torsdag 18 augusti 2011

Hur jag har det



Och så började jag jobba igen och allt blev så där lite snurrigt och förvirrat och jag blev trött och lite ledsen men också glad och jag fick kramas med många söta ungar jag längtat efter och jag fick som vanligt ett helt nytt jobb och blev arg som en tok i personalrummet och jag vet egentligen inte alls vad jag håller på med och jag tänker att allt blir nog bra så småningom.




7 kommentarer:

kortochgottamelie sa...

Det blir bra. Snart. Tänk på dina läsare och läs kommentarerna (spara dem i en fin bok och läs då och då, ett bra feel good-tips!).

Och dessutom, stickar du hur fina saker som helst (och jag är jätte, JÄTTEavundsjuk på dina ballerinas du gjort precis).

lycka till !
kram från en trogen läsare som kan spendera långa stunder framför din blogg - bde i telefonen och på datorn :)

Maja sa...

Kram på dig Gök!
Har också varit glad, förvirrad och arg i lärarrum, men nu har jag bara ont i mina fingrar eftersom det var längesedan jag stickade med 2,5.
Ta hand om dig!

Eva i Värmland sa...

Kanske var det bra det som Ronja Rövardotter gör att springa ut i skogen och göra ett vårskrik. En prommenad med hunden ett ordentligt höstskrik och så läsa alla fina kommentarer som vi ger dig. Bra tips att skriva ut de och sätta i en bok. Jag är alla fall avis på allt fint du stickar...
Håller på du!
Lycka till!
Eva i Värmland

ylva sa...

Du behövs säkert på din arbetsplats! Det blir säkert du som ser till att lärarrummet blir en bra plats att vara på . Ta med din ljuvliga bukett....

emmys stickning sa...

Brukar läsa här men dålig på att komentera. Det löser sig säkert på jobbet... Ville egentligen bara säga vilken fin tröja du hade!!!

Anonym sa...

Hej! Jag läser din blogg dagligen och beundrar allt vackert du skapar med stickor och garn. Jag är själv lite smått beroende av stickning men har långt kvar till din nivå.
Känner mycket väl igen kaos och förvirring i terminsstarten. Vårt lärarrum är ett hönshus och det tycks som att vi alla har huvudet under armen. Jag försöker intala mig att jag kanske inte är bäst men iaf tillräckligt bra. Var rädd om dig, fortsätt förgylla tillvaron med dina fina blogginlägg. Anneli

Anonym sa...

Vet precis hur du menar- hade en lös tjänst i flera år och visste aldrig riktigt vad jag skulle göra förrän i September...nu har jag egen klass och vet fortfarande inte vad jag ska göra...fast det är två veckor kvar till September så det löser sig nog,orkar i allafall inte bi arg längre...:-(