Ett drama i tre akter.
Jag borde ha anat det, att det gick alldeles för smidigt med det här nya mönstret, det gjorde det också, fint blev det med, tills garnet tog slut. Jo rå så att...bil'n går bra. Nu måste jag beställa ett ynkligt grått tråkigt nystan av Alaska för att sticka de sista 25 centimetrarna av min spetsstickade kant. Kul. Som tur är ska jag beställa garn till min mammas kofta imorrn. Men jag ville ju lägga mina sista slantar på fyra nystan himmelskt mjuk alpaca i krispigt grönt, nu får vi se hur det blir med den saken. Ja ja, jag är ju nästan klar med ponchon iaf, mycket mer klar än vad jag var för tre dagar sen och det är bra. Sen om det verkligen blir en poncho och inte en axelvärmare som mönstret beskriver den det får framtiden utvisa. Jag tror att den blir jättefin på, till en svart linneklänning tex. Lite 1800-talsromantisk så där och varm och mysig. Jag ska inte gnälla på den nåt mer nu, jag ska sticka ett varv på mannens vantar istället medans jag väntar på att brödet ska gräddas klart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar