Kommer ni ihåg den där monologen av Jonas Gardell, "Hantverkarna"?
Den var det första jag kom att tänka på i morse. (Ja det är fortfarande imorse, väldigt mycket fortfarande imorse.)
Mannen åkte vid halv sju och undrade om jag ville sova mer, "Jaaa" svarade jag och gick upp och ställde klockan för att komma i tid till min morgonpromenad med Å.
20 minuter senare vaknade jag av att världen skakade. Sen kände jag lukten. Sen hörde jag mansröster. Då förstod jag.
Dom har kört in en stor grävskopa på gården för att fixa till grusgången som den lilla grävskopan förstörde i torsdags. Det är väldigt trångt inne på våran gård och jag har massor med div. blommor utanför min dörr. Bara att kasta på sig kläder med andra ord och med grus i ögonen och pollensnor hängandes i halva ansiktet (kändes det som) och gå ut och rädda det som räddas kunde. Som tur var hade dom inte hunnit hit till oss än. Vet ni vad den klämkäcka grävmaskinisten frågar mig?
"Väckte vi dig?"
Jag brydde mig inte ens om att på vanligt svenskt manér ljuga och säga "Nej då, jag har varit uppe sen halv fem och kokat gröt och sprungit en halvmil."
Jag svarade "Ja" och gick in igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar