tisdag 2 augusti 2011

Hej Augusti! Vill du bli min vän?

Varje år gör Augusti mig vemodig, jag tänker att snart är sommaren slut. I år är jag glad för att det snart är över. Det har varit en fruktansvärt jobbig sommar, vännen L och jag utnämnde den till den sämsta. Kanske för att det började så bra men högtflugna planer och kär och lycklig bästis. Jag såg framför mig långa ljusa nätter fulla med fniss och fina soliga dagar på bryggor och i trädgårdar och den där magiska känslan av att allt kan hända. Sen blev det mest pannkaka av alltihop, den största pannkakan tror jag åter igen att vännen L sa. Allt blev liksom upp och ner och jag drabbades av någon slags sommarpanik, för nog måste det hända något annat något bättre, det är ju liksom sommar!?

Kanske är det ändå dags att Augusti får sin chans? En sista chans att samla några fina sommarminnen 2011. Vi började igår med ett djurparksbesök och många hysteriska skratt i bilen. På fredag drar mannen och jag ut på äventyr, vi ska se västerdalarna och besöka stickläger i Fattigskogens Vildmarksby, krama alla fina stickerskor jag saknat den här sommaren och prata i bilen i flera timmar. Sen på lördag fyller fina jättegravida lillasyster 30 år och det blir familjefest. Kanske blir Augusti den finaste någonsin, för att väga upp all pannkaka?

Tillsvidare och däremellan renoverar jag fönster och virkar vita kanter på mina mormorsrutor. Att vara nyttig känns bra i själen. Annat som känns bra i själen är att få två stora kramar av fina pojkarna på Hemköpsparkeringen, det fick mig att längta tillbaks till jobbet och tänka att det är inte så dumt att sommarlovet tar slut heller.



















8 kommentarer:

Åsa i Skuttunge sa...

gillar grabbkramarna på parkeringen...jobbet ger ibland oväntade möten. Både ditt och mitt!

Anitha sa...

Ja du, även här har det blivit en skruttsommar. Operation för att ta reda på om jag har cancer, sjövilda barn (5-åringens nuvarande utvecklingsfas är verkligen, verkligen en TROTSÅLDER. Ja, med stora bokstäver.), händelserna i Norge (jag är norska och är indirekt berörd även på ett personligt plan), ekonomin är helt enkelt frånvarande (är student och 3-barnsmamma), äldsta sonen fick sin allra första hjärtesorg (den var svår), och...ja. Det blev rätt mycket pannkaka av sommaren här också. Men samtidigt...det finns bra saker också, sådär inemellan. Äldsta sonens vansinnigt tjusiga avgångsbetyg från 9:an. En vän som efter lång väntan nu äntligen väntar barn. En annan vän som tog med mig till deras stuga i Dalarna (jag är kär!). Och så garn (virkar också mormorsrutor just nu, bl.a.). Garn är alltid positivt.

Hur som helst. Vi satsar på augusti, tycker jag. För om det mesta varit kasst hittills, så kan det ju bara gå uppåt härifrån :-)

solskenet59 sa...

Hej
Läste ditt inlägg om augusti och fick helt plötsligt en helt annan känsla.....jag blev glad!!! Är tillbaka på jobbet och semestern är slut och det kändes så där att gå upp 5 i morse men nu känns det helt annorlunda....TACK!!! Som tur är är jag förskollärare så jag får ju vara ute på dagarna så än kan jag ju njuta av det fina vädret dessutom ska jag lägga upp till mitt första par tvåändsstickade sockor när jag kommer hem idag, har bara stickat vantar förut, så det ser jag fram emot och i tvåändsstickningen är du en STOR inspirationskälla! I höst ska jag gå på HV och lära mej mer teknik det ska bli urmysigt!
Ha en jätteskön stickaugusti!
Mvh
Lena

Charlotte sa...

Ja du, vad säger man? Det här blir nog mitt sämsta år hittills! 10 månader sen stroken och jag börjar ana vad jag kommer att få leva med. Ska dock försöka få lite ledigt i augusti så det finns hopp!

Katja sa...

Vad fint du skriver! Blir så berörd, bedrövad.... och GLAD!!! Du ser, det finns alltid ett spännande äventyr runt hörnet. Älskar augusti, när det lugnar ner sig lite (bor ju på en semesterort). Hämtar hem en birmaunge i slutet av månaden, så min augusti blir den bästa på länge!! Kram på dig

Camilla sa...

Sitter och väntar på skjutsen till skogen och så får man se denna trevliga överraskning. Hoppas vi ska kunna få dig att känna att augusti inte är så tokig i alla fall. Kram på dig

ylva sa...

Det du beskriver känns som livet självt, vad vore livet om det inte var lite pannkakssmet här och där.( även om det kan kännas kladdigt ibland ) Du verkar vara en person med mycket känslor och mycket skratt i kroppen.Ta vara på det Du inspirera mig och säkert många andra. Omfamna Augusti

Renée sa...

Jag brukar tänka att om man inte får lite trist eller sorgligt ibland så skulle man aldrig veta när man är lycklig och glad! Hoppas augusti blir toppen!