För några månader sen när jag borstade ur Alvas vinterpäls (hon råkade dessutom vara nybadad) så fick jag för mig att prova att spinna den. Pälsen var alldeles för mjuk för att spinna ensam men jag kardade ihop den med lite gotlandsull jag hade hemma och vips hade jag garn. Papillongarn liksom, det galnaste jag gjort.
Garnet blev väldigt mjukt och fluffigt, nästan som angora med en tydlig gloria.
Jag var liksom tvungen att provsticka lite. Provstickningen växte på egen hand till en tröja i enbart egenspunnet garn, det rosa är Shetlandsull jag spann för hundra år sen, resultatet blir pastelligt och 80-talsrosa men ändå fint på nåt vis.
6 kommentarer:
Det ser ut som en riktig karamell:)
Ljuvligt!
Visst är det lite galet att spinna med hundhår. Jag har stickat ett par tjocka vantar och ett par sockar till min Far av hunden ( en tollare ) som han älskade högt och som tyvärr inte finns längre.Men Lucky som han hette värmer min fars händer och fötter fortfarande. Garnet blev också väldigt fluffigt och angoralikt , jag tror att jag spann lite för löst för både sockar och vantar fäller ganska mycket...
Coolt! :)
haha coolt!! :-)
Härligt med sån galenskap *sneglar på mina golden retrievers pälsar*
Skicka en kommentar