Jag är hemma från jobbet idag, skolstartsförkyld som bara den. Fast mest febrig och ont i halsen. Så förbannat tråkigt. Naturligtvis började jag på en ny stickning som tröst och tidsfördriv. Ännu en Latte baby sweater den här gången i bomull och sånt där skumt mjölkgarn. (Någon som kan förklara vad mjölkgarn är? Jag kan det inte, har inte fattat alls vad det är egentligen.) Jag gillar verkligen det här mönster, har ju stickat en tidigare i sommar, och den här gången blir det en kofta.
Allt bebis-stickande har fått mig att fundera på allt möjligt. (Nej det är inte jag som är gravid, det är min syster som ska få sin tredje när som helst.) Mycket har jag funderat på unkna könsroller och hur de förstärks i bloggvärden och i stickbeskrivningar. Clara skrev ett intressant inlägg i ämnet för ett tag sen och jag vet att jag inte är ensam om att reagera på garnstudios bisarra beskrivningar av bebiskläder.
Jag läser en hel del inredningsbloggar, det är kul att få inspiration och kanske se någonting som man inte sett förut. Dessutom älskar jag ju vackra hus och vackra bilder och det är extra roligt att följa andras renoveringar när vi själva är mitt inne i en mastodontisk husrenovering. Någonting som däremot stör mig är bloggerskornas (för visst är det kvinnor och det gör mig ännu mer beklämd) beskrivningar av deras barn och barnrum. Alla flickor är söta små prinsessor i rosa pastelliga flickrum och alla pojkar är tuffa små herrar i blå pojkrum. Jag blir så besviken! Har vi inte kommit längre?
I våras när jag började leta mönster att sticka till syrrans bebbe blev jag också smått beklämd över alla beskrivningar som börjar med " en söt rosa flickdröm" eller "den tuffa maskulina tröjan passar bestämda små prinsar". Hej 50-talet jag gillar mycket med dig men inte dina könsroller liksom! Garnstudio är värst och vissa amerikanska sticktidningar och bloggar, Huga!
Missförstå mig inte nu, jag kräks av ordet hen och jag älskar klänningar och kjolar (använder ju knappast byxor längre) och klart att grabben ska ha en brandbil om det verkligen verkligen är vad han gillar. Jag vill bara att man verkligen ska få känna efter vad man gillar. Barn är barn och bebisar är bebisar, jag tycker att barn är allra finast i färgglada kläder. Alla bebisar i alla färger. (Egentligen borde alla använda mer färg, jag tror att man blir snällare av det men det är ett helt annat inlägg.) Jag tycker att det hör till föräldrars ansvar att uppfostra sina barn till individer med stort självförtroende och ödmjukhet inför allas olikheter. Då vågar man vara sig själv och förhoppningsvis blir man en trygg tonåring som inte behöver hävda sig genom att vara elak mot andra.
Vad tror ni?
27 kommentarer:
Ett sånt bra inlägg! Jag som har en pojke och en flicka kan ibland nästan gråta över hur barn ramas in av förutfattade meningar om hur de ska vara. När barnen var små köpte vi färgglada, praktiska kläder åt både sonen och dottern. Men så många flickor som hade kläder de inte kunde busa och leka i! Och så många pojkar som bara hade dova färger. Jag tror det formar barnen, en flicka som kläs i ljusa, ömtåliga kläder lär sig att det inte är ok att busa, att hon ska vara lugn och stilla! Dina stickade bebiskläder är superfina förresten!!! Både till kille och tjej!
Håller med i allt du skriver!!!
Jag har fyra barn som nu är vuxna och när man kollar i barnaffärer eller som du på garnstudio så har inget hänt sedan åttitalet då de var små. Föräldrar har ett ansvar här! Sen är det inte helt lätt när fyraårstjejen vägrar annat än rosa trots att man som förälder verkligen kämpat med det här. Då är det är bara att respeketera. De ska ha en egen vilja.
Knepigt det där. Har själv en 5 åring hemma som klär sig mest i rosa och Hello Kitty. Det har hon gjort enda sedan hon började få egna önskemål om vad hon skulle ha på sig. Och med egna önskemål menar jag ha samma sak som alla andra tjejer på dagis. När hon föddes var jag nästan lite anti rosa bara för att det förväntades att det var rätt färg för en flicka. Jag försökte istället klä henne i alla möjliga färger och köpa plagg från båda avdelningar i affären. Men hon har alltid fått välja sina egna leksaker och vi har inte velat lägga några värden i de hn väljer. Så idag äääälskar hon att leka med hästar OCH lastbilar, grävmaskiner, motorcyklar och flygplan. Och har hon inte Hello Kitty på magen så har Blixten McQueen en självklar plats där :-)
Bra inlägg, och kul att du gillade mitt inlägg!
Jag reagerar också ofta när jag läser inredningsprogram, och garnstudio ska vi inte ens prata om...
Dock älskar jag ordet hen, tycker det är fantastiskt! Fram för mer könsneutrala ord så man inte bara använder det manliga som ju oftast är normen. Fast jag använder det mest om djur, när det gäller människor säger jag hellre t.ex. barnet eller så.
Förra veckan satt vi några stycken på en syjunta och diskuterade just könsroller. Vi var några kvinnor i blandade åldrar mellan 30-60 år och vi konstaterade att det skrämmande nog verkar vara värre än någonsin vad det gäller "pojk- och flickfärger". Det är hur skrämmande som helst att småbarnsavdelningarna är så utpräglat pojkiga och flickiga. Min vän som har en son på 1,5 år hade den dagen vi sågs fått kommentaren "Va, är det en pojke, men jag såg ju att ni lekte med halsband!" när de klev av tåget. Läskigt! Är själv förskollärare och försöker så gott jag kan att ge "mina" barn ett sunt genustänk, men tyvärr ser ju inte samhället ut helt och hållet som det borde.
Har för övrigt nyss stickat klart dina Ballerinawannbies, skippade dock själv banden då jag inte tyckte de behövdes, de blev mer som ankelsockor och hur perfekta som helst. Men åh sån rolig stickning det var! Ska modifiera dem lite och göra ballerinas i julklapp till brorsdöttrarna (i coola färger så klart)! Tack så mycket för en inspirerande blogg.
Jag var inne och läste och kommenterade Claras inlägg när hon skrivit det. Du sammanfattar väldigt bra allt det jag känner och tycker. Håller med fullständigt. Det svåra dock, nu när min äldsta är 6 år och går i förskoleklass så har han blivit väldigt medveten. Vissa färger går bara inte längre och mitt hjärta blöder. Barnen påverkas väldigt mkt av sin omgivning utanför familjen. Jag önskar det fanns en större tolerans..... att vi kunde acceptera olikheter.
Blev lite full i skratt när du nämnde Garnstudio. Håller på med en ribbstickad polo av mönster därifrån till äldsta sonen och har stört mig på den klämkäcka underrubriken "Fräckt till den lille mannen". :)
Heja, heja...
Mina barn, först en pojke och sedan en flicka har fått haft rött, blått, grönt och lila (och ärvt kläder av varandra). Sedan gjorde det sig självt på nå't sätt när prinsessåldern uppnåddes för unga fröken. Men av mig har hon bara fått cerist, orange och rött ;) Sonen (som är 19) får fortfarande tröjor som är lila eller rosa (ha, går alldeles utmärkt och ja jag är curlingförälder och stolt över det!). Tycker det är jätteviktigt att detta pratas om. Kan bara se på min utbildning (jag är ingenjör), när jag gick var vi 1/3 tjejer i varje klass, nu när min son har gått har de varit max 5 stycken på hela årskullen. Vart har det gått fel??? Detta är en jätteviktig fråga du tar upp, vet inte hur den ska tacklas bara!?
Hanna! Tack för en insiktsfull kommentar! Jag tror att det är många som inte ens reflekterar över såna här saker. Annars tror jag att de stora kedjornas barnavdelningar skulle se annorlunda ut.
kråkspark! Och jag håller med dig! Jag som själv var barn på 80-talet tycker faktiskt att det har blivit värre, iaf när vi pratar om små barn. Märkesfixeringen med fula tryck är total känns det som.
Elin! Tack för en intressant kommentar. Själv tror jag att det är viktigt att lära sina barn att man inte behöver se ut som alla andra och ha samma saker. Men det är svårt också när samhället ser ut som det gör.
Clara! Tänk vad bra att man både kan tycka lika och olika! Sånt gillar jag. :) Själv är jag stolt över att vara en hon, en kvinna, jag är defenetivt inget neutrum!
Martina! Jag håller med dig! Tycker också att det blir värre och värre, särskillt bland yngre föräldrar. Det är sorgligt att se att värden krymper istället för att den växer. Men det speglar samhället som vi lever i.
Fru W! Tack för din kommentar! Jag förstår att det blir svårt när barnen börjar skolan, självklart vill man ju inte att barnet ska bli utpekat och utanför bara för att man som förälder ska driva igenom en princip. Men det gör mig väldigt sorgsen att det ska vara så. En tröst är att det blir lite bättre igen på högstadiet, sämre på många vis men killar kan börja använda färgglada kläder igen då iaf på min skola.
Håller mig utanför könsdiskussionen även fast jag håller med. Var mer inne på det där med mjökgarnet. Mjölkfibrer är tillverkade av mjölkprotein. Jag tror det är en ungefär lika skum tillverkningsprocess som bambu-, seacell- och majsfibrer. Men det är typ mjölk du stickar i. På riktigt.
Det er litt merkelig at vi fortsatt har det der rosa/lyseblå.
Jeg er født i 1964, og da min mor til min 2-årsdag skulle kjøpe brunt garn for å strikke kjole/klänning sa damen i garnbutikken "strikker De BRUNT !!!! til barnet" - som om det var fandens eget påfunn...
Jeg var riktig fin jeg, med brun kjole og lilla tights og hårbånd - men det var ikke nok til å påvirke tradisjonen dessverre.
Hurra för ditt inlägg, Dödergök! Bra och insiktsfullt skrivet om något som är ett verkligt problem i dagens samhälle och som enbart förminskar möjligheterna för barn och vuxna av båda könen. (Ska jag vara ärlig blir jag så förbannad av orättvisor kopplade till genus att jag kan gorma i veckovis, oftast inför en oförstående omvärld som bara tänker "nu är hon feministen igång igen", något som bara gör mig ännu argare.) :) Och jag håller med dig; fram för mer färg till både barn och vuxna!
Håller med. Blir så trött av den fåniga, påtvingade inordningen i könsroller för små barn att jag knappt ens orkar skriva något.
Fast jag kan ju tillägga att jag glatt sätter på sonen rosa och röda tröjor och målar nagellack på honom när det nu är sånt han tycker om.
Dessvärre märks det efter bara några veckor på dagis att det kommer tas ur honom.
Sorgligt att fyraåringar har sån trist koll på vad flickor respektive pojkar "ska ha".
Bra skrivet. Jag stör mej inte bara på småbarnsavdelningen där bebiskläderna är otroligt flickiga eller pojkiga, utan även på den avdelning som min 8-åring hamnat på nu stl 128-170 där allt ska vara så "tufft". Hallå, det är barn! Ska de inte få ha färg?
Ville köpa Bamsekläder till lilla tjejen som fyller 6, men de tillverkas inte i stl 122. Vem har bestämt att de är för stora för dem då?
Var lite sur i kassan på lindex den dagen.
Nu har jag sådan tur att mina barn gillar turkost, grönt, gult och orange. Och visst har de haft en rosa period båda två, och då har de fått rosa kläder. Jag är ju inte helt omöjlig.
Så fortsätt du att sticka i färger som du tycker om. De flesta barn gillar faktiskt färg.
Skaparstigen! "Fräckt till den lille mannen" ha ha ha. Fast egentligen är det sorgligt.
Krickelina! Håller med dig om att det är en jätteviktig fråga om vi någon gång ska få ett jämnlikt samhälle. Sen är det absolut inget fel på rosa, jag gillar rosa jättemycket, det är liskom hela hysterin bakom som stör mig.
The Knitting Seaman! Där ser man, mjölk liksom, as-skumt. Kanske lite äckligt också när man tänker efter... Tack för att du upplyste mig lite mer.
astrid! Vad fint att din mamma stod på sig iaf! De som var barn på 70-talet hade ju massor med färger på sig (både fina och fula) men sen gick det tillbaks till blått och rosa igen. Trist!
Linda! Tack så mycket! Det är just det jag är ute och far efter, att världen krymper när man bara tillåts ta del av den ena halvan av den.
agata! Å vad tråkigt! För av det vi har fått veta om sonen verkar han ju vara värsta Bollywood-kungen som gillar guld och glitter. Hoppas att han kan behålla lite av det även när han går på dagis.
Irene JB! Båda mina syskonbarn gillar kläder och jag har alltid försökt köpa snygga roliga barnkläder som sticker ut lagom mycket och som passar deras personlighet. Det har inte varit det lättaste, specielt inte till systersonen för "pojk-kläderna" är oftast så sjukt tråkiga!
Min dotter var baby för 21 år sedan. Jag minns hur förvånade folk blev över att det var en flicka som var klädd i grå overall med röda och svarta hundar, eller i grönturkos byxor med lila dinosaurier. Hon har aldrig haft någon rosa/lila period utan klär sig i orange eller grönt.
Intressant ämne och det behöver belysas!
Fin tröja förresten!
Kram
Håller fullständigt med Dej. Har själv försökt sen sextiotalet att ändra på detta men icke.............Inrotat trots alla ihärdiga försök..
Hej! Jag läser alla kloka kommentarer, hummar igenkännande och håller med. Vi får jobba hårt för att vårt barn ska få möjligheten att välja intressen och ideal själv och möter ibland människor som inte alls förstår varför det är viktigt. Det är bra att jag kan sticka själv och välja klara, vackra färger till mitt barns tröjor. Jag har hittat en webbshop som säljer ekologiska, färgstarka och lekvänliga kläder till barn i olika åldrar. Utan fula tryck och opraktiska detaljer.
Gissa om jag blev glad när jag för några veckor sedan träffade en gammal bekant som visste att vi fått barn men inte visste könet. Hon tittade på vår fyraåring, skruvade lite på sig och fick till slut fråga. Det kändes som en seger.
Dödergök, jag gillar din blogg skarpt! Tack för att jag kan titta in hos dig varje kväll!
//Anneli, mamma till Wilgot som just nu önskar sig nya raggsockor i regnbågsfärger
1973 stickade jag en tröja till vår ettåriga son.Randig med luva i svart och lindblomsgrön. Folk tyckte det inte passade med svart på ett litet barn..Men vi tyckte han var jättefin.De frågade om vi hade sorg. Hoppas den tiden är förbi./Ella.
Jag har en pojke som är 11 år och när han föddes fanns bara blå och rosa kläder att köpa. Vår räddning blev de ärvda kassarna från min äldre syster, för 80- och 90-tal bjöd på mer skoj när det gällde färger. Dessutom ärvde vi mycket kompiskläder från båda könen och det gjorde att min son med extremt långa ögonfransar och ibland en röd tröja nästan alltid tilltalades som flicka av okända. Jag gjorde det väl lite till en grej att inte direkt säga vilket kön han hade, för att se hur de lade upp det. Det roliga är att min man, som är född i ett annat land, inte alls har de traditionella konventionerna när det gäller färger på barn. För honom är röd en självklar pojkfärg, en färg att bli glad av.
Jag har inte stickat något till barn än, men kan mycket väl tänka mig att det är mycket flickor=rosa och pojkar=blått där. Vad det gäller inredningsbloggar så har jag någon gång sagt att när man läser dem ska man inte ha genusglasögonen på, för då blir det så jobbigt!
...och apropå färger. Jag är 80-talist, var inte på dagis och älskade rött och rosa redan då (och fortfarande) och kan idag också bli trött på att det är svårt att hitta kläder för vuxna i (glada, klara) färger.
Jag försöker sporra mina barn att välja själva vad de tycker är snyggt och våga bära det.
Min sons favoritfärg är rött och dotterns är turkos. Alla hennes kompisar gillar Hello Kitty men inte hon *hurra*!
Det är jättesvårt att hitta kläder till killar (10år)som har lite färg. Det blir murrigt och allt ska vara så tufft. Än så länge är han dock inte så klädintresserad.
Det är däremot min dotter och hon brukar hitta på egna kombinationer av färger och kläder.
Kanske är jag själv i fällan, för jag tycker själv mycket om att klä mig kvinnligt och i mjuka färger. Men jag tycker jag får balans eftersom jag i mitt arbete bär uniform som är könsneutral (Posten).
Mycket intressant inlägg och jag tror att nästan varenda förälder funderar över de här frågorna.
På ravelry finns det en artikel om mjölkgarn. Intressant läsning. :)
http://www.ravelry.com/twir/85/milk-fiber
Jag har en bekant vars 3-åriga son älskar klänningar, hårspännen och allt som anses vara flickigt. Han blir själaglad när han ser en prinsessklänning och ser sig själv som flicka och prinsessa. Det skönaste är att föräldrarna låter honom hållas. Folk runtomkring förfasas ju såklart.
//Henrietta
Gud vad bra skrivet!!
Min son växte upp i storasysters rosa kläder o det har gått bra för honom... Storasyster hade rosa bara för att jag gillade det, själv ville hon ha rött...
Men viktigaste av allt tror jag det är att barnen får massor av kärlek o att man hela tiden pratar om att pojkar o flickor är lika mycket värda.
Håller med alla föregående, åh vad bra skrivet! Mjölkgarn är som sagt gjort på mjölkprotein, och sur käring som jag kan vara (:-)) anser jag att mjölk är mat och inte garn. Alldeles för många i världen svälter för att vi ska göra garn av mat. Fram för får och lin..!
Skicka en kommentar