Lite mer vemodig än trött idag. Fast ganska trött också. Diskar den traditionella tisdagsdisken och lyssnar på Markus Krunegård. Så här ser mormors ankelsockor ut i dagsljus, lite som rosa cammo men jag gillar det ändå. Hoppas att mormor ska bli glad fast hon ser dåligt.
Den tranbärsfärgade Ishbel växte en hel spetsrapport igår, 16 varv. Inte helt dumt. Sen gick jag och la mig och drömde en mardröm om Sillkungen. Att en lång fisk kan vara så skrämmande.
Alla fönster är upptagna av 45 krukor basilika (jag lovar, jag överdriver inte, helt galet) så köksbordet för härbergera taniga små ynkel till luktärtsplantor. Inte helt idealiskt men vad gör man?Kanske blir de bättre efter en träff med saxen. Men inte än de ser så rädda och spinkiga ut.
Just nu blommar det som vackrast hos mig. I alla fall om man är en lökgalning som jag. Snart slår alla mina tulpaner ut och då gäller det att njuta med ögonen vidöppna för snart har våren blommat över och det är ett helt år tills nästa gång. Kanske inte konstigt att jag blir vemodig så här års.
4 kommentarer:
Camo är aldrig fel. Oavsett färg. Fint!
Jag tror din mormor kan se dessa färger och blir glad över så sköna sockor.Ha det skönt i vårsolens glans.Kram./Ella.
Ah inspirerande...Färgen på sockarna är otroligt läcker! Jag ser fram emot att se din tranbärssjal i färdigt skick!
Hit kommer jag ofta för att läsa och beröras av alla dina fina saker som du gör och skriver om. Därför har du en award att hämta på min bloggsida.
Hälsningar Cina
http://creadiem.bloggagratis.se
Skicka en kommentar