Jag är så stolt över "mina barn" att jag bara måste skriva det, så som andra är stolta över sina människobarn. Vi har varit på folkmusikkonsert på gammelgården, jag, Å, mostern och hundbarnen och dom skötte sig alldeles exemplariskt. Det är sådant som gör den luttrade göken rörd, alldeles speciellt som att Charlie bara för några månader sen var en smått vanvårdad asocial spattig skällig och rädd stackare och nu sitter han så fint där bredvid mostern på bänken och lyssnar på fiol. Jag är så glad att jag har dem särskillt nu när mannen är borta på jobb.
Den rosa mohairkoftan växte en bra bit under konserten kan också meddelas och nu förväntas den växa en bit till under Morden i Midsommer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar