Nu skulle jag kunna låtsas att jag är klar med mina sockor, men det är jag inte.
Jag har en kvar. Det här var en riktigt njutbar stickning, ett roligt mönster och en underbar färg. Jag har bara bra saker att säga om Opal efter min första socka. (Kanske är det lite strävt men det har ju också sina fördelar, det är defenetivt inte kliigt och det är huvudsaken.)
Jag har mycket att göra idag men min pollenallergi gör mig seg som en surdeg. Å appropå surdeg, såg ni Leila bakar igår? Om jag bara finge gifta mig med den kvinnan! Suck!
4 kommentarer:
Supersnygga. Jag skulle också vilja kunna sticka spetsmönster. Jag provade en gång men då visste jag inte riktigt vad det skulle bli. Har man ett mål blir det nog bättre. Ett par snygga strumpor hade varit superhäftigt.
Det går inte. Möjligtvis registrera partnerskap med tv-kocken.
Är det inte lättare att lära sig baka surdeg själv?
Fin strumpa!
Jättesnyggt, och vilken härlig rosa färg!
Jag gillar också opal (och regia som är väldigt likt), synd bara att de ska ha så måååånga självrandade garner och så få enfärgade. Jag har en idé på spetsmönstrade knästrumpor som jag skulle vilja prova i något enkelt enfärgat (typ koksgrått eller Aubergine eller så). Men i höst ska det tydligen komma fler enfärgade enligt en säljare i Opalgarns monter på syfestivalen *hoppas, hoppas*
Ida: Spetsmönster är helt beroendeframkallande och inte så svårt heller när man kommit på knepen.
Agata: Jag kan ju baka eget surdegsbröd men det är ju inte samma sak som att ha den ärtiga Leila i köket. Jag vill ju bli bjuden ju! :)
Ilsefin: Hoppas hoppas då med andra ord. Det är knasigt det där med att nästan alla sockgarner är randiga.
Skicka en kommentar