Tour de Ski tänkte jag. Vill sticka en i olika naturgrå färger med någon kontrastfärg, kanske rostrött och naturvitt.

Har ni någonting på stickönskelistan inför 2016?

En frostig morgon i Braxlycka

Dödergöks dubbla vantar

 Igår lovade jag att jag skulle lägga ut en beskrivning på hur jag stickade mina dubbla vantar. Så här kommer den. Det här är mer ett recept än ett mönster men med lite vant-vana så går det jättebra att sticka efter. Jag premiäranvände dem igår på hundpromenaden och det är otroligt varmt och gosigt med dubbla vantar även om det inte är så många minus ute.

 Dödergöks Dubbla vantar

Vantarna stickas först från toppen och ner till mudden, mudden stickas antingen i resår eller med dubbelstickning. Sen stickas yttervanten från mudden och upp.

Garn: A: 1 härva  Moeke Yarns Elena (100% rumänsk ull ca 330m/100g) naturgrå (till mina vantar gick det åt ca 70 g).

          B: Till mudden använde jag Rowan fine tweed (100% ull ca 90m/25g) (till mina vantar gick det åt ca 12g).

Stickor: 3mm strumpstickor till själva vanten och 2,5 mm till mudden.

Stickfasthet: ca20 m/10 cm efter tvätt.

Du behöver också lite restgarn och en stoppnål.

Innervanten

Lägg upp 16 maskor med Judy’s magic cast on med garn A. Sticka ett rätt varv, fördela maskorna över 4 stickor och sticka ett rätt varv till.

Ökningsvarv: *sticka 1 m, omslag, återstående maskor på stickan stickas räta. På nästa sticka stickas alla maskor räta tills en maska återstår, 1 omslag, 1 rät.* Upprepa från *till* en gång till.

På nästa varv stickas alla räta, omslagen stickas vridna.

Upprepa dessa två varv till vanten passar ganska tight över handens fyra fingrar. Jag slutade öka när jag hade 36 maskor, 9m/sticka. Resten av beskrivningen är skriven med utgångspunkten att du har 36 maskor men det är lätt att anpassa efter andra maskantal.

Sticka sen rakt på ner till tumgreppet, prova dig fram så att vanten passar.

Lägg upp maskor för tummen

Tummen kommer att läggas upp i sidan på vanten och på det sättet blir vanten helt vändbar.

Sticka 1 och 2 stickas som vanligt, lägg upp 14 maskor i sidan mellan sticka 2 och 3 med en stretchig uppläggning. Jag valde en stickad uppläggning och det är viktigt att göra det löst annars får tummen ett obehagligt tight ”band”. Sticka alla maskor på sticka 3 och 4 som vanligt. På nästa varv fördelas de nya maskorna jämnt över sticka 2 och 3. Sticka fyra varv.

Minskningsvarv: sticka alla maskor räta på sticka 1, sticka 8 maskor på sticka 2, ssk resten räta. Sticka tills 10 maskor återstår på sticka 3, sticka ihop två räta och sticka sen resten av maskorna på sticka 3 räta. Sticka 4 stickas som vanligt.

Minska likadant på vart tredje varv fyra gånger, sen på vart annat varv tills du har 36 maskor igen.

Sticka två varv och ta sen av garnet.

Byt till garn B och de tunnare stickorna, sticka ett rätt varv.

Mudden version 1

Den här mudden stickas i dubbelstickning så att den inte får någon avigsida.

Anslut en tråd till av samma färg, på det här första varvet kommer maskantalet att fördubblas. Med den första tråden stickas en rät maska, med den andra tråden plockas det upp och stickas en avig maska. (I dubbelstickning måste man ta fram båda trådarna när man stickar en avig maska så att det inte blir några flotteringar på baksidan utan trådarna ligger mellan de båda lagren av stickat tyg.) Fortsätt på samma sätt varvet ut, du har nu dubbelt så många maskor som ligger varannan rät, varannan avig på stickorna.

Fortsätt att sticka mudden i dubbelstickning till önskad längd.

Jag maskade av med kitchener stitch på det här viset: Efter sista varvet plockade jag över alla räta maskor på ena sidan av mudden på en sticka och sen plockade jag alla aviga maskor på en annan sticka, jag lade sen stickorna parallellt med varandra och avmaskade med kitchener stitch. Sen gjorde jag likadant med den andra sidan av mudden. På det viset får avmaskningen ingen kant utan den blir rundad.

Mudden version 2

Sticka en resår med antingen 2 räta, 2 aviga eller 1rät, 1 avig. Sticka resåren till önskad längd och maska av lagom löst.

Passa på att fästa alla trådar, redan nu eftersom vantarna blir dubbla kan man inte fästa alla trådar på slutet utan det är bäst att göra det allt eftersom.

Tummen

Plocka upp 18 maskor runt hålet för tummen, fördela maskorna på tre stickor, sticka tummen rakt upp till halva tumnageln ungefär. Minska så här: *1m, ssk, 3 räta, 2 tills, 1m*, upprepa från *till* en gång till. Minska sen så här: *1m, ssk, 1m, 2 tills, 1 m* upprepa från *till*en gång till. Sista gången minskas det så här: *1m, lyft 1 m sticka ihop 2 maskor, dra den lyfta maskan över, 1 m* upprepa från *till* 6 m återstår. Dra tråden igenom de återstående maskorna och fäst alla trådar.

Vänd vanten ut och in, du är nu klar med fodervanten.

Yttervanten

Lägg upp 36 maskor, fördela dem på 4 stickor och sticka runt i två varv.

Stoppa in fodervanten inuti den nya vanten, tummen ska vara åt det håll där du har början på varvet.

På nästa varv stickas den yttre vanten ihop med fodervanten så här: stick in din lediga sticka i första maskan på varvet samtidigt plockar du upp en maska från vanten under och sticka ihop maskan från stickan med den upp-plockade maskan. Fortsätt likadant varvet ut. När varvet är klart sitter arbetet ihop och du har 36 maskor.

Sticka två räta varv.

Börja öka för tumkilen så här på nästa varv:

1 rät maska, 1 omslag, sticka alla maskor räta tills en maska återstår på varvet, 1 omslag, 1 rät.

På nästa varv stickas alla maskor räta och omslagen stickas vridna.

Fortsätt att öka på vartannat varv två gånger och sen på vart tredje varv tills det är 14 maskor ökade. För varje gång det ökas kommer det att vara två mer maskor i tumkilen, dvs det kommer att bli fler och fler maskor mellan omslagen.

Sticka sen utan ökningar tills tumkilen är lika hög som på den inre vanten.

Nästa varv stickas så här: Sticka alla maskor på sticka 1, 2 och 3 och sticka 8 maskor på sticka 4, sätt resterande 8 maskor på en tråd tillsammans med de 8 första på sticka 1. Lägg upp två nya maskor över tummen, en hör till sticka 1 och en till sticka 4.

Sticka på rakt i ca 4 cm, gör en paus med handen och gör klart tummen så att du kan fästa trådarna på ett bra sätt.

Tummen

Ta de 16 maskorna från tråden och plocka upp 4 maskor till i tumgreppet och fördela dessa maskor på tre stickor och sticka runt tills tummen når mitten på tumnageln när du provar. Minska sen så här: *1 rät, ssk, 4 räta, 2 tills, 1 rät* upprepa från *till* en gång. På nästa varv minskas det så här: *1 rät, ssk, 2 räta, 2 tills, 1 rät* upprepa från *till* en gång. På nästa varv minskas det så här: *1 rätt ssk, 2tills, 1 rät* upprepa från *till* en gång. 8 maskor återstår, klipp av tråden och dra den igenom de återstående maskorna, fäst alla trådar.

Fortsättningen på handen

Fortsätt med handen, sticka upp till lillfingrets topp, minska sen enligt följande: *1 rät, ssk, resterande maskor på stickan räta. Alla maskor räta tills 3 maskor återstår på sticka 2, sticka 2 tills, 1 rät*, upprepa från *till*. Minska på vart tredje varv tills 16 m återstår, sy ihop toppen med maskstygn och fäst tråden.

Tvätta upp vantarna i ljummet vatten och ett milt ulltvättmedel, krama ur vattnet och låt vantarna plantorka.

Garnrecension: Elena från Moeke yarns

Det händer inte ofta att jag får frågan om jag vill recensera ett garn och när jag någon gång har fått frågan har jag tackat nej av olika anledningar men när Matilda på Organic knitters frågade mig om jag ville testa Elena från Moeke yarns så ville jag absolut göra det. Dels för att Matilda är så gullig och  hennes idé om en helt miljövänlig garnbutik verkligen tilltalar mig men också för att jag varit nyfiken på det här garnet ända sen jag hörde talas om det i somras.

Jag rekommenderar att ni följer länken och läser själva om Moeke yarns, de har en jättefin hemsida där de skriver om företaget och deras garner. Jag kan bara säga att allt jag läst om dem känns väldigt sympatiskt och de har ett väldigt inspirerande instagramkonto. (De heter "moekeyarns" där.)

Elena är ett entrådigt rustikt ullgarn med ca 330 m/ 100g, det finns dels i naturliga "får-färger" och i växtfärgade färger. Garnet framställs enligt gamla traditionella rumänska metoder utan starka kemikalier och ullen kommer från rumänska lantrasfår. På bilden syns färgen "grå".

Det här garnet är ett garn som kräver rätt projekt för att det ska komma till sin rätt. På härvan känns det strävt och fett och luktar härligt av får, ett garn som en ullnörd som jag går i spinn över. Men som sagt, det här är ett garn som kräver omtanke både vad det gäller val av projekt och efterbehandling. Jag får ofta frågan om garn sticks och det tycker jag är en orättvis fråga många gånger. Garn har olika användningsområden och olika människor är olika känsliga. Jag hör till de mer okänsliga, jag kan ha riktigt rivig ull inpå kroppen utan att jag tycker att det kliar, medan någon annan tycker att ALLT kliar. Frågan borde istället vara, vad skulle du använda det här garnet till?
Jag skulle utnyttja garnets egenskaper istället för att gå emot dem.
Elena är ett helt ljuvligt garn till ytterplagg, till vantar som ska vara varma och fuktavvisande och jag tror att det skulle vara helt fantastiskt till tröjor av tex isländsk modell. Lanolinet som är kvar i garnet bidrar till att hålla fukt borta och en tröja i det här garnet skulle bli lätt men ändå varm eftersom garnet är entrådigt och luftigt.

På etiketten rekommenderas det att man stickar med 3,5 mm stickor men jag som stickar löst gick ner till 3:or och jag skulle kunna tänka mig en ännu tightare stickfasthet för en smidig och slät yta, en tunn enfärgad slätstickad tröja på 2,75 mm stickor att ha som det perfekta värmelagret under en vindtät jacka skulle inte vara dumt alls.

Det här är ett garn som verkligen måste tvättas efter att plagget är färdigt.Garnet blommar ut efter tvätt, det fyller ut maskorna och blir både glansigare och betydligt mjukare, färgen ljusnar dessutom. Jag använde ett milt handtvättmedel och ljummet vatten och tvättade plagget, inte bara doppade det, och då blev resultatet smått magiskt. Från att ha varit en ganska hård och gles yta blev den istället följsam och fluffig. Det gör dessutom att jag är säker på att ju mer plagget används kommer garnet bara bli ännu trevligare med tiden.

Jag rekommenderar verkligen Elena till alla som gillar att sticka med rustika ullgarner och till dig som vill göra ett varmt och funktionsmässigt ytterplagg som bara blir vackrare med tiden. Och så klart till dig som är en ullnörd och är nyfiken på att prova olika sorters ull från spännande raser (även om den specifika rasen inte är skrivet på etiketten). Att dessutom garnet är miljö och människovänligt är stora plus för mig.

Det skulle vara roligt att stifta bekantskap med fler såna här rustika garner med karaktär, från små tillverkare och spinnerier som brinner för sina djur och garner. Gärna svenska så klart men även från resten av världen. Har du nåt tips får du gärna lämna en kommentar!

 
  För att riktigt testa Elena stickade jag de här dubbla vantarna med dubbelstickad mudd i avvikande färg, imorgon ska jag berätta hur jag gjorde.

Norwegian mittens for Mimi

 Mönster; Norwegian mittens for Mimi,finns som gratismönster på Ravelry.
Ni som följt mig ett längre tag har nog inte kunnat undgå att märka att jag influeras starkt av norsk stickning sen en tid tillbaka. Jag kan inte se mig mätt på norska barnkläder och flerfärgsstickade vantar och tröjor. När de här vantarna fladdrade förbi i mitt ravelry-flöde för några veckor sen var det kärlek vid första ögonkastet och jag var bara tvungen att lägga upp till dem på en gång.

Otroligt snabbstickade och fina men kanske inte riktigt ett perfekt nybörjarmönster eftersom det är långa flotteringar i mönstret på sina ställen och mönstermakaren har inte skrivit ut hur du ska minska för toppen på vanten utan det får du lista ut själv. Men med det sagt så är det verkligen inte ett svårt mönster och har du stickat ett par vantar sen tidigare kommer du lätt klura ut hur du ska sticka de här också.
Jag stickade den minsta vuxenstorleken eftersom mitt garn var lite tjockare än originalgarnet.

Om jag ska säga någonting negativt så är det att jag inte är så förtjust i norska tumkilar. De passar inte mina händer särskilt bra, de är väldigt vackra och dekorativa men jag behöver lite mer svängrum i en tumkil för att vara helt nöjd.

Garn; Jag använde det som fanns i skåpet och den här gången var det grått och vitt Peer Gynt från Sandnes och rött Navia Trio. Jag älskar verkligen att sticka med sånt här lite rustikt lite tjockare ullgarn, flerfärgsstickningen blir så snygg och swosh säger det så är man klar.

Stickor; 3,5 mm mina fyrkantiga favoritstickor, som mums att sticka med.

3 color cashmere cowl igen

 Mönster; 3 color cashmere cowl (ravelry länk) Jag stickade en sån här tidigt i vintras (slutet av januari närmare bestämt) och den har varit min ständiga följeslagare hela året. Den passar till allt och alla väder och dessutom var den väldigt rolig att sticka. Därför var det inte så konstigt att jag fick feeling när jag fick en massa rester av Lisa och kände att jag måste sticka en till.
Det är garnerna som fått bestämma mönstret den här gången så jag har inte riktigt rätt antal varv och ränder hela vägen men fin blev den ändå.
Jag kan verkligen rekommendera det här mönstret till alla som behöver nåt mjukt och mysigt runt halsen och en rofylld men rolig stickning.

Garn; Bara rester från mig själv och från Lisa, jag tror att det är de här garnerna:
grått Moods of color Twosoft, grått Sandnes Alpakka, ljusgrått en provspinning helt magiskt Gotland/Mohair från Ateljé Norrgården, mörkgrått Sandnes silke/alpakka, mörkgrått Permin Zenta, ljuslila Rowan purelife revive, mörklila Permin Zenta och lila Drops Alpacka.
Permin Zenta var en ny bekantskap för mig och det var ett riktigt mysigt och fint garn, det ska jag sticka fler gånger i.

Stickor; Eftersom vissa av garnerna är lite tjockare än originalgarnerna så har jag använt 3,25 mm och 3 mm till resåren upptill. det gör att min cowl är lite bredare men det är verkligen inte negativt.

Martjärn

 Det här året har varit utvecklande och spännande för mig som mönstermakare, jag har publicerat sex nya mönster och ni är overkligt många som köpt och stickat efter dem. Det betyder jättemycket för mig och helst av allt skulle jag vilja ge er en stor kram allihop men eftersom det inte är möjligt får ni en liten julklapp istället. Låt mig få presentera Martjärn!

 Martjärn är en mönstrad vante som hämtat sin inspiration från hemvävda linnehanddukar och kristallklara vinternätter. Martjärn stickas från mudden och upp med en kant av tvåfärgad resår och en kiltumme som ger vanten en skön och praktisk passform.

 För att sticka Martjärn behöver du;
Garn; för storlek s/m välj ett garn med ca 300 m/100g. För storlek l/xl välj ett garn med ca 240-260 m/100g i två färger som kontrasterar mot varandra. Välj ett enfärgat eller lätt melerat garn för bäst effekt.
Vantarna visas här i; Storlek s/m Kampes 2-trådiga ullgarn. A: naturvit och B mörkröd
Garnåtgång; 50 g av färg A och 50 g av färg B.  
Stickor; 5 strumpstickor 2,5 mm för den mindre storleken eller 3 mm för den större storleken eller de stickor du behöver för att få rätt stickfasthet.
Stickfasthet; 30m/10cm i flerfärgsstickning för storlek s/m. 26m/ 10 cm i flerfärgsstickning för storlek l/xl.
Storlek; s/m och ( l/xl)  Vanten mäter ca 9,5 (10,5) cm tvärs över handen i platt tillstånd och den stickas till önskad längd.
Du behöver också; två stickmarkörer, en stoppnål och lite restgarn.

Mönstret laddar du hem HÄR från ravelry och det är alldeles gratis hela 2015 ut.

Langfield

 Mönster; Langfield av Martina Behm. Det här mönstret är genialiskt, på riktigt. Det är lätt att slänga sig med olika superlativ och hylla än det ena än det andra men det här är verkligen GENIALISKT!
För det första passar den till alla garner och alla stickfastheter och till alla huvudstorlekar, bara det är ju helt otroligt bra särskilt för mig som har ett stort huvud och alla mössor är alltid för små.
Sen är konstruktionen jätterolig att sticka och så galet smart så jag bara satt och log för mig själv när jag stickade den. Du börjar med att sticka en trekant och sen utifrån den och med hjälp av en massa förkortade varv formas själva mössan.  Till sist så är den så snygg och skön att ha på sig och det går att styla den på många olika vis. Det här är en riktig pärla och jag kommer absolut sticka fler Langfield.

Garn; Det som höjde den här stickningen ytterligare är att jag har stickat i mitt egna handspunna garn. Det är ekologisk merino och silke från min favoritfiber-butik på Etsy Three Waters Farm som jag spunnit på min slända och tvinnat 3-trådigt. Riktigt studsigt och gosigt blev det.

Stickor; Jag tror att jag stickade på 4:or men det kan ha varit 3, 75 också.

Och ja efter 1,5 veckas dunderförkylning ser jag rätt sliten ut.

Pixie Hat

 Mönster; Pixie Hat en riktig liten pärla till mönster. Så här liggandes platt och utan unge så ser den inte mycket ut för världen men den här mössan är störtgullig och dessutom sitter den jättebra på. Att den är väldigt rolig att sticka gör den bara ännu bättre.
Jag har stickat den minsta storleken på väldigt små stickor med tunt garn och ändå passar den ypperligt på en 10-månaders bebis så det bästa är nog om man kan prova lite under stickningens gång.
Jag har sänkt den i nacken med några extra rillor och förkortade varv för att den ska gå ner lite längre och värma lite bättre. Dessutom har jag avslutat hela mössan med en i-cord för ett lte snyggare avslut och jag stickade knytbanden med dubbelt garn för att få lite tjockare mer knytvänliga i-cords.

Garn; Visjögarn från Östergötlands Ullspinneri i färgen oliv, ett riktigt favoritgarn som passar väldigt bra till baby och barnplagg. Mössan blev väldigt mjuk och mysig efter tvätt.

Stickor; Jag gick ner till 2,25 mm för att få maskorna så som jag ville, en mössa får ju inte vara för gles och sladdrig då försvinner ju hela vitsen med den.

Nu återstår bara att packa ett litet paket och sen ska gudsonens öron bli varma och gosiga i vinter.

Favoritfärger och plagg

 Den senaste tiden har jag tänkt på att mitt stickande går i skov, i alla fall när det handlar om färg. Det är väldigt tydligt vilken färg som är min favorit för tillfället om man analyserar mina lådor med stickade plagg. Här ser vi tydligt min lila period, plaggen på bilden är stickade från 2009 till 2011 och de är väldigt väl använda. Särskilt den tjocka kragen med knappar hade jag nog varje dag en hel kall vinter. Nu ligger de och väntar på att nästa lila period ska komma och den börjar nog krypa på för jag har inte mindre än tre lila projekt på stickorna just nu.

 2012 ungefär började min grå period och den har jag ännu inte lämnat bakom mig, jag vill mest sticka i grått hela tiden. På bilden syns min mest använda mössa genom alla tider som jag stickade redan 2009 tror jag, Ysoldas Icing swirl hat. Världens bästa mössa helt enkelt. Den stora grå Mahy-sjalen jag stickade i somras är det bästa jag någonsin stickat tror jag, den har precis allt som jag är ute efter med en sjal och jag använder den konstant. Och jag är så glad över att jag äntligen har min stora grå sjal som passar till allt. Nästa grå projekt som jag längtar efter är en islandströja i ljusa naturgrå färger, den har jag drömt om i några månader nu och jag hoppas att det ska bli min Tour de Ski-stickning i år.

Min senaste stora färgkärlek är den där gulbruna som flyter mellan gyllene mogna sädesfält, konjak, senap, kanel och bärnsten. Jag kan inte se mig mätt på den färgen. Om jag tittar igenom vilka projekt och mönster jag gillat på Ravelry de senaste åren så dominerar den här färgen jämfört med alla andra. Dessutom finns det vissa garnmärken som gör den extra bra, några favoriter är Glazed pecan från Madelinetosh och  Nutmeg från Madelinetosh, jag ser en kofta i glazed pecan i min framtid. På bilden syns för övrigt ännu en Icing Swirl Hat som verkligen har den perfekta färgen och 2015:s mest använda stickade plagg alla kategorier, 3 color cashmere cowl av Joji Locatelli. Bästa halskragen och jag är så nöjd med mitt färgval.

Nu kan man ju undra vilka färger som kommer, tro det eller ej men jag känner att det kommer bli fler blå projekt i min framtid, har använt min blå tweedkofta väldigt mycket sen den blev klar och skulle kunna tänka mig en stor blå sjal för det har jag faktiskt ingen.

Funkar ni som jag eller håller ni er till en favoritfärg eller blandar ni hel vilt, jag är nyfiken!

Ett litet paket till en nyföding

 Jag väntade länge med att ta bilder på de här nyfödingspresenterna och jag hade högtflygande planer men sen kom bebisen och det fick bli gryniga novemberbilder istället.

Jag har stickat en Marius-dress från ett Sandnes-häfte som heter Norske ikoner barn men jag har ingen koll på vilket nummer det har.
Egentligen gjorde jag den här som ett stickfasthetsprov eftersom jag ville sticka en större storlek till ett annat barn och jag fick gå ner massor i stickstorlek och ändå vette sjutton om jag hittade rätt och dessutom var ärmarna alldeles för korta enligt mönstret så proportionerna blev helknasiga.
Men efter att jag la på ca 6 cm på ärmarna så passar den enligt mottagarens mor och det känns väldigt bra.
För den är tokfin men jag tänker inte sticka efter det här mönstret igen om jag inte kan prova på barnet allt eftersom.

Det gula är Sandnes Sisu  och till mönstret på oket har jag använt småhärvor från Easyknits. Gillar verkligen de här något icketraditionella bebisfärgerna.

Jag tror att jag till slut gick ner till storlek 2,5 för själva kroppen och 2 till resårerna.

 Jag passade också på att sy en liten minioutfit. En tröja med ugglor med omlottringning (det är ju bara så fint!) och ett par lite harems-aktiga brallor. Tygerna är rester jag hade hemma och kommer från Stoff o Stil och Ohlssons.

Selbu Modern

 Mönster; Selbu modern, en riktig Ravelry-klassiker. Jag har varit kär i det här mönstret sen det kom ut och jag har faktiskt stickat en 2010 men den gav jag bort till min mamma. Men jag kände att vi inte var färdiga med varandra Selbu Modern och jag och i min jakt på den perfekta mössan så la jag upp till en till förra veckan.
Den här gången la jag upp 152 maskor och stickade tvåfärgad resår i 10 varv sen ökade jag till det maskantal som anges i mönstret. På det här viset passar den bättre på mitt stora huvud. Den blir inte en stor basker utan mer en liten nätt mössa men det är inte så dumt det heller.
Jag la också till en liten knopp längst upp för det är jag väldigt svag för.

Garn; Det som gör hela mössan enligt mig är garnvalet, jag är helt besatt av den här färgkombinationen för tillfället och jag blev så glad när jag såg att jag hade rester som passade till den här mössan.
Det grå är Donegal Tweed från Magasin duett i färgen Silver grey, rester från min Mahy-sjal. Det konjaksbruna är Manos del Uruguay Fino, som jag fått av Lisa i nåt restgarnspaket. Garnet är helt ljuvligt bortsett från att det torrfällde väldigt när jag stickade med det men efter tvätt fäller det inte alls. Kombinationen av den lite ojämna fluffiga tweeden och det silkiga Manos-garnet blev verkligen perfekt. Mössan blev otroligt mjuk och lätt. Jag vet inte hur mycket garn som gick åt men under 50 g av varje färg i alla fall.

Stickor; Jag stickade resåren med 2,25 mm och resten av mössan med 3 mm.

Akita

 Jag har sytt en blus, en riktigt busvass sak om jag får säga det själv. (Och ja jag läser för tillfället om Lotta-böckerna och är därmed lite språkskadad.)
Blusen heter Akita och kommer från Seamwork. Faktum är att jag började prenumerera på Seamwork bara för att jag ville sy den här blusen.

Konstruktionen är annorlunda och rolig, den sys nämligen av ett enda stycke och det går ruskigt fort att sy den.

Jag gillar särskilt ärmarna och den toksnygga passformen i ryggen, kanske är den lite väl fladdrig fram men inte så det stör, schysst att ha plats för lite julmat liksom.

Jag sydde min i riktigt smidig viskos med superfall från Stoff och Stil och det passar verkligen perfekt till den här typen av plagg.

Faktum är att jag är lite sugen på att sy en klänning i blommig viskos med den här blusen som överdel och en rynkad kjol med hög midja. Kanske redan i helgen faktiskt.