Cruden

Alltså jag vet inte var jag ska börja någonstans. Hur ska jag sammanfatta det här projektet?

Alla som följer mig på instagram vet att jag stickat på en Cruden av Ysolda i nästan två år.

Mönstret är egentligen en slipover men jag vet att det inte skulle bli mitt mest använda plagg inte riktigt min stil helt enkelt men mönsterbårderna är magiska. Jag tänkte att jag skulle sticka en tröja eller en kofta istället. Efter att ha matats under de senaste åren med tröjor med nedhasad axel så hade jag en bild av att det skulle bli vrålsnyggt. (Jag var väldigt inspirerad av bla Wilkhaven Sweater som är galet snygg.) Min plan var att bara sticka kroppen rak och sen plocka upp för ärmar efteråt.

Istället för Shetlandsgarn valde jag Tant Koftas handfärgade Spelsau lammull i färgspels-färger. Jag hade en del grått hemma redan och tänkte från början att jag skulle välja starkare färger åt det blågröna hållet men istället spontanvalde jag en mycket mjukare färgskala. Den grå heter ljusgrå och är ofärgad sen har jag; vit, kalksten (ljusgul), jord (mörkbrun), strandråg (grön), nyponros (rosa) och näva (brunlila). Jag är jättenöjd med mitt färgval, det blev väldigt mjukt och poetiskt. Dessutom hade jag en del grå ull/silke True Woolberry från Moods of Colors som jag blandade in där det passade.

Så i mars 2020 hade jag både köpt mönstret och garn och körde igång. Jag hade svårt att välja en storlek, jag tycker helt enkelt att det är för mycket information i mönstert, för många kollumner och tabeller att studera med mått både i inches och cm. Kanske var jag lite pandemi-dum i huvudet men jag valde den näst största storleken och det var egentligen en storlek för stor för det utseende jag var ute efter. Men jag stickade på. Det var sjukt många maskor på varven (på stickor 3,25 för flerfärgsstickningen och 2,75 för de enfärgade varven emellen) och en miljon färgbyten men efter någon månad så där hade jag stickat nästan hela kroppen. Då började jag tvivla på mina ursprunsidéer, dels kändes den väldigt stor, dels var det svårt att avgöra när jag hade nått till ärmhålet. I takt med att tvivlen växte slutade stickningen växa för att till slut avstanna helt. 

Sommaren 2021 tog jag tag i saker och ting igen och bestämde mig för att steeka ärmhålen och följa min ursprungliga plan. Jag fortsatte sticka, vissa färger började ta slut och projektet hamnade längst ner i korgen igen. Lagom till julen 2021 hade jag beställt mer garn och bestämde att det skulle bli min Tour de Ski-stickning 2021/2022. Jag delade av för axlarna och formade dem med förkortade varv sen klippte jag upp ärmhålen och började sticka ärmarna. Bra för att upptäcka att jag verkligen hatar nedhasad axel. Ärmen blev bubblig och ful i övergången mellan kropp och ärm dessutom satt hela tröjan som en säck potatis på mig. Jag repade och försökte flytta in axeln och sticka en ärmkulle, också skitfult. Jag blev vansinnig på mig själv och hade lust att bara skrota alltihop. Men sen bestämde jag mig för att bara låta den vara som den var. Någon slags kortärmad historia. Jag stickade tvåfärgad resår runt ärmhålen och i halsen för att det såg mer arbetat ut och det gav lite mer stadga till kanterna.

Om jag är nöjd? Nja. Jag är nöjd med att jag inte gav upp. Plagget blev väldigt vackert och eftersom det är stickat i ett riktigt kvallitetsgarn kommer den förmodligen vara outslitlig. Men det är ju ett lite konstigt plagg och den är sjukt varm så det blir inte många dagar på året den kommer vara användbar. Det hade varit bättre med knäppning fram men det passar inte till modellen så den får vara klar så här. Ett monument över min envishet.

 

Apiarist Cowl

Strax efter jul stickade jag en Apiarist Cowl. En ren njutstickning. Ett enkelt men fint mönster i lagom tjockt och lyxigt garn som resulterade i en mjuk och fluffig liten dröm till cowl.

Som jag minns det stickade jag mönstret rätt upp och ner utan ändringar.

Jag stickade med en tråd Moods of Color Creamy Dk (färg cinnamon moods) och en tråd Rowan Kidsilk Haze (färg Jelly) och jag använde stickor 4 mm.

 

Maiken till Per

Det här är mitt eget mönster Maiken som i original stickas i fem olika färger. Men till Per ville jag testa att sticka dem i bara två färger, en enfärgad svart och en självrandande i mustiga höstfärger. Jag tycker att resultatet blev så himla bra. Så vill du sticka Maiken men tvekat pga en miljon trådar att fästa på slutet så fungerar det här sättet lika bra. Fingervantar är nåt av det roligaste jag vet att sticka men mönstret innehåller också instruktioner för halvvantar.

Jag stickade i ett riktigt gammalt nystan svart Drops Fabel och den flerfärgade är Regia Tweed.

 

Vardagsmössan Rut

Jag har stickat Vardagsmössan Rut till Per i julklapp för han behövde en ny mössa. 

Egentligen är det lite av en sotarmössa och även om jag tycker att sotarmössor är svinfint tycker inte min bestämda man det. Han vill ha hängiga mössor som går ner över öronen ordentligt.

Så jag ändrade lite. Resåren är inte dubbelvikt istället stickade jag några förkortade varv så att den är lägre i nacken och lättare att stuka med häng. Sen blockade jag den i lite basker form och det blev inte så dumt. Jag stickade största storleken och den blev kanske lite väl stor även fast jag stickade hela mössan på 3,5 mm.

Garnet var helt fantastiskt, en  ny lyxig bekantskap Knitting for Olive Heavy Merino. Ett mjuktsträvt merinogarn med tyngd. Jag beskrev känslan i det lite som att stryka mot luggen på en manchesterbyxa. Väldigt trevligt att sticka med. Det gick åt lite mer än ett nystan.

Jag har fler av Pers julklappar att dokumentera men kameran gav upp och bilderna blev suddiga men den blir nog glad igen när den får lite ström.

 

Mount Pleasant

 

Det kan låta helt galet men jag började på den här toppen/tshirten sommaren 2019. Och den är klar nu?

Nja jag stickade faktiskt klart den förra året men den kom aldrig med på bild. Nu har jag skärpt till mig och tagit fina bilder för det är den faktiskt värd.

Mönstret heter Mount Pleasant och det är egentligen en både trevlig och enkel historia som inte borde ta två år att färdigställa. Jag stickade 3xl rakt av och var helt klar när jag insåg att den bara blev fel. Alldeles för kort fram och för trånga ärmar. SÅ den hamnade längst ner i en påse i botten av en brunn typ. Sen repade jag, stickade den några cm längre men framför allt gjorde jag 5 förkortade varv över bysten med några cm mellanrum för att ge mig själv lite utrymme. Jag stickade ocskå ärmhålen lite högre. Skillnaden blev brutal. Nu är den ju jättefin. Passar perfekt till alla mina nederdelar med hög midja.

Garnet är Sandnes Lanett babyull och även fast det delade sig lite och var lite kinkigt att sticka med så skulle jag absolut kunna tänka mig att sticka ett plagg i det igen för det är mjukt och varmt med riktig ullkänsla. Jag köpte 6 nystan av nån märklig anledning men gjorde nog av med lite mer än 3,5, eller kanske 4? 2019 var som sagt en lång tid sen. Före pesten till och med. Färgen är grymt fin iaf.

Jag stickade med 3,25:or och 3,5:or enligt Ravelry så då får jag tro på det. 

Strandfolk, men gör dom skog

Jag har stickat ännu ett mönster från min älsklingsbok Stickat till vardags av Erika Åberg.

Den här gången valde jag vanten Strandfolk men som vanligt fick jag ju lov att hitta på lite eget. Det är det jag tycker bäst om med den boken, att den inspirerar till egna påhitt. Mina vantar blev lite mer skog än strand. Det största tillägget jag gjorde var att jag tyckte att mudden var lite kort och flaxig när jag var klar med vantarna så jag plockade upp på insidan och stickade en inre mudd i alpacka på tunnare stickor. Det blev både gosigt och snyggt tycker jag.

Garnet jag använt är rester av 2-trådigt ullgarn jag hade hemma, mest Kampes 2 trådiga i natur och natursvart och så lite lite Drops Alpacka från längst ner i restgarnslådan till de inre muddarna.

Jag Stickade med stickor 2,5 mm och 2,25 mm till alpackan.

 

Sju julklappar du fortfarande hinner sticka

 

Mitt eget mönster Lilla Mistel (särskilt de minsta storlekarna går blixtsnabbt) stickar du på några kvällar och blir en perfekt julklapp till småkusiner bara deras föräldrar har visat sig vara stickvärda sen tidigare.

Garter Ear Flap Hat är en gammal god klassiker från Purl Soho du stickar på en kväll, finns i storlek från bebis till vuxen. Som gjord för den här kalla vintern vi har just nu.

Norwegian Mittens for Mimi är ett grymt snabbtstickat vantmönster med ett enkelt Norskinspirerat mönster som stickas i tjockt garn under ett par tv-kvällar. Passar kanske din kräsna bror?

Mitt eget mönster Dyllingen, en basker är både snabb och snygg och skulle den inte passa som julklapp, gör den till dig själv föresten.

Heidi är också ett av mina mönster som helt gratis kan laddas ner från Ravelry. De är gjorda för att stickas snabbt och jag lovar att den som får dem blir snäll och glad hela julen.

Cloudbust är ett jättefint mönster som dessutom flyger fram på stickorna fast de stickas i fingering-garn. Med sitt sobra spetsmönster ser det mycket mer avancerade ut än vad de är, kanske något för alla glamourösa mammor?

Mitt sista tips för den här gången får bli Fanasockorna Från min och Manduzanas sockklubb. Sportgarn, stickor 3 och mest bara ränder, ett vinnande koncept i december.