Stickåret 2016

2016 var ett konstigt år, personligen mådde jag betydligt bättre än det miserabla skitåret 2015, mest beroende på att jag odlade massor och stickade mest hela tiden. Men sett till det stora hela måste 2016 gå till historien som ett mörkt och sorgligt år med rasism, krig och folk som dog till höger och vänster.

Men nu tänker jag fokusera på stickningen det gångna året.

Tio vuxenplagg stickade jag klart 2016, på bilden fattas min svärmors vita kofta och istället blev det två bilder på Korsnäströjan. Jag har låtit lusten styra men samtidigt har jag försökt utgå från vad som fattas i min garderob och stickat sånt som jag vill använda. Nytt för i år är att jag faktiskt stickat tre tröjor till mig själv och inte bara koftor.
Årets mest använda är utan tvekan min Galdhöpiggen-kofta, jag använder den hela tiden som ytterplagg oavsett om jag ska gå ut till hönsen eller åka till stan.
Årets mest otippade är min havregrynsvita Brick, jag är så nöjd med att jag vågade sticka ett stort plagg i en så otippad färg och den har redan hunnit bli använd väldigt mycket.
Årets totala galna skrytprojekt är ju så klart Korsnäströjan, jag är så himla stolt över hela det projektet, efter att jag rott det i land känns det som om jag kan sticka vad som helst.

Annars stickade jag 25 par sockor, varav några par väntar på att bli bloggade, 4 mössor, 5 par vantar och 4 sjalar och sen dessutom en del barnplagg.

Jag publicerade hela fem nya mönster på Ravelry och däribland min första tröja i vuxenstorlek vilket var en väldigt rolig erfarenhet och det är så roligt att se alla Galdhöpiggen som ni stickat!
Något som också var jätteroligt och spännande var sock-klubben som jag gjorde tillsammans med Manduzana. Så häftigt att så många ville vara med och att vi fick så mycket fin respons.
(Om du missade att vara med i sock-klubben finns mönstren att köpa på Ravelry.)

Några riktiga bottennapp till projekt har jag egentligen inte haft eftersom jag nu för tiden repar allt som inte blir bra.
Jag har nog inte lärt mig några nya tekniker direkt men jag har fortsatt att lära mig om passform och detaljer som gör så att plagg verkligen får det där lilla extra. Jag har också blivit mer kräsen och noga med de projekt som jag väljer att sticka så att de verkligen blir använda MEN det är samtidigt viktigt att jag inte fastnar i tankar om vad som är nyttigt och förnuftigt att sticka. Stickningen måste få vara spontan och ibland är det viktigt att bara sticka nåt knasigt för att det känns rätt.

Stashen har fortsatt att minska i stadig takt, jag har både sålt av garn som bara blivit liggande men jag har också stickat nästan alla små projekt från lagret. För mig är det fortsatt viktigt att ha en lagom mängd garn hemma så att jag spontant kan påbörja och inspireras till nya projekt. Jag kommer absolut inte ha något köpstopp men jag har heller inget ekonomiskt utrymme till storköp men jag vill fortsätta stötta särskilt små svenska indiefärgare.

Favoritgarnet i år har utan tvekan varit Léttlopi, skulle kunna sticka hur många tröjor som helst i detta underbara garn. Jag tycker dessutom bara mer och mer om plaggen ju mer jag använder dem. ett riktigt toppengarn på alla sätt.

Annars har det här vart ett år helt utan kurser och nästan inga evenemang, jag och Amanda besökte Syfestivalen i Stockholm i höstas och det gav mersmak, det var jättekul att träffa många stickerskor som jag annars bara haft kontakt med via nätet. 2017 vill jag ut och röra på mig lite mer i garnsvängen, vi får se om det bara blir som privatperson eller om Dödergök ska hitta på nåt kul.

Till sist vill jag tacka för alla kommentarer, hjärtan, mejl och kontakter jag haft med alla fina läsare och följare där ute. Ofta är jag fortfarande lite för trött och sliten för att svara på precis allt men jag läser allt mycket noga och blir väldigt glad.
Nu kör vi 2017 tycker jag, jag har kickstartat med en knallgrön superlyxig tröja och långt fram i kön ligger en Loppa-kofta annars känner jag på mig att det kan bli ett och annat projekt i Léttlopi även i år.