Garn, sjal, semlor och hästpojkar

Jag kom på att jag inte visat mitt gröna alpacagarn som ligger och väntar på att bli en kofta, det är lite mörkare i verkligheten men bilden är tagen i lite skumma ljusförhållanden. Vilken dag som hellst nu ska jag börja. Jag hade nog gjort det redan om jag ägde en skrivare, nu är det så meckigt att antingen böna och be vänner med skrivare eller gå till biblioteket, men nu har jag skjutit upp det länge nog.

Min februari-tröja mäter nu imponerande 26 cm och första härvan garn är uppstickad. Jag har 3 kvar, spänningen är ooolidlig. Naturligtvis var 262 maskor alldeles för många så jag har repat upp hela härligheten en gång redan, 192 maskor känns bättre. Garnet räcker längre också.

Jag har beställt garn från Garnkorgen, Yes å Yes, någonting fantastiskt till min hemliga vän som inte kommer att nämnas förns den här hemlisomgången är slut och kauni lace till en sån här sjal från garnstudio. Jag känner mig rysligt vågad och lössläppt för jag beställde ett nystan var av fyra olika färger. Mörkoliv, ljusoliv, mörkgrå och ljusgrå, jag blev så inspirerad av KD och hennes fina isländska sjal. Om garnet blir så mjukt som jag hört ryktas om att det blir efter blockning ska det bli en födelsedagspresent till vännen L, annars behåller jag den själv. Tror att det kan bli fint med en stor och skir tonad sjal med de där hålmönstren.

Äntligen kommer mannen hem ikväll, jag firar med öldoftande köttgryta. Mina ensamma veckor äter jag inte kött alls, det gör vi inte så ofta mannen och jag heller men lite oftare iaf. Jag har kokat vegetarisk ärtsoppa och bakat franskt lantbröd också och igår bakade jag experiment-semlebullar med råsocker och dinkelmjöl. Kanonbra blev det, fick ju lov att smaka en bulle så man inte bjuder på någonting äckligt men någon riktig semla har jag inte ätit än. Premiär blir det på Onsdag då vi ska bjuda min mormor.

Jag älskar semlor.

Jag älskar Hästpojken också. Jag har lyssnat så mycket den senaste veckan att min granne borde kunna texterna utan problem...

När 30-årskrisen biter i kan det löna sig att gå upp en halvtimme tidigare bara för att lyssna på lite skrammel innan man går till jobbet.

Det har varit för lite "aaaaaaaaaahhhhh" och "ooooohhhhhhh" i svensk popmusik sen Broder Daniel somnade in så är det bara. "Börja leva någon gång" är favoritlåten just nu.

Ps. Mitt internet är toksegt för tillfället därför kommenterar jag inte lika friskt som vanligt där ute i bloggvärlden, mannen ska få prata förstånd med modemet när han kommer hem. Å så roligt för honom.... ;)